Het debatt om skolverksamhet

Johan Hilding (C) läser upp interpellationen. Bild: David Alin

Inför decembersammanträdet hade Johan Hilding (C) ställt en interpellation till barn- och utbildningsnämndens ordförande Maria Johansson angående skolverksamheten i Värnamo kommun. Under gårdagskvällen behandlades interpellationen. Johan Hilding (C) tog plats i talarstolen.

– Skolverksamheten i Värnamo har problem. Revisionen har bland annat pekat på dålig kontroll av ekonomin. Detta är allvarligt men betydligt allvarligare är att skolorna i Värnamo inte ger våra barn utbildning i de grundläggande färdigheter som krävs för att delta och verka i samhället.

– Skolverkets redovisning för läsåret 2023/24 visar att endast 64,9 procent av eleverna i Värnamo kommun uppnår godkända slutbetyg i alla ämnen från grundskolan. Detta ger Värnamo kommun en stämpel som en av länets sämsta skolkommuner. På Bors högstadieskola var andelen elever med godkända betyg endast 52,7 procent. Varannan elev i östra kommundelen lämnar grundskolan utan godkända betyg. Minst dåliga resultat har Gröndalsskolan, men dessa har rapporterats efter deltagande i sommarskola på enbart ett par veckor.

– Skolan är en kommunens viktigaste kärnverksamheter. Här ger vi våra barn förutsättningar att nå sina mål i vuxenlivet. Att vi misslyckas med detta begränsar våra barns framtidsmöjligheter och krossar drömmar. Barn- och utbildningsnämnden har av kommunfullmäktige fått uppdraget att sköta skol- och utbildningsverksamheten i kommunen. Med ett resultat där 64,9 procent av grundskolans elever är godkända i alla ämnen och i Bors högstadium där endast 52,7 pr0cent är behöriga, är vi djupt oroade över hur man prioriterar och sköter detta uppdrag.

– I värsta fall ger vi barn känslan av att känna sig misslyckade när det i själva verket är vi vuxna som misslyckats med att ge dem en bra utbildning och skoltid.

– Med detta i åtanke tycker vi inom Centerpartiet att det blir ett enkelriktat fokus att tro att alla problem löser sig med en omorganisation. En omorganisation av landsbygdsskolorna till F–3 skulle ha förödande konsekvenser både för undervisning och ekonomin. Vi anser att det är viktigt att vi har en högkvalitativ F–6-skola i kommunens alla kommundelar. Eleverna mår bäst av att få en kontinuitet både i sin undervisning och att man får tidiga riktade insatser som hjälper individer att nå en utveckling inom skolan och att man undviker att elever hamnar i långtidsfrånvaro. Värnamos skolresultat gör oss även oattraktiva som en kommun att flytta till, säger Johan Hilding (C) och ställer därför följande frågor:

1) Vilket är barn- och utbildningsnämndens mål, för hur stor andel av eleverna som ska nå godkänt i alla ämnen?

2) Har barn- och utbildningsnämnden rätt budget för att nå dessa mål?

3) Barn och utbildningsnämnden har ansvaret för hela kedjan från barnomsorg till vuxenutbildning. Vilka är de främsta orsakerna till de låga resultaten?

4) I barn- och utbildningsnämndens protokoll kan man inte utläsa att några åtgärder vidtagits för att förstärka skolorna med målet att ge barnen rätt förutsättningar att nå godkända betyg. Vad har gjorts sedan de låga resultaten blev kända?

5) Har barn- och utbildningsnämnden några rutiner eller strategier för att undvika att elever hamnar i långtidsfrånvaro?

Maria Johansson besvarar interpellationen. Bild: David Alin

Maria Johansson tog plats i talarstolen.

– Interpellationer brukar komma från oppositionen och inte från ett samarbetsparti inom alliansen. Så det var ett nytt drag, men tack för interpellationen Johan. Det är inte så att nämnden tror att alla problem löser sig med en omorganisation. Men vi står inför en demografi som gör att det blir färre barn i förskolan, färre barn inom grundskolan. Redan till 2025 är det 115 färre barn i förskolan och 55 elever färre i grundskolan. Ser vi fram emot 2028, som bara är fyra år bort, är det 307 färre barn i förskolan och 173 färre i grundskolan. Så utmaningar av olika slag finns.

– Nu går jag över till att besvara frågorna:

1) På den första frågan är svaret naturligtvis att målet är 100 procent. Vi vill att alla våra elever ska nå utbildningens mål, utmanas och känna lust att lära mer.

2) Nej, en budget för att kunna nå en måluppfyllelse på 100 procent har vi inte i dagsläget. Det skulle krävas en väsentligt högre budget och en organisation som skulle behöva vara mycket större och effektivare än vad den är i dag.

3) Under 2023 var behörigheten till ett yrkesprogram på gymnasiet 80,9 procent. När vi i våras 2024 fick resultaten från årskurs 9 var behörigheten 74,6 procent. Att den skulle bli lägre än året innan hade vi sett då vi följer årskullarnas resultat från årskurs 3 och framåt. Vi ser också en skillnad mellan högstadieskolorna i kommunen.

4) I protokollen får man ibland gå till information från förvaltningen, till exempel för att få veta mer om specifika åtgärder men det finns också i protokollen beslut om olika åtgärder, till exempel riktade insatser. Om man sitter som ledamot i nämnden borde man väl känna till åtgärderna då de redovisats där. Nämnden har också fått utbildning i våra kvalitetshöjande åtgärder på nämnd flera gånger och vid SKA-samtal 2 (systematiskt kvalitetsarbete) där nämnden är inbjuden tillsammans med verksamhetschefer och rektorer. Tyvärr har inte intresset för dessa SKA-samtal varit så stort från ledamöter i nämnden då det främst varit presidiet som deltagit. Så kunskapen i nämnden är varierande och kanske inte sprids till partigrupperna.

5) När det gäller skolfrånvaron, där närvaro i skolan är absolut det viktigaste för att klara skolan, finns både rutiner och strategier. Den allmänt ökande skolfrånvaron i samtliga åldrar påverkar även resultaten negativt. Bakomliggande orsaker till den höga frånvaron kan vara motivation, dåliga relationer och avsaknad av rätt stödstrukturer. Utifrån hälsosamtal och Folkhälsoenkät ung ser vi även att den psykiska ohälsan ökar vilket ställer högre krav på skolan. Sammantaget kan vi se att skolsituationen på skolorna beskrivs bli mer utmanande över tid.

– Det är roligt med ett mål på 100 procent, men det är viktigt att vi pratar om barnen för det är våran framtid. Jag tänker att vi måste prata lite om budgeten med. Du menar att vi inte har gett tillräckligt med budgeten, men vi måste prata mer om hur vi ska få barnen att nå sina studieresultat, säger Johan Hilding (C).

– Därför är de tidiga insatserna jätteviktiga, eftersom barnen som nu går i sexan har varit en del av de satsningarna sen de gick i årskurs 2, säger Maria Johansson.

Hilding (C) lyfte det sista ämnet, långtidsfrånvaron.

– Det kan börja med hårda ord i korridoren, exempelvis ”du har en ful tröja”, eller kommentarer på sociala medier och övergå till långtidsfrånvaro på grund av psykisk ohälsa. Vi måste prata mer om tidiga insatser. Varje dag en elev är hemma så blir trappstegen mycket längre för att komma tillbaka. Jag har varit i kontakt med olika kommuner i länet och i Habo använder man sig av något som kallas för Habo-modellen. Där fungerar det som så att varje dag en elev är hemma så ringer en lärare hem till den berörda eleven, i stället för att ta kontakt via mejl. Det är viktigt att få tillbaka alla elever till skolan, annars blir det kostsamt för kommunen.

– Det gör man redan på många av våra skolor i dag, eller att man åker hem till hemmet när barnet är där. Man kanske har någon i personalen som man har speciellt förtroende för och då är det den personen man skickar ut, för som du säger Johan så är det jätteviktigt att få tillbaka eleverna till skolan, svarar Johansson.

Jan Cherek (SD) belyser om långtids- och sjukfrånvaro. Bild: David Alin

Jan Cherek (SD) belyste långtids- och sjukfrånvaro.

– Flera universitet har studerat barns dygnsrytmer och de konstaterar att deras dygnsrytmer är inte som våra. De har problemet med att de behöver sin sömn och de har sett goda studieresultat av att de som får sin sömn också får bättre studieresultat. Engelbrektsskolan i Borås startade i augusti 2024 ett projekt tillsammans med sömnforskaren Malin Jakobsson, som studerar psykisk hälsa. Vissa länder har även klubbat igenom att man startar vissa skoldagar klockan 9 i stället för 8. Då kommer jag att tänka på de elever som ska bussas runt och sitta i en skolbuss en längre tid. Ger inte vi de eleverna sämre förutsättningar än de som bara har två-tre minuter för att ta sig till skolan? Vi har fått redovisat mycket statistik från BUN. Bland annat att man följer elever som har det svårt i början av sin skolgång och att man kan följa den här eleven och se längre fram att de har svaga betyg. Det har inte riktigt fastnat att svaga elever är svaga elever länge, enligt de rapporter som kommit från BUN. Har ni lagt in den parametern att de elever som är tvungna att stiga upp en timme tidigare och behöva sitta en buss bara för att ta sig till skolan? Därefter undrar jag  vad ni gör åt de elever som har diagnoser. Jag har en närstående som har konstaterats med autism. Jag vet hur personen fungerar: hon har jätteproblem med stora grupper, med stoj och stim, och sömnen är den absolut viktigaste saken för personen i fråga. Det innebär att hon har väldigt svårt för stora grupper. Hon gick ut högstadiet med bra betyg men fick göra sina prov digitalt. När hon kom till gymnasiet så var hon tvungen att hoppa av det. Jag rådde henne innan hon började att ta en utbildning där hon inte behöver använda huvudet så mycket, så hon hoppade på konditorlinjen i Gislaved men hon orkade inte med att sitta på bussen en lång tid. Vad gör ni åt de elever som inte orkar med att lägga en timme till skolan och en timme från skolan och där igenom tappa mycket av den sociala biten som behövs med lek och stoj och föreningsliv när skolan är slut.

– När det gäller lägre skolresultat för elever som åker skolskjuts är inget som vi har tittat på specifikt men det är ingenting som vi har noterat: att det skulle vara sämre resultat för elever som åker skolskjuts. När det gäller diagnoser och mindre skolgrupper så har vi särskilda anpassningar i skolan, exempelvis det här med särskild undervisningsgrupp som jag pratade om innan, då får man ha sin skolgång i en mindre grupp och det tycker jag är bra. Vid flexgrupp så är man en del av en stor klass men att man då har möjlighet att gå till den lilla gruppen när man känner att man har behov av det och där finns behöriga speciallärare så att man får hjälp med sin undervisning där. Sedan är det så här att vi kan inte ha alla gymnasieprogram här i Värnamo. Vi fick lägga ner restaurang- och livsmedelslinjen på grund av för dåligt söktryck, men så är det när man är en mindre kommun, svarar Maria Johansson.

– Jag tror att du missförstår mina frågor lite, för det är inte bara gymnasiet det gäller utan när det gäller skolskjutsar i de lägre åldrarna. Sedan just det här med att hamnar i en stor klass och att man då får ta en mindre klass…det kanske inte är där problemen är. Problemet är kanske just att du ska ta dig till och från skolan. Vi har en 50-mannabuss med massvis med barn som kanske sover på vägen dit, men på vägen hem så kanske det är fullt liv där och då kanske man inte orkar med den biten. Det är kanske inte bara tiden på plats i skolan det gäller utan även där. Sedan den biten med skolan stämmer inte riktigt. När det var nationella provet så pratade jag med den rektorn och bad att hon skulle få sitta i ett annat rum själv, för att hon inte kunde sitta med klassen. Rektorn gick först emot mig, men efter diskussion så fick hon till slut sitta med lärare i eget rum. Just när det gäller skolskjutsarna, titta inte bara på gymnasiet utan även lägre åldrar. Jag är fullt medveten om att vi inte har resurser för att ha alla linjer i Värnamo utan det jag menar är de elever som ska behöva sitta en timme på buss för att ta sig till exempelvis en mellanstadieskola, hur gör ni där? Finns det någon lösning, kan ni göra på orten i stället? undrar Jan Cherek.

– Jag har inget svar på det. Skolskjutsen åker runt och plockar upp elever som ska till sina skolor. I Fryele skola är det 90 procent av eleverna som åker skolskjuts, tio procent av eleverna blir skjutsade. Det är ingen av eleverna som kan gå eller cykla till skolan där, enligt den redovisning vi fick av NTF avseende säkra skolvägar. Skolskjutsen måste också på något sätt vara effektiv och vi har också beviljad skolskjuts med taxi om man har särskilda skäl, svarar Maria Johansson.

– Du sa att ni har inte sett det här med svaga elever som åker skolskjuts. Det var inte det jag frågade om utan det jag frågade var om ni har med den parametern när ni gör den kontrollen av ungdomarna, det var det jag undrade? frågade Jan Cherek (SD).

– Nej, det har vi inte, svarar Maria Johansson.

Marianne Olsson (KD) slog ett slag för landsbygdsskolorna. Bild: David Alin

Marianne Olsson (KD) slog ett slag för landsbygdsskolorna.

– Jag har jobbat över 32 år på Kulltorps skola. Sista året fick politikerna för sig att de skulle flytta på sexorna från skolan. Jag stod med högaffeln i tidningen och kämpade för att ha eleverna kvar på skolan men politikerna röstade igenom beslutet. Jag håller med er, jag tycker inte att man ska flytta några barn så länge de inte är för få grupper. Min pappa var en tid rektor över Gällaryd, Bors och Rydaholms skola och han älskade de skolorna. Hade han levat så hade han också gått upp i talarstolen, så all heder till er, säger Olsson (KD) och riktar sig mot åhörarna.

– Men sedan finns det ett annat problem. Vi lärare sliter häcken av oss, vi brinner för jobbet men vi måste tänka in en annan parameter. Vi måste prata om förutsättningarna hemma. Det gäller att föräldrarna engagerar sig i barnens skolgång och det viktigaste är att föräldrar pratar väl om skolan hemma. Var intresserade av skolan, det tror jag är nyckeln till framgång!

Anetté Myrvold (S) lyfte frågan om strategisk kompetensförsörjning och likvärdig skola. Bild: David Alin

Anetté Myrvold (S) lyfte frågan om strategisk kompetensförsörjning och likvärdig skola. Efter en workshop i augusti 2024 skickade hon synpunkter på frågor till nämndordförande och förvaltningschef med frågor om en detaljerad kartläggning av bland annat kompetens på enheterna, hur utrymmet ser ut på enheterna i jämförelse med antalet elever utifrån deras behov samt vilka enheter som man inte når upp till lagkraven på.

– Jag fick aldrig svar på de frågorna. Tidigare har det funnits ett förslag om att flytta 4–6-orna till större skolor. Vad är det som gör att det skulle bli bättre än om de eleverna fick vara kvar i landsbygdsskolorna? Vi pratar om en likvärdig skola..förra året drog man ner resurskostnader med 2,5 miljoner kronor, i år har bantar man resurserna med åtta miljoner. På vilket sätt bidrar det till en likvärdig skola och strategisk kompetensförsörjning?

– Den här budgeten vi för särskilda insatser har gått från 30 miljoner till 40 miljoner på bara några år, samtidigt vi har inrättat det här med särskild undervisningsgrupp, flexgrupp med mera som finansieras helt med statsbidrag. Det gör att ju vi kan minska den budgeten, därför att det vi behöver är kvalificerat stöd, svarar Maria Johansson.

– Det finns skolor här inne i centralorten som är fulla med barn, men vi uppfyller inte kraven där. Man får inte rätten till den hjälp man behöver där för att klara sin skolgång. Då undrar jag hur kan vi vända på det på de skolorna som är fulla redan? undrar Anetté Myrvold (S).

–  När det gäller elevhälsan på de större skolorna så är elevhälsopersonalen där varje dag i veckan. Det är enklare att uppfylla lagkraven där när man har tillgång till dem, svarar Maria Johansson.

– Så det du säger är att på skolorna här inne så är det upprättat ett system så att eleverna ska få den hjälp de behöver för att kunna klara sig i sina ämnen? undrar Anetté Myrvold (S).

– Jag kan inte svara på det, om man uppfyller det till hundra procent, men vi ska ge det som varje elev behöver. Det gäller skolorna både i staden, i kransorterna och på landsbygden. Det gäller alla, svarar Maria Johansson.

Emma Söderhjelm (C) pratade om vikten av tidiga insatser. Bild: David Alin

Emma Söderhjelm (C) pratade om vikten av tidiga insatser.

– Prestation föder motivation. När du lyckas är det roligt, då vill du hålla på med det, men det är likadant när man misslyckas, då är det inte så roligt. Vi har barn i dag som misslyckas år ut och år in. Vad gör det med våra barn? De kommer ut och är knäckta. Vi har pratat lite om de dåliga resultaten för de som slutade nian 2024, alltså att 75 procent av alla elever var behöriga till gymnasiet. Det betyder att om var fjärde av oss som sitter här inne inte hade fått börja på gymnasiet. Det är ganska mycket och jag har suttit och tittat på statistiken och har jämfört statistiken mot när de som gick ut nian nu gick i sexan i jämförelse med de som gick ut sexan nu. Resultaten för de som gick ut sexan i våras var lite sämre än för när niorna gick ut sexan. Tittar man på årskurs tre så hade de eleverna som gick ut trean nu hade väsentligt sämre resultat än när de som gick ut nian i våras gick ut i trean. Vi har alltså fått en försämring i resultat, det är jättebra att vi ligger bra till om vi går i en bra klass, men vad spelar det för roll om vi går i en usel klass? Det vi behöver göra är att lägga fokus, och då är det helt rätt med de här tidiga insatserna, men jag undrar vad det är för tidiga insatser, på vilket sätt har man valt att satsa på dem och vad har man baserat dem på? När det gäller språkskrivningen, har man tillräckligt med resurser för att hand om eleverna sedan? Det gäller inte bara att hitta dem, man måste hjälpa dem också. Sedan är det så att vi kommer tillrätta med de elever som kommer in, men vi har en hel kull som är i skolan nu. Inom industrin som jag kommer ifrån brukar man prata om kostnaden för att ha dålig kvalitet.

– Det här kostar jättemycket i form av dåligt mående och självförtroende bland våra elever, men tittar vi bara på bara när de ska upp till gymnasiet med bland annat specialåtgärder som följd så kostar det hur mycket som helst.  Har man börjat titta än på hur mycket det här kostar för den pengar om man i stället investerar den pengen i skolan? Här skulle jag önska att BUN kommer med en massa fina och evidensbaserade förslag. Under hösten har jag förstått att man lagt väldigt mycket tid på hur man ska ta hand om ett minskat elevunderlag. Vi har ungefär 4 200 elever och enligt SKR:s siffror riskerar vi att tappa ungefär 100 elever per år. Ja, det är ett problem men är det det som vårt största problem när varje fjärde elev inte har fått börja på gymnasiet? Även om det blir bättre så är allt under 100 dåligt, säger Emma Söderhjelm (C).

– Då är det så här att vi har haft två dåliga år med resultat i årskurs 9 men för tre år sedan låg det på 87 procent, så något har hänt. Det tråkiga är att något har hänt i hela samhället, inte bara Värnamo utan samma sak i Gislaved, Gnosjö och Vaggeryd. Tyvärr har det varit svårt för verksamheterna att möta upp det hela. har jag förstått. Det roliga är att vi har kvar de tidiga insatserna under 2025 och vi vill ha dem permanentade, så att vi vet att vi har de även framledes. Vi har även fått 6,7 miljoner kronor från Skolverket för riktade insatser för flerspråkiga och nyanlända som också ger kompetensutveckling till alla lärare. Många har gått på universitet och lärt sig sprida den här kunskapen till sina kollegor. Vi fick 6,7 miljoner för detta vilket är en jättebra insats och vi tänker oss att det kommer att ge oss resultat, svarar Maria Johansson.

– Hur tänker man om alla de som är i systemet nu? Det pratas ibland om att ”det här är den stora investeringspuckeln, att det är här vi måste sätta in resurserna nu”, för vi riskerar att få ut änne fler barn som inte reder ut det här, säger Emma Söderhjelm (C).

– Ja, och vi har inte tillräckligt med resurser för att nå 100-procentsmålet, det gör vi inte, svarar Maria Johansson.

– Men vad jobbar man med för att ta fram förslag för att äska resurser och för att motivera att det kan betala sig? undrar Emma Söderhjelm (C).

– Nu gör vi i BUN allt vi kan för att påverka budgetberedningen. Vi har som uppgift att tala om för dem vad som behövs och jag tror att vi har varit rätt tydliga med det, svarar Maria Johansson.