Fåglaforsens såg och biologiska mångfald

Fåglaforsens såg och biologiska mångfald
Fåglaforsens såg och biologiska mångfald, en natur- och kulturkrönika i 15 bilder från det biologiskt rika området utmed den gamla åfåran vid Fåglaforsens såg, Bohulte kvarnfors eller Järva kvarn och Abbottes bro.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i den första februariveckan anno 2016. Bilderna är som vanligt klickbara.

Inte långt nedström Bohulte kvarnfors eller Järva kvarn, vid vilken den före detta frisören i Skillingaryds Erik Djerfs far en gång i tiden var mjölnare, låg denna fallna och kraftfulla björk.

Eftersom död ved lever beslöt jag mig för att se efter om den innehöll något intressant, och det gjorde den bland annat i form av skorplavarten ärgnål, ”Chaenotheca furfuracea”.

Det var på den fallna björkens blottade rotsystem som den lilla skorplaven ärgnål växte och hade satt små kulmögellika fruktkroppar i tusental vilket tyder på att mikroklimatet är bra med bland annat hög luftfuktighet.

Ärgnål, ”Chaenotheca furfuracea”, där artnamnet kommer av latinets ”furfuraceus” som betyder ”grovmjölig”.

Ärgnålen tillhör en grupp lavar i den före detta ordningen ”Caliciales”, numera ”Incertae sedis” som på latin betyder ”oviss position”, vilket är en term inom taxonomin som betyder att en grupps taxonomiska tillhörighet är okänd eller odefinierad.

Ärgnål har sammankopplats med ett antal olika lavarter eftersom de flesta av dessa bildar en sotande spormassa i toppen på fruktkropparna som också oftast är skaftade och påminner om en liten spik eller knappnål.

Denna grupp av lavar har dock visat sig inte bestå av närbesläktade arter utan av arter som utvecklat liknande karaktärer och med hjälp av molekylära analyser har man kunnat påvisa att många av gruppens arter hör hemma i helt olika familjer.

Större delen av laven ärgnål bildar ett ärggrönt ”mjöl” med små ljusbruntoppade och utstickande ”spikar”.

Ärgnålen är mycket liten, och växer dessutom främst på undersidan av utstickande tall- och björkrötter, som här på rotvältor, i vägskärningar, i rasbranter i skuggiga lägen.

Bilden ovan visar ärgnålens spororgan i närbild, små ljusbruntoppade, rundhuvade, mjöliga och utstickande ”spikarna”.

Bilden visar den gamla gjutna muren i öst-väst riktning som hör samman med muren på det öppna vattenfallet och borde vara tillverkad i anslutning till det öppna vattenfallet med årtalsmärkning 1911. Fotot är tagit från dammvallen i norr mot gamla åfåran i söder.

Det öppna vattenfallet färdigställdes enligt en markering i betongen år 1911 och en förlängning av den gjutna muren utmed fallet gjordes enligt en annan markering år 1928, med andra ord 17 år senare.

Den gjutna förlängningen syns tydligt i bakgrundens gjutna mur och förgrundens mur i öst-väst riktning bör kanske höra ihop med den första gjutning år 1911.

Den gjutna delen av muren närmast tyder också på att muren fortsätter uppåt mot nordnordost, idag helt dolt av dammvallen och sprängstenen.

Den äldre stenmuren av vattenslipade och numera mossbelupna stenar från istidens avsmältningsperiod är dock spännande i så måtto att detta kan vara den vattendelare som förde vatten ner till vattenhjulet vid Fåglaforsens såg, tiden före år 1911 och tiden före Fågelforsdammen tillblivelse.

Detta murmysterium måste bara snarast undersökas av kunnig personal från till exempel Jönköpings länsmuséum.

När började man utnyttja vattnets kraft vid Fåglaforsen, sågen fanns åtminstone år 1884 men här fanns då inte bara en mäktig fors, Fågelforsen, utan invid forsen fanns dessutom en stuga, en ladugård, ett vattenhjul samt sågen där den unge mannen Anders Johansson miste båda sina armar i olyckan som inträffade denna hemska dag år 1884 för 132 år sedan.

Om man antar att Fåglaforsens vatten följde den stenlagda kullerstensmuren ner emot det vattenhjul som drev Fåglaforsens såg så bör själva sågen med vattenhjulet ha legat i anslutning till den döda och kraftigt högerlutande klibbalsstammen i bakgrunden.

Bilden visar en närbild på den stenlagda kullerstensmuren som styrde Fåglaforsens vatten ner emot Fåglaforsens såg men vem ägde och drev sågen, berätta gärna ni som vet.

Redan den 7 februari år 2016 hittade jag den första scharlakansröda vårskålen, ”Sarcoscypha coccinea”, på sin speciella plats cirka 50 meter väster om kraftstationen, välkommen tillbaka.

Inte långt från den scharlakansröda vårskålen växte slemsvampsarten ullklot, ”Trichia varia”, på en fallen sälglåga.

Ullklot, ”Trichia varia”, tillhör slemsvamparna, gruppen ”Myxomycetes”, som är en huvudgrupp bland protisterna.

Protister betecknar i den äldre systematiken mestadels encelliga organismer med cellkärna.

Protister omfattade bland andra protozoer eller urdjur, plankton och olika former av alger.

Trots namnet är slemsvamparna inte svampar, eller ens nära besläktade med svamparna och totalt är mer än 700 olika arter kända.

Ett väl utfört arbete i den murkna granstubben av vår och Europas största hackspett spillkråkan, ”Dryocopus martius”, vilket ungefär betyder ”Den som träget arbetar med träd”.

Dessutom var spillkråkan en helig fågel i Romariket och var tillägnad krigsguden Mars.