Helene berättar om sina hjältar efter cykelolycka
Nyheter Helene Ekstrand råkade ut för en olyckshändelse förra helgen. Hon berättar hur det gick och ger hjärtekramar till sina hjältar:
Helene från Värnamo berättar:
I lördags förmiddag tog jag en motionsrunda på cykeln, härligt. Efter cirka sju km, tänkte jag att jag vill komma upp i mer än en mil, så jag tog en ny väg. Efter en liten stund bestämde jag mig för att vända, göra en u-sväng. Det blev ingen u-sväng, jag fastnade och åkte rätt i backen, vilket var asfalt.
När jag låg där och försökte resa mig, insåg jag att jag kommer inte att komma upp.
Jag låg mitt på ett övergångsställe, hasade mig in till sidan.
Det kommer fort hjälp, första bilen stannar, andra bilen stannar. Hussein säger till mig att andas, tur man har yogaandningen i ryggraden, och pratar med mig för att tänka på annat, det gör j..ligt ont. Han tar även cykeln åt sidan. Tommy ringer ambulans, den skulle komma om en stund.
Jag sitter med det skadade benet böjt och lutar mig bakåt på armarna. Efter en stund kommer Monica, skönt med någon man känner. Mina armar börjar skaka.
Ser att Tommy börja fundera på var ambulansen tar vägen, det har gått cirka 20–30 minuter. I stort sett alla bilar och gående undrar om vi behöver hjälp. Tommy hämtar lite dynor och kuddar som jag stöttas upp i ryggen med. Monica sätter sig och trycker emot bakom mig, jag kan äntligen släppa och slappna av. Vi pratar lite och inser att det är nästan 30 år sedan vi jobbade ihop på EKO-Hallen…
• Ingen ledig ambulans
Det har gått en stund. Tommy ringer 112 igen och jag förstår på samtalet att det inte finns någon ledig ambulans alls. Det tar en stund till, sen skrattar dom och säger: Här kommer brandkåren det kan väl inte vara hit! Jo, det var det. Kan ju inte låta bli en selfie.
De tar över och stöttar upp, kollar så jag mår bra för övrigt, eftersom det inte finns någon ledig ambulans. Brandmännen meddelar efter en stund att ambulans ska vara på plats om tolv minuter. Det tog totalt cirka en timme och 20 minuter innan ambulansen kom.
Men vi hade trevligt..
• Höften fick bytas
Direkt in på röntgen. Fick efter detta veta att höften måste bytas helt. Så i söndags fick jag ny höft och sedan har det varit koncentration på gåstol, rullator, upp, upp, gå, gå, medicin, mat, sen dusch.
I måndags trodde jag aldrig jag skulle kunna komma hem på länge, men i onsdags kunde jag åka hem på kvällen. Alltid skönt att komma hem .
Så tack mina hjältar: Hussein, Monica, Tommy och brandkårspersonal, ambulanspersonal (tror de kom från Sävsjö), alla på ortoped vårdavdelning B och min familj för all hjälp.
Nu ska jag öva att gå med min rollator…