Grattis Finland !

Alla har de anledning att vara lite extra stolta i år. Finland firar nämligen i sitt 100-års jubileum som självständig stat.

Jubileet firas hela året med en mängd olika festligheter runt om i landet. Som i dag, när Finlands hundraårsjubileum uppmärksammas vid en stor frimärksutställning i Tammefors. Posten Åland uppmärksammar där Finlands självständighetsjubileum med ett eget åländskt frimärke med motivet “Tillsammans”.

Även i Sverige kommer 100-åringen att firas. I Kungsträdgården kommer det senare i år att hållas en stor manifestation för att uppmärksamma jubilaren.

Men det var nära att det inte hade blivit något jubileum. Dagens Finland formades nämligen av blod, inre stridigheter och krig redan från början. Ett annat, större land i öster försökte också erövra Finland i samband med andra världskriget.

Landet som under en lång period var en svenskt landsdel har sedan bildandet 1917 haft en minst sagt knackig resa fram till dagens moderna Finland. Redan starten för det nya landet var blodigt. Ett inbördeskrig skaka landet och lämnat djupa känslomässiga spår hos det finska folket.

Knappt hade landet hämtat sig från detta trauma innan nästa elände började. Andra världskriget, där Finland krigade på fler fronter, både mot ryssar, mot tyskar och tidvis även med tyskarna.

Kriget innebar till slut att Finland förlorade flera större landområde till sin stora granne i öst. Många Finländare förlorade livet och efter kriget var det minst sagt tufft för gemene man.

Under Finska vinterkriget hade Sverige deklarerat att ”Finlands sak är vår” .

Så när så kriget var slut så var det många Finländare som valde att emigrera.

Många åkte till USA men de flesta som emigrerade från landet hamnade i Sverige.

Sverige kom förhållandevis lindrigt undan kriget.

Så när Sverige några årtionden efter kriget blomstrade fick finländarna fortfarande lida av sviterna efter kriget.

På 60- och 70-talet var utflyttningen till Sverige som störst. 1 000- tals Finländare lämnade ett land som var fattigt och inte bjöd invånarna på några större framtidsutsikter.

En av alla de som lämnade Finland för att söka lyckan i Sverige var Anne Sandberg, som på den tiden hette Hiltunen efternamn.

1973 kom hon till Sverige som 18-åring.

I Finland hade hon studerat svenska i ganska många år.

Men när hon klev av Finlandsfärjan i Stockholm var dessa språkliga kunskaper som bortblåsta.

– Jag upptäckte att jag knappt kunde ett ord svenska, trots att jag läst det, berättar hon.

Hennes första resa till Sverige handlade om att hon skulle sommarjobba och delta i en språkkurs i Sverige. Under tiden hon var här så träffade hon också kärleken.

– Vi blev tillsammans, förlovade oss så småningom och vid nyår 1974 flyttade jag till Sverige, berättar hon.

Hennes vänner i Finland uttryckte så klart att det var tråkigt att hon skulle flytta. Hennes mor blev riktigt ledsen, men Anne hade bestämt sig, hon skulle bo med sin kärlek i Sverige.

– Jag kom i håg hur glada och trevliga alla människor i Sverige var.

 – Dessutom väldigt pratsamma. I Finland var det mycket tystare.

– Och alla hus och trädgårdar var så fina, i jämförelse med husen i Finland, minns hon. Skillnaden, förklarar hon var att bland annat kriget och den finska lågkonjunkturen gjort att den finska melankolin var ett faktum.

Anne menar att finländarna  helt enkelt är mer eftertänksamma och det finns många minnen i  den finska folksjälen som bidrar till melankolin.

Finnarna är också mer nationalistiska och kanske stoltare över sitt land, tack vare krigen som de varit med om.

– Jag tror att finländarna är mer rädda om sig själva och sin identitet på grund av krigen.

– När jag var liten sjöngs det ofta nationalistiska sånger i Finland, förklarar hon.

De första åren i Sverige var tuffa för Anne.

Hemlängtan var svår, mycket beroende på språkbarriären.

– Jag saknade mycket, språket, släkten och alla mina vänner.

– Sedan började jag läsa på Komvux och lärde mig mer svenska.

– Då blev det lättare att bo i Sverige, fortsätter hon.

Under åren som har gått så har hon fortsatt att hålla kontakt med sina finska släktingar. Modern har gått bort, men kvar i Finland finns en syster, moster och morbror samt mängder av kusiner.

– Nu för tiden åker jag till Finland kanske vart tredje år..

– Men jag kommunicerar mycket via mejl och internet, berättar hon.

Att Finland nu firar 100 år är inget som engagerar Anne speciellt.

– Eventuellt så kommer vi att åka till Stockholm i augusti och vara med på ett evenemang i Kungsträdgården.

Sista frågan till Anne handlar om de finska stereotyperna, bastu, Kostenkorva och melankolin.

Hon beskriver sin egen relation till dessa tre saker så här.

– Kostenkorva, nej tack, bastu, ofta, melankoli, kanske lite ändå.