Fadime Şahindal och kampen mot hedersförtryck: En fråga om mänskliga rättigheter och samhällsansvar

Den 21 januari 2002 mördades Fadime Şahindal av sin egen far. Hennes ”brott” var att hon valde att leva ett fritt liv, bortom de strikta hedersnormer och det förtryck som hennes familj ville påtvinga henne. Med allt Fadime utsattes för som till sist resulterade i hennes tragiska död kom också en vändpunkt i debatten om hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige. På Fadime-dagen hedrar vi inte bara hennes minne utan även alla de som drabbats av hedersrelaterat våld och förtryck.

Fadime Şahindal blev en symbol för mod och motstånd i kampen för frihet från hedersrelaterat förtryck. Hon valde att tala ut om den kontroll och de hot som hon levde under, och hennes tragiska öde kastade ett starkt ljus på problematiken. Trots att hennes död ledde till ökad medvetenhet och uppmärksamhet om dessa frågor har verklig förändring dröjt. De senaste åren har vi dock sett vissa framsteg: lagstiftningen har skärpts för att bättre hantera hedersbrott, det har satsats på ökad utbildning och resurser inom skola, socialtjänst och rättsväsende, och vi ser en växande vilja att tala öppet om dessa viktiga frågor.

Trots dessa framsteg är det tydligt att vi fortfarande har lång väg kvar. Enligt en studie som för några år sedan genomfördes bland niondeklassare i Sverige, lever uppemot var femte ungdom med hedersrelaterade normer och förväntningar. Dessa normer påverkar inte bara vardagliga beslut som klädsel och socialt umgänge, utan sträcker sig också till mer fundamentala livsval som utbildning, yrkesval, äktenskap och skilsmässa. De unga som försöker bryta mot dessa normer riskerar inte bara att utsättas för påtryckningar och bestraffningar, utan kan även bli utsatta för fysiskt våld – i vissa fall det yttersta våldet, dödligt våld.

Hedersrelaterat våld och förtryck är en fråga som rör fundamentala mänskliga rättigheter. Det handlar om rätten att leva fritt från hot och våld, rätten att fatta egna beslut om sitt liv, och rätten att vara den man är utan att behöva förlora sitt liv eller sin frihet. Det svenska samhället har ett tydligt ansvar att skydda invånare från sådant förtryck. Detta gäller inte minst för de unga som fortfarande lever i hedersförtryckande miljöer där våld och hot är en del av vardagen.

Trots de politiska och rättsliga framstegen kvarstår en allvarlig brist i hur vi hanterar hedersrelaterat förtryck på samhällsnivå. Socialtjänst, skola och rättsväsende måste tillsammans kraftsamla och utbilda för att kunna identifiera och åtgärda hedersrelaterat våld i ett tidigt skede.

Det är viktigt att vi inte bara pratar om hedersrelaterat förtryck som ett avlägset fenomen som drabbar en minoritet i vårt samhälle. Det handlar om allas rätt att leva fritt, utan att utsättas för våld, förnedring eller tvång. Detta är inte en fråga som kan vänta – för varje dag som går, är det fler ungdomar och kvinnor som riskerar sina liv och sin frihet i skuggan av hedersnormer.

Fadimes liv och död påminner oss om att kampen för mänskliga rättigheter, frihet och jämlikhet är långt ifrån över. Vi måste ta hennes arv på allvar och fortsätta hennes kamp för ett samhälle där ingen behöver leva under hot om våld eller förlora sitt liv för att följa sina egna drömmar. Denna kamp är inte bara viktig för individerna som direkt berörs, utan för hela vårt samhällsutveckling.

Låt oss i dag, på Fadime-dagen, förnya vårt engagemang i kampen för alla människors rätt att leva fria från våld och förtryck.