Hammargren blir med i Hall of fame

Kåre Boberg berättar här om Christer som numera bor i Hindås mellan Borås – Göteborg. Christer fick sitt genombrott i SMK Värnamo.

Slut på storhetstiden i 500 kubik.
Den rubriken i fackorganet Svensk Idrott, minner om stämningsläget inom svensk motorcykelsport 1967.
Men Christer Hammargren blev en av dem som såg till att den dystra profetian inte förverkligades. Inte då, utan långt senare.

Christer Hammargren steg in i rampljuset just när scenen låg tom och väntade på en ny idrottsstjärna som Vaggerydsborna kunde fokusera sitt idrottsintresse på.

Först kom speedwaystjärnan Dan Forsberg på det tidiga 1950-talet, sedan tog WIK:s storhetstid över fokus för Vaggeydsbornas idrottsintresse. Just när WIK:s storhetstid inom fotbollen var över och bandylaget hade fallit ur allsvenskan klev han fram. Hammargren blev hans slagkraftiga varumärke.
Han kom fram i rättan tid för att synas, just när motocrossen var på väg in i en nya världsomspännande era även om Europa dominerade just då.

• Vann SM för juniorer
Vi skrev 1964 när han klev fram i rampljuset genom att vinna Junior-SM i motocross efter seger i elva av 14 deltävlingar för att sedan i finalen i Ulricehamn krossa allt motstånd. Eftersom Vaggeryds Motorklubb då saligen hade avsomnat kom genombrottet i SMK Värnamos färger.

1965 var han kvalificerad att tävla med seniorerna och blev 13:e man i SM och fick tävla med stor framgång internationella sammanhang i både Västtyskland och Frankrike.

1966 blev ett år fyllt av skador men gav ett silver I lag-SM och en nya tolfteplats individuellt i SM-serien.

Genombrottet kom 1967. Den svenska storhetstiden med stjärnor som Bill Nilsson, Sten ”Storken” Lundin och Rolf Tibblin var över. Istället tog östtysken Paul Friedrichs hem VM-guldet, Bäste svensk, på sjunde plats var just Christer Hammargren. Topprestationen var andraplatsen i den svenska VM-deltävlingen i Hedemora som blev något av hans genombrott.

Christer fick också vara med om att ta VM-silver i lag-VM, Moto Cross des Nations som avgjordes i Makrelo i Holland, där blågult satsade på 250-förarna Torsten Hallman, Olle Pettersson och Åke Jonsson, samt Hammargren och Janne Johansson och blev tvåa efter England. SM-serien slutade med en fjärdeplats för Christer.

Ännu bättre gick det 1968 med en andraplats i SM efter Åke Jonsson, seger i lag-VM 250 Tropheé des Nations som avgjordes i Payerne i Schweiz med Hammargren, Torsten Hallman, Bengt Åberg, Bengt Arne Bonn och Stig Pettersson i världsmästarlaget samt en tiondeplats individuellt i VM.

Mot slutet av årets tilldelades han Värnamo Nyheters guldmedalj som hade delas ut sedan 1945. Christer Hammargren blev den förste inom motorsporten som fick VN-guldet.

500-kubikklassen inom motocrossen var på den tiden den verkliga tungviktsklassen med stenhård konkurrens i elitskiktet.

• Bäst i världen
År 1969 tog han nästa steg och vann sitt allra första SM-guld som senior. Jämnheten i SM-serien över en tioårsperiod visar hans klass: 1967-4, 1968-2, 1969-1, 1970-6, 1971-1, 1972-3, 1973-3, 1974-tävlade knappt, 1975-3, 1976-3.

1970 kom då äntligen den första svenska segern i lag-VM:s tungviktsklass på åtta år. Sverige vann 1970 i Maggiore, Italien i Moto Cross des Nations med platssiffra 25 mot 42 för tvåan Belgien. Det var en smått brutal kraftmätning där de fyra svenska VM-åkarna fick vardera ett av de tvåa heaten förstörda av pååkningar. Men den svenska jämnheten gav ändå utslag.

Det är just den triumfen som Christer själv rankar allra högst. I laget ingick VM-vinnaren individuellt Bengt Åberg, tvåan Arne Kring, trean Åke Jonsson och femman Christer Hammargren samt Janne Johanson, Husqvarna MK. Endast östtysken Paul Friedrichs lyckades spräcka den svenska toppkvartetten.

Sedan dess har Sverige bara vunnit denna stortävling en gång och det var på Drättingebanan i Huskvarna men då utan Christer Hammargren. 1974 blev ett förlorat år eftersom han då utvecklade en ny tävlingsmotocykel för Kawasaki.

• Ännu ett VM-guld
1971 gav honom ett tredje VM-guld i lag, nu i Vannes i Frankrike, med nästan samma svenska 500-lag som föregående år men med skillnaden att Olle Pettersson ersatte Arne Kring.
SM-guldet individuellt bärgades före Åke Jonsson och i individuella VM tog han sjätte plats.

I SM-serien 1972 står Christer Hammargren placerad som trea, nu på Yamaha, istället för Husqvarna, och med Åke Jonsson och Bengt Åberg före sig. Lag-VM gav en andraplats och i individuella VM slutade han i den allt hårdare internationella konkurrensen som tolva och näst bäste svensk efter sjuan Bengt Åberg . Vann gjorde belgaren Roger de Coster.

Det var nära svensk VM-guld i lag även 1973. Motocross des Nations avgjordes i Wohlen i Schweiz och här var Christer och Sverige nära ännu ett VM-guld men föll på att 250-världsmästaren Håkan Andersson drabbats av bakhjulspunktering. Men silver blev det till Christer och Sverige.

Christer Hammargrens karriär kunde fått en sista verkliga höjdpunkt året efter. Lag-VM avgjordes dettas år i Huskvarna men Christer nyutvecklade Kawasaki höll inte för påfrestningarna och missade därmed uttagningen.

Några år in på 1970-talet bytte Christer Husqvarna mot andra märken, Yamaha och Kawasaki, men hans absoluta storhetstid var förbi, även om det blev SM-brons både 1975 och 1976.
Man ska heller inte förglömma hans stora insatser för att introducera motocross i USA och han bidrog därmed till att skapa en stormakt inom motocrossen. Christer Hammargren på resande fot till USA och Japan blev vardagsmat under många år. I båda fallen gjorde han mycket betydelsefulla insatser. Från och med 1980 och framåt har Amerikas Förenta Stater till exempel dominerat Motocross des Nations. Man gissar att Christers pionjärarbete bidrog till denna maktförskjutning inom motocrossen.

Kåre Boberg