Frågor om omsorgen skapade debatt

Jan Cherek (SD) läser upp interpellationen. Bild: David Alin

Inför kommunfullmäktige hade Jan Cherek (SD) och Katja Ganekind (SD) ställt en interpellation till omsorgsnämndens ordförande Filip Wihrén Andersson (M) om brister och språkkunskaper inom omsorgsförvaltningen.

– Under det senaste året har en oroande situation uppmärksammats inom Värnamo kommuns omsorgsverksamheter. Ett enskilt äldreboende rapporterade närmare 50 avvikelser under en enda sommar, samtidigt som antalet Lex Sarah-ärenden uppgår till 43 utredningar år 2024 och 2025.

– Samtidigt finns ytterligare ett problem som inte får underskattas: Brister i personalens svenska språkkunskaper.

– Allt fler rapporter och vittnesmål, både från anhöriga och personal, beskriver missförstånd kring mediciner, brister i dokumentation, svårigheter i kommunikationen med brukare, otrygghet bland äldre som inte kan göra sig förstådda och frustration hos personal som inte kan samverka effektivt.

– När bemanningen i ökande grad fylls med personer som inte behärskar svenska tillräckligt för att arbeta säkert och rättssäkert i omsorgen uppstår en situation där omsorgen i praktiken blivit ett integrationsexperiment – på de äldres bekostnad. Det är fullständigt oacceptabelt att äldreomsorgens kvalitet påverkas av att kommunen använder verksamheten som ett verktyg för integration, i stället för att prioritera trygghet, kompetens och språkkrav.

– I kombination med avsaknaden av tydlig och offentlig incidentstatistik skapas en allvarlig brist på insyn. Varken allmänheten eller fullmäktige får en helhetsbild av vilka risker och brister som faktiskt råder.

– År 2020 så la vi i Sverigedemokraterna ett yrkande om:

att ge omsorgsförvaltningen i uppdrag att ta fram en plan tillsammans med barn- och utbildningsförvaltningen för att genomföra ett obligatoriskt språktest med språkkrav enligt Socialstyrelsens rekommendationer vid nyanställning i äldreomsorgen.

att ge omsorgsförvaltningen och barn- och utbildningsförvaltningen i uppdrag att ta fram en plan för att genomföra språklyft för befintlig omsorgspersonal där behov finns.

– Vi anser att detta är fortfarande aktuellt då vi ser stora brister i verksamheten, säger Jan Cherek (SD) och ställer följande till omsorgsnämndens ordförande Filip Wihrén Andersson:

– Vi har följande frågor till ordförande i omsorgsnämnden:

1) Hur många incidenter/avvikelser har totalt rapporterats inom omsorgen i Värnamo kommun under de senaste två åren?

2) Hur många av dessa incidenter kan kopplas till språkförbistringar, felkommunikation eller bristande dokumentation på grund av otillräckliga språkkunskaper?

3) Hur säkerställer kommunen att personalen i omsorgen har tillräckliga kunskaper i svenska språket, både muntligt och skriftligt, för att kunna arbeta patientsäkert och följa Socialstyrelsens krav?

4) Vilka åtgärder avser den politiska ledningen att vidta för att minska antalet incidenter och säkerställa att omsorgen inte används som ett integrationsprojekt?

– Sammanfattning: Omsorgen är inte en plats för integrationsförsök eller språkträning. Den är en samhällsbärande verksamhet där varje missförstånd kan få livsavgörande konsekvenser. När incidentnivån är hög och språkbristerna växer skapas betydande risker för både brukare och personal.

– Kommunen måste säkerställa att äldre och omsorgstagare kan känna trygghet, att personalen kan kommunicera säkert, att dokumentation och medicinhantering fungerar utan risk och att politiker får korrekt och fullständig information. Att fortsätta utan full transparens och utan språkkrav underminerar både kvalitet och säkerhet.

Filip Wihrén Andersson (M) besvarar interpellationen. Bild: David Alin

Filip Wihrén Andersson (M) tar plats i talarstolen.

– Tack herr ordförande, ledamöter och åhörare. Tack också till dig, Jan Cherek, för interpellationen. Jag säger tack därför att den ger mig möjlighet att reda ut några ganska grundläggande och felaktiga ingångsvärden – både om siffror, om hur omsorg fungerar och om vad avvikelsehantering faktiskt är. Låt mig börja i det mest grundläggande: avvikelserapportering är inte ett misslyckande – det är ett verktyg för kvalitet och säkerhet. Det är till för att upptäcka problem, inte för att dölja dem. Redan i detta stycke tycker jag mig kunna konstatera att våra synsätt skiljer sig åt, inleder han att säga innan han går över till att besvara frågorna.

– I din interpellation ställer du ju fyra frågor – frågor som jag kommer att besvara i tur och ordning. Fråga 2 och 3 kommer jag att besvara tillsammans.

1) Antalet avvikelser

Svaret på fråga ett känner du redan till. För 2024 rapporterades totalt 4 277 avvikelser. Under 2025, fram till och med förra veckan, har 4 271 avvikelser rapporterats.

Är det många? Jan Cherek har i media och i sociala medier påstått – så sent som i går (läs onsdag) faktiskt – att detta skulle vara (citat) ”helt utan motstycke i Värnamo kommuns historia”. Det är ett självsäkert citat. Det här påståendet stämmer naturligtvis inte. Det hade interpellanten kunnat kontrollera i nämndens kvalitet- och patientsäkerhetsberättelser. Sedan 2018 har antalet legat relativt stabilt, mellan cirka 3 700 och 4 500 per år. Med andra ord: inget trendbrott, inget ras, ingen kris. Med ökad medarbetarnöjdhet, bibehållen brukarkvalitet och ett avancemang i Hemtjänstindex (från plats 194 till plats 52) känner jag mig ganska säker på att antalet avvikelser inte är detsamma som dålig kvalitet- och kaos i mötet med våra omsorgstagare. Med det sagt är det samtidigt viktigt att vara mycket tydlig: bakom varje avvikelse finns en händelse som inte är önskvärd i en optimalt fungerande äldreomsorg – men ändå en naturlig del när människor arbetar med människor.

2) Språk och orsaker

Hur många avvikelser som beror på bristande språkkunskaper går inte att säga. Det finns inte någon sådan kategori i systemet, och det finns heller inga belägg för att språk skulle vara huvudförklaringen till majoriteten av avvikelserna. Med ett sådant resonemang skulle slutsatsen bli att särskilda boenden med hög grad av medarbetare med svenska som modersmål hade haft färre avvikelser. Det är en slutsats som inte bara är felaktig – det är också en slutsats som tenderar att misstänkliggöra alla de fantastiska medarbetare som råkar ha något annat modersmål än svenska.

I vårt avvikelsesystem finns däremot kategorier som ”otillräckliga kunskaper”, ”brist i information”, ”brist i dokumentation” samt ”brist i samverkan/överrapportering” där språkförbristningar möjligen kan ingå som en del av flera.

Att kunna förstå och göra sig förstådd – både skriftligt och muntligt – är såklart viktigt i alla vårdrelaterade yrken. Det är det nog ingen som säger emot. Det finns inga nationella språkkrav (ännu!), men redan befintlig lagstiftning kräver att personal kan arbeta patient- och rättssäkert och där är språket såklart givetvis en förutsättning.

Därför arbetar förvaltningen systematiskt med:
– Språkbedömning i rekryteringen: Vid all rekrytering bedöms språklig förmåga genom ansökningsförfarande, telefonkontakt, intervju och praktisk bredvidgång.
– Språkutveckling i verksamheten: I verksamheterna finns språkombud som med hjälp av språkstödjare stöttar medarbetare i att utveckla sitt språk i vardagen. Detta används vid behov för att stärka kommunikationen och säkerställa kvalitet i omsorgen.
– Uppföljning av chefer: Chefer följer löpande upp språkförmågan hos sina medarbetare. Vid behov erbjuds stöd eller insatser för att säkerställa trygg och säker omsorg.

4) Påståendet om integrationsprojekt

Till sist. Påståendet om att äldreomsorgen skulle vara ett integrationsprojekt saknar givetvis helt grund och är i ärlighetens namn ett ganska reducerande uttryck för av ett av vår tids viktigaste arbeten. Omsorgen i Värnamo är till för omsorgstagarnas trygghet. Punkt.

Den politiska ledningen kommer, med anledning av din interpellation, inte göra något ytterligare än det vi redan gör idag. Vi har sedan vi tillträdde vänt en skenande ekonomi och en allmän oordning kring ledarskap, medarbetarskap och boendestruktur. Vi har chefsförtätat, vi har utvecklat vårt kontaktpolitikeruppdrag och vi har ökat intensiteten i uppföljningen av alla delar i vår verksamhet. Vi har tillfört medel till både SäBo och Hemtjänst och vi har infört obligatoriskt belastningsregisterutdrag på alla nyanställningar. I går gav vi dessutom förvaltningen i uppdrag att ta fram en lokal värdighetsgaranti som ska gälla för alla omsorgstagare i Värnamo kommun.

När det gäller det enskilda särskilda boendet som refereras till i början av interpellationen kan sägas att det är ett pågående ärende och under hantering. Just detta kommer nämnden att hålla särskild bevakning på – både genom frekventa kontaktpolitikerbesök och genom löpande uppföljningar på nämnd.

Tack för ordet.

Jan Cherek (SD) tackade för svaren och hade följdfrågor.

– Precis som jag också hade räknat ut är att ni inte får någon statistik på när det är incidenter som beror på språkförbristning eller felkommunikation, så jag har en fråga där. Borde inte kommunen börja jag kategorisera när det är sådana avvikelser i så fall?  Vi har har läst mycket i media om de incidenter som har hänt där man också skrev att det handlade mycket om språket och senaste i dag läste vi om ett fall som gick upp till Lex Sarah. Då är frågan: Har omsorgen behov av att anställa fler personer på golvet så att man får se över schemaläggningen för att bli mer attraktiv arbetsgivare? I det fallet som det står i dag handlar det ju om att man inte gick på larm på grund av personalbrist och det är inte bra. Sedan när det gäller de här avvikelserna så är det en avvikelse som jag reagerade starkt på: 1 493 läkemedelshändelser. Det är inte så bra om man får fel läkemedel eller blir utan läkemedel. Det kanske man också kan härleda: att man har fått ett fall på grund av sin medicin, för den var uppe 1 724, vilket innebär att det är väldigt höga siffror härvid. Sedan finns ju alla händelser som man rapporterar här ute som kanske inte är av så livsviktiga orsaker, så att säga. Vi har ett fel i kommunen och det är att vi kallar dem för brukare. Jag som gammal försäljare kallar dem för kunder, för de betalar för en service. De betalar för ett boende och så vidare och när man betalar för det så ska man också få det man betalar för flera nämner ju, både personal och och även brukare, att det här är inte bra i omsorgen som det är i dag. I morse hade jag en kvinna som kom från Albanien som tackade för att jag hade in den här insändaren där jag tar upp ämnet, för hon ser de här bristerna och hon sade att det har med språket att göra. Det är inte våra sköterskor eller undersköterskor, de kan svenska och är duktiga på detta, men vi har vårdbiträde och  vårdbiträdena hoppar in som vikarier. Vårdbiträden som har bristfällig utbildning inom medicin och bristfälligt i språket. När de hoppar in som vikarier så  får de också tilldelat att de ska ge medicin och det är då det kan bli fel, så har du svar på de frågorna så är jag tacksam.

Filip Wihrén Andersson (M):

– Det var ju både frågor och lite påståenden, men jag har försökt att utkristallisera det som faktiskt är frågor. Kan man lägga till en sån här kategori som är kopplad till, eller som på något sätt kan utkristallisera svenska språket som en orsakskategori? Det kan man säkert men jag tror att det blir svårt. Dels för att du inte kan säkerställa att det är just det som leder till avvikelsen. Jag tror också att med tanke på att avvikelse i huvudsak skrivs av den som är inblandad i avvikelsen…om den inte kan svenska så kommer ju risken att den inte skriver en avvikelse vara väldigt stor också, tänker jag, för då blir det som ett moment 22. Sedan tror jag, som jag nämnde i mitt interpellationssvar, att det finns en jättestor risk att man misstänkliggör personer som ej har svenska som modersmål. Det är min tanke. Möjligheten finns säkert, men det är inget jag kommer att driva. Du var inne lite på om det behövs mer personal. Det tror jag inte egentligen, utan som jag nämner: för andra året i rad så har vi gjort tillskott till särskilt boende och hemtjänst, nu också till personlig assistans.  Om det är tillräckligt eller inte är jättesvårt att säga, men om man vill titta lite på medarbetarenkäten: hur man trivs och hur man tänker kring stress och sådana saker så är det inget som helt uppenbart vittnar om att de skulle vara för få. Möjligen att man skulle kunna tänka sig att det skulle behöva vara fler utbildade undersköterskor. Sedan var du inne lite då kring läkemedelsavvikelser och kopplingar till fall. Det kan säkert finnas i vissa fall sådana kopplingar, men jag tror någonstans också att det är alldeles för oklart att egentligen dra sådana slutsatser utifrån de underlag som finns. Och sen tänkte jag att när det gäller läkemedel..läkemedel kan allt vara allt från Alvedon till starka mediciner. Om du skulle få en Alvedon även om du inte behöver det så far du ju inte illa av det. Alla de här tusentalet läkemedelsfallen handlar ju inte om att personer har fått i sig livsfarlig medicin, om man säger så. Sedan var du inne lite då kring väldigt höga siffror. Där skulle jag i så fall vilja efterfråga någon form av belägg för hur du landar i slutsatserna till höga siffror?

Jan Cherek (SD):

– Ja, att det är höga siffror, 1 493, händelser när det gäller läkemedel av totalt 4 961 anser jag vara rätt högt. Jag vet inte vad du har på skalan där, men jag tycker att det är högt. Men du är inne på en sak och det är faktiskt min slutliga fråga. Jag är ju inte så mycket för det där med att gissa, utan jag vill ju helst ha fakta och så vidare men jag ska låta dig gissa nu. Min fråga är: hur mycket mörkertal tror du det finns av saker som inte rapporteras och hur kommer man åt detta?

Filip Wihrén Andersson (M):

– Ja, på den punkten är jag väldigt lik dig, Jan. Jag är inte heller så sugen på att gissa på det, därför att det är helt omöjligt. Det kan vara en eller tio tusen. Det är helt omöjligt att säga, men jag skulle säga att vi har ju en väldigt öppen och transparent kultur här i Värnamo när det gäller just rapporteringsgrad och det är ju det vi ser när vi har ”så många”, säger jag inom citat. Det är ju för att vi är väldigt duktiga på att rapportera, så jag tror att vi har betydligt mindre mörkertal än många andra kommuner. Det är min gissning, om du nu ska ha någon sådan.

– Jag tycker på något sätt att i interpellationen finns ju inget som är bevis att det skulle finnas en koppling mellan språkkrav eller språkfullt förmåga och de här avvikelserapporterna, menar Raymond Pettersson (C). Bild: David Alin

Jan Cherek (SD) tackar för svaren och debatten släpps fri. Raymond Pettersson (C) begär ordet.

– Jag har två nära anhöriga: en är på ett äldreboende och en är i hemtjänst. Jag kan se alla de gånger jag har besökt mina anhöriga där att jag har ingenting att klaga på. Jag tycker det fungerar väldigt bra. Framför allt så tycker jag att den personalen som jobbar där har oerhört bra social kompetens. Sedan vet jag ju också att majoriteten av personalen inom äldreomsorgen i dag är utlandsfödd eller har bott ganska kort tid i Sverige, så det är klart att ett och annat ord kanske man inte har med sig men man har med sig oerhört mycket erfarenhet från sitt hemland i omsorgskultur. En positiv omsorgskultur. Jag vet ju också hur svårt det är att rekrytera ungdomar, att vilja utbilda sig till undersköterska, och vilka intagningspoäng det är på vård- och omsorgsprogrammet. Det är klart att med den förutsättningen är det inte så himla lätt att stötta jättehöga krav på språklig förmåga, så jag tror att den språkliga förmågan gäller lika mycket de svenskfödda som de utlandsfödda att kunna hantera de här systemen. När det gäller medicinhanteringen så vet jag ju, när mina svärföräldrar var gamla, då användes de här medicinrullarna. I dag är det ju ett låst kassaskåp som inte ens vi anhöriga kommer åt, så man har ju oerhört stor kontroll om vem som varit där i medicinskåpet och rotat för att kunna plocka fram rätt dos. Man vet ju exakt vem som gjort fel i så fall, så jag tycker på något sätt att i interpellationen finns ju inget som är bevis att det skulle finnas en koppling mellan språkkrav eller språkfullt förmåga och de här avvikelserapporterna. Sedan tycker jag egentligen att det är ganska bra att ha rätt många avvikelserapporter, för det är också ett sätt att kunna förbättra kvaliteten: att saker kommer fram som kan förbättras, för det är klart att människor är aldrig perfekta. Man jobbar sena kvällar, nätter, ofta stress och så vidare och det är en arbetssituation som är tuff. Jag läste att i Vetlanda kommun får tio vårdanställda sluta, som faktiskt kommer att få lämna Sverige. Det är inte så att det står folk i kö att jobba inom äldreomsorgen, utan vi ska vara tacksamma för det fina arbete som utförs varje dag, dygnet runt.

Jan Cherek (SD) replikerar:

– Ja du, Raymond. Nu vet jag inte vad dina svärföräldrar bor, men det är ju bara att gratulera till att de är på bra inrättningar. Enligt statistiken så finns det bra och det finns sämre, men bara för att du ser att dina anhöriga har det bra och får bra service så betyder ju inte det att det är så över hela Värnamo kommun. Detta är inte för att misskreditera de som är utrikesfödda. Det är ju därför jag också har skrivit om det här med att vi vill ju lyfta de som har brister kanske i språket: att de ska på betald arbetstid få höjas och uppgraderas i en svenska. Så jag förstår inte vad du ser för någonting: att man misskrediterar dem på det. Det är väl en fördel att våra kunder, de äldre, förstår den personalen som kommer och ska genom servicen. De jag har varit i kontakt med är anhöriga, det är brukare och det är flera ur personalen som har tagit sig till mig. Jag hade en kvinna från Albanien som ringde mig i dag och tackade för insändaren och tycker att ”det är bra att du lyfter det här ämnet, för vi ser massvis med brister”. Detta är jätteviktigt att vi kommer på rätsida med. Sedan kan jag hålla med Filip att omsorgen har gjort ett bra jobb om vi backar tillbaka bandet. Vi har hållit på med en massa joxande så att säga med att ställa om och experimentera med detta och det är faktiskt bättre nu än det var innan, men vi ska inte vara nöjda. Vi ska fortsätta att förbättra det här och vi ska ju ge chansen också till dem som inte har det andra språket att eller så bra språk att kunna faktiskt få det bättre där de förstår de äldre och de äldre förstår personalen. Det är det jag menar, så det har absolut ingenting med att jag misskrediterar dem som är utrikesfödda. Jag har många goda vänner som jobbar inom omsorgen som är utrikesfödda.

Raymond Pettersson (C) har en motfråga.

– Var är den här kön till folk som vill jobba inom omsorgen som har utbildning? Den är inte lång, den är obefintlig och då tycker jag att man ena stunden ska ställa språkkrav och sedan möjligtvis lite utbildning. Utbildning är ju det man kan jobba med tycker jag på ett positivt sätt: att kunna komplettera sina kunskaper. Jag tror också att en del av de svenskfödda som är inne som vikarier behöver kompletterande utbildning. Det är just kompetensbristen som är det stora bekymret inom yrken som till exempel äldreomsorg. Vi måste höja statusen på de här yrkena, vi måste också ställa krav på utbildning. Har man gått en utbildningen så har du språkkunskaper med dig, det utgår jag ifrån.

– Sedan är det något som Jan Cherek (SD) missar: det stora behovet att rekrytera personal i framtiden och det är väl en av de största utmaningarna. Kan vi få fram tillräckligt med undersköterskor och sjuksköterskor och rehabiliterare för att vi ska kunna klara äldreomsorgen i framtiden? Undrar Bengt Einarsson (C). Bild: David Alin

Bengt Einarsson (C) begär ordet.

– Alltså, jag och ett antal sitter ju från pensionärsorganisationerna i kommunala pensionärsrådet, så vi följer ju det här på ganska nära håll med återkommande möten varje månad. Pensionärerna, om vi kan kalla oss brukarorganisationer, är ju en kvalitetssäkrare också. Vi följer det här regelbundet och mitt intryck efter att ha jobbat i 15 kommuner som chef och motsvarande inom omsorg och socialtjänst är att Värnamo lever upp till sitt omdöme om Värnamo som en socialpolitiskt framstående kommun. Det anser vi inom KP. Ni får fråga alla organisationer vad de tycker i så fall., men vi är en kvalitetsuppföljare också. SPF, Sveriges pensionära seniorer, gör årligen ett så kallat hemtjänstindex och där ligger Värnamo bland de femtio bästa i Sverige. Det är ytterligare ett kvalitetsinstrument som följer också Värnamo kommun och en garanti om att vi har en bra verksamhet. Sedan är det något som Jan Cherek (SD) missar: det stora behovet att rekrytera personal i framtiden och det är väl en av de största utmaningarna. Kan vi få fram tillräckligt med undersköterskor och sjuksköterskor och rehabiliterare för att vi ska kunna klara äldreomsorgen i framtiden? Vi vet ju alla som jobbar med demografin i en kommun att 80 plusarna enligt vissa prognosmakare kommer at töka med osannolika 50 procent och det tror jag gäller denna kommunens prognos också. Den stora utmaningen är ju att behålla den personal vi har och där kanske det kan finnas en poäng i att säga att vi ska utveckla våra språkkunskaper, men jag tror inte att det är utifrån hemtjänstindex eftersom personalen inom detta område anses göra ett jättebra jobb när man ligger bland de 50 bästa i landet.

– Inom särskilt boende, ett av de områden som är sämst i kommunen, gör den duktiga personalen allt för att ge de brukarna bra vård och omsorg, men det finns personal som kommer undan och att ingen lyssnar på de duktiga. Där tycker jag att omsorgen ska börja tänka och prata med dem som verkligen sliter och slutar sitt jobb, för de orkar inte i längden. Avvikelserna är ett verktyg och det är jättebra att vi har dem, för då kan man påminna om man har missat medicin eller larm eller någonting, men språket måste bli ett av grundkraven, menar Emina Dautovic (V). Bild: David Alin

Emina Dautovic (V) begär ordet och tackar Jan Cherek (SD) för en interpellationen, som hon själv beskriver som jätteintressant.

– Jag jobbar inom vården och har jobbat inom kommunen i över 20 år. Vi har jättebra personal i kommunen, men det finns också de som inte sköter inte sitt jobb, där språket är ett problem. Vi har jätteduktiga vårdbiträden, så man behöver inte bli utbildad undersköterska, men det finns också en brist på de som inte klarar jobbet. Inom särskilt boende, ett av de områden som är sämst i kommunen, gör den duktiga personalen allt för att ge de brukarna bra vård och omsorg, men det finns personal som kommer undan och att ingen lyssnar på de duktiga. Där tycker jag att omsorgen ska börja tänka och prata med dem som verkligen sliter och slutar sitt jobb, för de orkar inte i längden. Avvikelserna är ett verktyg och det är jättebra att vi har dem, för då kan man påminna om man har missat medicin eller larm eller någonting, men språket måste bli ett av grundkraven. Jag har invandrarbakgrund och det är normalt att man ska ha kunskap i svenska och grunderna, men det finns personal som knappt kan prata, och inte förstå de äldre och det tycker är fel. Jag är glad att frågan har kommit upp. Man måste börja lyssna på personalen som inte orkar i längden, för vi förlorar mycket bra personal så jag hoppas att ni gör någonting av det. Det finns avdelningar som är jätteprofessionella, jag har jobbat med dem, men det finns också de som klarar inte jobbet som undersköterska, där andra far illa och det är fel. De betalar för sitt boende på särskild boende och de behöver rätt vård och omsorg.

Maria Johansson (-) berättar om barn- och utbildningsnämndens språkarbete. Bild: David Alin

Maria Johansson (-) berättar om barn- och utbildningsnämndens språkarbete.

– Inom vuxenutbildningen, i samverkan med HR och omsorgen, så har vi i flera år arbetat med yrkessvenska där man på arbetstid får läsa svenska och vidareutveckla språket. Värnamo kommun avsätter faktiskt 500 000 kronor i projektet ”språkutvecklande arbetsplats” för att öka språkkompetensen hos redan anställda med fokus på yrkessvenska. Nu har vi också språkstödjare som finns på plats inom omsorgen, precis som Filip nämnde. Det är i dag Annika Carlsdotter från Vux som stöttar anställda och chefer med hur vi tillsammans kan hjälpa till att vara förebilder och goda språkstödjare. Vi har ju också en vård- och omsorgsutbildning inom VUX, där vi nu också har anställt en förstelärare i svenska som andraspråk. Försteläraren har som uppdrag att stödja yrkeslärarna för att säkerställa att de studerande uppfyller Socialstyrelsens språkkrav när de genomgått en gymnasial yrkesutbildning. Detta är som en del i satsningar som gjorts inom de riktade insatserna som vi har fått via Skolverket som stöd till nyanlända och flerspråkiga elever. Vi examinerar inte heller från vår vuxenutbildning i Värnamo kommun elever som inte är godkända i svenska, då är det alltså svenska 1 på gymnasienivå som vi pratar om, det som man läser på vård- och omsorgsprogrammet. I ryggsäcken har de med sig också grundläggande svenska på 700 poäng för att kunna bli antagna ens till denna utbildning. Detta gör att de här eleverna har förutsättningarna att uppfylla Socialstyrelsens krav, men tyvärr så finns det en del privata aktörer genom Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar, där man plockar elever från SFI, och sätter dem på en vård- och omsorgsutbildning. I Värnamo startade faktiskt en sådan också i höst. Den ska ju också innehålla svenska på gymnasienivå, svenska 1. ,en det man missar är att de eleverna har ju inte ens gått färdigt SFI och de har absolut inte de här 700 poängen i grundläggande svenska efter sin SFI-utbildning. Då kan vi ju förstå att det ger ju inte de eleverna den rätta förutsättningen och många är ju inte heller anställningsbara när de har gått en sådan utbildning, utan de kommer tillbaka till VUX och börjar om i SFI igen. Detta är något som vi tar upp nästan varje gång som vi är på lokal arbetsmarknadsgrupp där vi träffar Arbetsförmedlingen. Vi ser detta som ett stort problem. Det borde ju också vara tvingande att kunna språket tillräckligt bra för att få en anställning, så där behöver vi ju vara tydliga, för det finns möjligheter att studera på VUX och lära sig svenska, så börja där. När jag läser det uppdrag som regeringen nu i dagarna har gett till Socialstyrelsen om att ge stöd i arbetet med att stärka kunskaperna i svenska språket hos personal i äldreomsorgen så kan jag konstatera att vi i Värnamo kommun ligger väl framme där och har jobbat med det här under några år med VUX och omsorgsförvaltningen i samverkan.

– Med 45 år bakom mig som undersköterska och vårdadministratör så måste jag säga att vi ska vara duktigare på att lyfta fram det positiva i arbetet, säger Carina Källman (M). Bild: David Alin

Carina Källman (M) ger en replik till Jan Cherek (SD).

– Jag tycker att ni har sagt väldigt kloka saker, framförallt min ordförande Filip i omsorgsnämnden. Just nu känner jag att jag står här både som fritidspolitiker och som en som har jobbat hela mitt liv i vård och omsorg. Med 45 år bakom mig som undersköterska och vårdadministratör så måste jag säga att vi ska vara duktigare på att lyfta fram det positiva i arbetet. Det är ett sådant fantastiskt härligt arbete och det jag känner att vi skjuter lite vid sidan om här är att jag tror inte vi ska koncentrera oss så mycket på språkförbistringarna, för det är inte det stora. Jag tror egentligen du menar det jag känner i mitt hjärta och min kropp: teamarbetet ute i vård och omsorg. Det är så viktigt att vi jobbar tillsammans, att vi samverkar framåt. Pratar vi inte med varandra och pratar lika och ser till att alla i gruppen är lika mycket värda då blir det inte lika bra vårdarbete. Jag tror att det är det vi ska prata mycket, mycket mer om. Sedan hade du ett fel och det är det du säger om att vårdbiträden delar medicin. Man får inte dela mediciner i dag om inte en sjuksköterska gett en delegering. Många har tagits bort på just de här grunderna för att inte de har förstått språket rätt, men sjuksköterskorna har ansvaret att se till att rätt personer ska dela medicinerna, så det ska vi inte säga att det beror på språkförbistringarna bara. Likaså det här med Lex-anmälningarna. De är ju till för att vi ska lära oss och förbättra oss. Man gör detta för att lära sig något och jag skulle dessutom vilja säga tack ändå för att du säger att man gör ett bra jobb, för det gör man. Att det blir avvikelser, eller incidenter som du uttryckte dig, är inte alls konstigt. Vi är många som vårdas i en kommun och skulle vi slå ut det på antal boenden så blir det inte särskilt mycket, men en är för mycket, det håller jag med om. Vi ska vara jätterädda om det och vi ska se till att det blir bra, men det jag också vill lyfta är att i morgon (läs i dag) ska jag få det stora äran och förtroendet att faktiskt få premiera två av våra unga, viktiga människor som ska ut i vården, som ska få lite beröm både från kommunen och regionen vi bor i. Det är så viktigt att vi pratar gott och jag lovar dig, jag kommer säga till dem hur viktiga de är och vilket fantastiskt roligt och givande arbete det är.

Jan Cherek (SD) begär replik.

– Så här många gånger har jag inte hört mitt namn sägas, men jag får väl ta dem i ordning här vid då. Först: Raymond, du sa utbildning. Jag håller med dig, utbildning behövs men det som jag lyfter när det gäller det här med att vi ska ha ett språklyft för befintlig omsorgspersonal, det är ju vårdbiträden och jag har syftat på det. Jag har inte skrivit någonting att det måste vara utrikesfödda, det kan också lika väl vara svenska, men utbildningen är någonting som vi ser i framtiden. Vi måste titta på det vi har i dag. De som vi har som anställda i dag, det är de vi ska lyfta och ge en ärlig chans att kunna få en uppgradering. Till Bengt: Du sa det här med att vi har ett problem framåt och det är nyrekrytering. Vi har ju sett att vi har mindre barn och att det blir fler äldre. Nyrekrytering, ja hur ska vi lösa det problemet? Jo, på ett sätt: vi måste höja statusen på jobbet inom omsorgen. En del av dem jag har pratat med som har slutat i omsorgen i kommunen och har gått över till regionen har inte klagat på att det har varit ekonomin, utan det handlar om arbetstider, schemaläggning och sådana saker. Vi ska nog titta på helheten och där har du ett stort jobb, Filip, att titta på den delen också. Sedan har vi Maria: Ja, du nämnde en sak där med att vi håller på nu att utbilda och det är att Vux jobbar med detta, men du belyser precis det som jag har sagt innan: Vi behöver ett språktest med de vi anställer. Vi måste veta att de kan inte gå på en halv SFI och sedan komma in och börja jobba, om de inte kan språket. Sedan pratar du om språkstödjare och då har jag en fråga till dig, Filip, är det gäller språkstödjare. Så som jag har fattat det så är det folk som har blivit tillsatta att bli språkstödjare, men de får ingenting utöver det i lön för att göra det. Det där tycker jag också är en liten miss, de har fått extra arbete. Och sedan avslutningsvis Carina: Ja, givetvis ska vi prata positivt och vi ska prata positivt om kommunen i sin helhet, men det gäller att se sanningen i vitögat också. Där det är brister måste vi också kunna gå in och ta den diskussionen. Man ska inte blunda för problemen som vi har. Vi måste kunna lyfta de problemen också. När det gäller delegering av mediciner: Ja, det är faktiskt så, har personalen själv sagt att man har,  vid exempelvis semester eller långa helger så har det kanske varit en ordinarie och varit fem vikarier. Vikarierna har varit vårdbiträde och där har man delegerat ett vårdbiträde till att dela ut medicin, så det förekommer. Språket är viktigt. Du säger att huvudsaken är att vi har en bra social gemenskap i personalen och det kan jag hålla med om, men de äldre måste också kunna förstå personalen och de måste också kunna vara delaktiga. I dag så finns det de bristerna. Det är ingenting som man behöver hymla om att det inte finns för det det finns.

Filip Wihrén Andersson (M) ger en kort replik.

– Jag tänkte bara kort bemöta lite kring ombuden, som språkombud, och varför de inte har någon extra lön eller något tillägg. Vi är ju en, som ni vet, extremt stor organisation med tusen medarbetare och nästan lika många omsorgstagare. För att kunna hålla ihop det här så behöver man delegera ut ansvaret i form av kostombud, inkontinensombud, språkombud och diverse andra ombud för att kunna få det här att fungera. Att de inte får någon extra lön eller något extra tillägg beror helt enkelt på att de gör inte mer arbete bara för att de har en ombudsroll, utan de gör ju mindre del av vårdnära arbete för att ta sig an sin ombudsroll. Så det går jämnt ut, om man säger så. Sedan det som Carina var inne på med delegering och som du (Jan) också berör. Det kan absolut i förekommande fall finnas vårdbiträden som har delegering, men det är ingenting som delas ut i Cornflakespaket utan tvärtom. Som Carina också säger så vi är väldigt tuffa med vem som har det och klarar man inte av att ha det då har man inte heller kvar längre. Där gör sjuksköterskorna ett fantastiskt jobb.

– Jag vill börja med att tacka Filip för mycket bra svar. En avvikelse är så klart en för mycket, men alla kommuner ska rapportera avvikelser men alla kommuner gör det inte lika bra som vi gör i Värnamo kommuns, säger Camilla Rinaldo Miller (KD). Bild: David Alin

Camilla Rinaldo Miller (KD) begär ordet.

– Jag vill börja med att tacka Filip för mycket bra svar. En avvikelse är så klart en för mycket, men alla kommuner ska rapportera avvikelser men alla kommuner gör det inte lika bra som vi gör i Värnamo kommun. Alltså, så noga skriver rapporter. Jag tycker att det är viktigt, för det är klart att en avvikelse är en för mycket. Att jag valde att engagera mig politiskt hade mycket att göra med att jag ville kunna se människor i ögonen och känna att man ska våga bli gammal i vår kommun. Man ska kunna känna sig trygg med att här får man den omsorg man behöver när man själv inte klarar av det själv. Jag vet att vi har fantastisk personal men det finns också brister och ibland kan det vara språket, och nu har Tidöpartierna tagit fram ett förslag på en lagrådsremiss och förslaget är att det här ska börja gälla första juli 2026. Det handlar om att man ska inte kunna anställa en personal om man inte har språklig kunskap för att kunna utöva sitt arbete. Det här är kanske för sent, men det är bra att det kommer. Jag vill också bara berätta om min mamma som inte lever längre. Hon tillbringade sina sista år på ett särskilt boende. Det var blandat, måste jag säga vad jag tyckte om personalen, och hur de behandlade henne men de som hon tyckte bäst om var några ungdomar med invandrarbakgrund. Hon sa så här: ”Jag fattar inte alltid vad de säger, men de bryr sig om mig.” Det var de enda jag upplevde som såg henne i ögonen och pratade med henne, inte med mig, utan ”Frågade vem är det som är på besök i dag? Det här är någon vi inte har träffat innan och tittade på mamma”. Hon var klar i huvudet och kunde svara medans andra med icke utländsk bakgrund, och det är därför jag vill att ni ska generalisera, inte tittade henne i ögonen utan pratade med mig i stället.  Vi har en fantastisk personal. Vi ska komma åt brister. Jag är glad att vi har en kommun som tar allvarligt på avvikelser och rapporterar och gör någonting åt det, så tack för det arbete ni gör i nämnden och tack till alla våra anställda inom hemtjänst, omsorg och särskilda boenden.

Bo Karlsson (SD) avrundar debatten med en fråga till Filip Wihrén Andersson (M). Bild: David Alin

Bo Karlsson (SD) avrundar debatten med en fråga till Filip Wihrén Andersson (M).

– Får de anhöriga reda på de här avvikelserna och incidenterna?

– Bra fråga. Det har jag faktiskt inget svar på eller någon uppgift på nu, men det förutsätter jag att man får. Inte minst via de här löpande uppföljningarna som görs tillsammans med den kontaktpersonen man har, till exempel på ett särskilt boende. Så händer det någonting så förutsätter jag att man får reda på det, säger Filip Wihrén Andersson (M).