Ett slagkraftigt firande

Mossleskolans parkering förvandlas till en kokande gryta under torsdagseftermiddagen. Lyran och drillflickorna är redo. Bakom dessa tornar tåget upp.

– 77 personer är med i tåget. Det är fem fler än förra året, säger en glad och förväntansfull Bo Svedberg.

När ”Internationalen” stäms upp inleds den en och en halv kilometer långa marschen via Götavägen till Folkets Park, där kring 230 personer hade samlats för dagens firande.

Värnamo Arbetarekommuns ordförande Kim Pedersen hälsade alla välkomna och berättade om sitt första första maj-firande innan han lämnar över ordet till dagens förste talare: Jesper Eneroth, ledamot av kyrkomötet.

Jesper Eneroth talade

– Mötesdeltagare, första maj är arbetarrörelsens högtidsdag och våra tåg, vår musik och våra fanor påminner oss om vår historia, om de som gått före. Jag bär i dag första maj-märket från 1934. Märket pryds av ett porträtt på Axel Danielsson. När vår rörelse var ung, när våra nysydda fanor en gång för första gången fladdrade i vinden. Fanor man samlat till i år för att ha råd att sy upp. Med surt förvärvade slantar som lön efter tolv eller 14 timmars hårt arbete i spinnerier, fabriker och glasbruk. Då visste man lika lite som nu hur framtiden skulle bli.

– När Axel Danielsson som nu pryder mitt kavajslag formulerade vårt partis första partiprogram 1897 skrev han att:

”Den utomordentliga tekniska utveckling, den oerhört stegrande produktiviteten hos det mänskliga arbetet, det ständigt pågående öppnandet av nya produktionfält, allt detta, varigenom nationalförmögenheten mängdubblats, medför blott och ena sidan ett onaturligt hopande av rikedomar, och andra sidan en kolossal tillväxt av arbetarklassen. Samtidigt tvingar dessa förhållanden arbetarna till en motverkande rörelse. De organiserar sig som klass för att av arbetsprodukten tilltvinga sig så stor del som möjligt i arbetslön. Sålunda uppstår fackföreningarna och den alltjämt fortgående, i allt väldigare former antagande kampen på den nationella och internationella arbetsmarknaden mellan arbetare och arbetsköpare, en kamp, som aldrig ska upphöra, fören arbetarklassen upphört att vara en klass av lönearbetare.”

– Bakom det programmet samlades de som gick före oss i insikten om att vi endast genom att göra något, att organisera oss, kan förändra samhället. Samhället ser på många sätt helt annorlunda ut nu än 1897, men vissa saker är de samma. Själva dagen, 1 maj, är den samma, fanorna, är de samma, konflikten om vilka som ska få del av vinsten av det arbete vi och andra utför är detsamma. Insikten om att vi måste organisera oss är densamma.

– Sällan har behovet av organisering, hopp och ett gemensamt agitationsarbete varit viktigare än nu. För klyftorna ökar i vårt land och i världen. Samtidigt som de internationella spänningarna, där bland annat Trumpadministrationen i USA prövar i grunden vår internationella ordning, och den internationella nöden ökar. 

– På detta följer att vi i vårt land nu genomför den största militära rustningen sedan kalla krigets dagar. Om detta råder politisk enighet Men enigheten saknas när det kommer till vem som ska betala. När vårt svar är att försvaret ska rustas med en totalförsvarsfond och en beredskapsskatt där vi pekar ut att det är dem med de högsta inkomsterna i vårt land som ska bidra till detta.

– Då svarar regeringen med en kraftig skattesänkning för de rikaste, som innebär att Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson ges 40 000 per år i sänkt skatt. Samtidigt försämrar man de ekonomiska förutsättningarna för ensamstående föräldrar, ungdomar och de pensionärer med lägst pension genom att försämra högkostnadsskyddet på mediciner, sänka bostadsbidraget och ta bort tandvårdsstödet för ungdomar.

– Sverige blir inte säkrare, och samhällets motståndskraft blir inte större av att de rika blir rikare och att de fattiga blir fattigare. Det svenska samhället blir inte bättre av att anställningstryggheten blir svagare, och att välfärden får mindre resurser. Samhället blir starkt när vi investerar i varandra, att vi betalar skatt efter bärkraft, av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. När vi investerar i varandra är det inte en uppoffring eller en barmhärtighetsgärning. Det är en förutsättning för ett starkt samhälle.

– Mötesdeltagare, det var denna insikt som gjorde att de som en gång för första gången samlades under fanorna inte samlades förgäves. Den rörelse de skapade och de idéer de lämnade åt eftervärlden ledde till att Sverige gick från att vara ett av europas fattigaste länder till världens rikaste och mest jämlika land.

– Vi ska därför med stolthet minnas de som gick före, vi ska inspireras av deras kamp och orubbliga framtidstro, och vi ska stå upp för våra värderingar. Att stå upp för våra värderingar måste vi göra varje dag, inte bara i ord eller i vårt politiska arbete, utan också i hur vi är som personer, hur vi ser på och behandlar andra.

– I höst, den 21 september, har vi en praktisk chans att stå upp för våra värderingar i det jag anser vara ett av våra kanske viktigaste värderingsval, nämligen kyrkovalet. Jag har sedan 2013 varit invald i kyrkomötet, den nationella beslutsnivån i Svenska kyrkan. Och i det uppdraget möter jag ibland vissa som ifrågasätter varför jag och andra socialdemokrater ställer upp i kyrkovalet.

– Vissa frågar sig om det verkligen finns politiska motsättningar i kyrkan, och andra frågar om kyrkovalet inte snarare borde handla om endast det teologiska innehållet. Mitt enkla svar på det sista är att du som drivs av att tolka och förkunna evangelium och vill engagera dig i det teologiska innehållet i kyrkan nog hellre borde bli präst än kyrkopolitiker. För det vi är satta att fatta beslut om som kyrkopolitiker är inte förkunnandet av det religiösa budskapet, utan förvaltandet av Svenska kyrkans organisation. Och det förvaltandet, mina vänner är fullt av politiska och värderingsgrundade motsättningar.

– Svenska kyrkan är Sveriges största organisation, som bedriver en otroligt viktig och omfattande verksamhet i varenda del av det här landet och det gör man i en tid där behovet är större än på länge. Visste ni exempelvis att över 500 000 diakonala kontakter togs förra året? Av de som stod i kön till soppköken eller fick en matkasse var hälften barnfamiljer. Ser vi på det internationella arbetet bedriver ACT Svenska kyrkan en oerhört betydelsefull insats. I det arbetet frågar kyrkans diakoner aldrig om man är kristen innan man får hjälp, man hjälper en medmänniska i nöd. Så tycker inte alla att det ska vara. Vissa tycker att kyrkan bara ska hjälpa kristna. Fundera på vad det skulle innebära i praktiken. Vad förväntas man göra om man står inför ett barn som hungrar. Ska man då fråga, ”ursäkta, är du kristen?” och vad förväntas man då svara? I den konflikten blir mitt svar som socialdemokrat och som medlem i Svenska kyrkan att: Vi ska inte hjälpa folk för att dem är kristna, utan för att vi är kristna. Det är ett helt annat förhållningssätt, men för oss socialdemokrater så oerhört självklart, det handlar om solidaritet och dess konsekvenser i praktiken.

– Jag vill att de snickare, målare, elektriker och metallarbetare som utför förvaltning och renovering av kyrkans drygt 20 000 fastigheter ska ha kollektivavtal och en god arbetsmiljö även om de är upphandlade. Jag vill att de över 5000 medlemmar i kommunal som arbetar som kyrkogårdsarbetare och kyrkvaktmästare ska ha rätt till fria arbetskläder och en god psykosocial arbetsmiljö. Jag vill ha en avgiftsfri barn och ungdomsverksamhet så att alla barn ska kunna delta i verksamheten, oavsett tjockleken på föräldrarnas plånböcker. Därför ställer jag upp som socialdemokrat i kyrkovalet. Jag ställer upp för att slå vakt om det vi kallar den öppna folkkyrkan, där vi aldrig ställer grupp mot grupp.

– När SD (Sverigedemokraterna), AFS (Alternativ För Sverige), som faktiskt tog nationella mandat i förra kyrkovalet, när borgerlig kristen samverkan, den ultrakonservativa gruppen frimodig kyrka och POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan), vägrar att ta varje steg i bekämpandet av diskriminering av HBTQ-personer då är jag stolt att ställa upp som socialdemokrat. För vi står för någonting annat.

– I Svenska kyrkan får man sedan 2009 gifta sig oavsett om man är hetero eller homosexuell. Vi har i kyrkan en ordning som inte gör skillnad på kön vid vigsel. Som enskild präst kan man dock fortfarande välja att avvika från den ordningen och vägra att viga par för att paret är av samma kön. Detta ville jag ändra på, så vi skrev en motion i kyrkomötet. Den var ganska försiktig och pragmatisk får jag säga. Den sa inget om de som blev präster i den gamla ordningen, men den sa att de som blir präster i dag ska följa den ordning som gäller. Hur tror ni det gick? Alla konservativa grupper var emot. SD, BA, KR, FK, POSK och så vidare, så vi insåg att vi inte hade den minsta chans att vinna frågan. Då tog vi tillbaka frågan och återkom med det kanske mest urvattnade förslag jag sett för att åtminstone ta ett litet steg i rätt riktning. Vi sa, och håll i er nu, att vi yrkar avslag på vår motion för att i stället, med anledning av motionen tillsätta en utredning som ska återkomma med förslag på hur vi kan säkerställa att ingen utsätts för diskriminering i samband med vigsel. Vi tänkte, att den får vi i alla fall igenom och det fick vi, med en ynka rösts övervikt.

– Det spelar alltså roll vad man röstar på i kyrkovalet. Socialdemokratins engagemang i kyrkovalet är en varudeklaration. Röstar man på POSK vet man aldrig vad man får. Du kan kryssa en person du tycker är bra på listan, men med samma röst stöttar du kanske 15 eller 16 andra som har en helt annan syn än dig på kvinnors rättigheter, HBTQ-personers rättigheter eller kollektivavtal vid upphandlingar.

– Vårt engagemang är en varudeklaration och jag anser att kyrkovalet är ett val som med självklarhet angår oss alla, även dem av er som är aktiva socialdemokrater men inte är medlemmar i sv kyrkan. På samma sätt anser jag att teslaarbetarnas strejk angår oss alla, även sådana som mig som inte är medlem i IF metall. Det handlar ytterst om solidaritet och insikten om att värderingar spelar roll.

– Tage Erlander sa en gång att ”Nuet skapar framtiden. Det beror på vad du och jag och alla andra gör av detta nu. Det finns inga undanflykter. Det följer ett ansvar för vår gärning. Vad gör du av ditt liv?”

– När vi nu ses på första maj ska vi känna stolthet över att vi är här, vi gör något av vår stund på jorden. Vi tar tidigare generationers fackla vidare i kampen för rättfärdighet och rättvisa. Tack!

Azra Muranovic talade

Efter Jesper Eneroth var det riksdagsledamoten Azra Muranovic tur att få tala.

– Vi är här i dag, vi är samlade under fanorna, för vi vill demonstrera för ett starkare Sverige. För rättvisan, för solidaritet och för framtidstro. Och vi gör det under parollen ”En ny riktning för Sverige”. Om ni tittar omkring er så ser ni att vi är samlade unga och gamla, kvinnor och män. Vi är de som är födda här och vi är de som är födda någon annanstans. Men vi har en gemensam övertygelse och det är att Sverige kan bättre, mycket bättre än det vi har i dag.

– Vi vet att framtiden formas inte av hat och splittring. Den formas av gemenskap och den formas av ansvarstagande. Och det behövs, för vi befinner oss i en tid som är historiskt utmanande. Världen omkring oss brinner och vi har inte haft så här många väpnade konflikter sedan andra världskriget. Jag har själv varit i Ukraina och sett hur människor kämpar för sin frihet, för demokratin, för sina barns framtid. Den ryska invasionen är ett grovt brott mot internationell rätt. Vi får aldrig vika från vår solidaritet med det ukrainska folket. För vi ska inte glömma att det faktiskt är i Ukraina som man kämpar för hela Europas frihet och allas vår gemensamma säkerhetsordning. Men vi måste också orka se andra konflikter i världen. Och vi måste orka stå för precis samma principer oavsett var övergreppen sker. Det som sker i Gaza är att civila betalar priset i ett skoningslagstris. Vi måste vara tydliga med att vi kräver ett omedelbart eldupphör. Att humanitär hjälp måste släppas in och alla gisslan måste släppas fria. Och internationell rätt måste respekteras. Barns liv väger lika tungt i Gaza som i Kiev. Men det gör de också i Sudan. I Sudan har vi över åtta miljoner människor som har tvingats på flykt och många av de åtta miljonerna är barn. Och samtidigt så är omvärldens uppmärksamhet väldigt begränsad på grund av alla andra konflikter vi ska hantera.  Men varje konflikt där människovärdet trampas på, det är ett svek mot vår gemensamma mänsklighet och vi kan aldrig blunda.

– Och precis som Jesper tog upp så ser vi den stora oron som sprider sig i världen av Donald Trumps agerande. Och den sprids också i USA. Det är en supermakt som tidigare försvarat internationell ordning men nu väljer att tveka. Både i stödet i Ukraina, i det globala klimatarbetet och man har till och med startat ett handelskrig. Världen blir mer osäker med Donald Trump som president i USA och Trumps agerande har minst sagt skapat en oro. I världen, i Europa men också i Norden. I det vakuumet som uppstår när USA drar sig tillbaka och struntar i internationell rätt. Då måste Europa och Sverige kliva fram och tydligt ses som internationella aktörer, för vi kan inte vara neutrala där demokratin hotas och vi ska stå upp för fred, för frihet och för mänskliga rättigheter. Och vår linje är tydlig där: Sverige ska vara en röst för fred, Sverige ska vara en röst för diplomati och för folkrätten och vi socialdemokrater vi tror på samarbete. Vi tror inte på isolering. Vi tror på solidaritet. Vi tror inte på nationalism och vi vet att fred, det byggs inte bara genom soldater. Det byggs genom ett starkt och robust bistånd. Det byggs genom rättvisa och trygga samhällen. För freden växer i fungerande skolor, rättvisa domstolar och människors hopp om framtiden.

­– Kära kamrater, oron i Sverige växer också. Mat, blöjor, boende, el. Allt kostar mer och när det kostar mer än det har gjort, mer än någonsin skulle jag vilja påstå, då väljer den här regeringen och Sverigedemokraterna att inte höja barnbidraget. Alla andra nordiska länder har faktiskt gjort detta. Man har höjt barnbidraget, men inte Sverige, därför att Sverigedemokraterna valde att blockera ett tillfälligt höjt barnbidrag. I stället så sänkte man skatten för de rikaste, samtidigt som barnfamiljer i Värnamo och i hela vårt avlånga land kämpar för att få vardagen att gå ihop. Det är inte rättvist, det är inte hållbart och det kommer inte ge oss en starkare nationell ekonomi och vi socialdemokrater vill gå en annan väg. Vi vill ha höjt barnbidrag. Vi vill ha höjt bostadstillägg för pensionärer, vi vill ha rättvisa skattesänkningar för vanliga löntagare och vi vill ta bort det orättvisa karensavdraget som slår hårdast mot de som inte kan jobba hemifrån.

– Mina vänner, tryggheten i vårat land urholkas också av det grova våldet som organiserad brottslighet för med sig. Barn mördas och barn mördar och vi måste agera. Vi måste agera med fler poliser, ja, men också med långsiktiga sociala lösningar. Vi måste se det här som ett förebyggande arbete. Vi måste kunna bryta en segregation som har ätit sig in och vi måste ge varje unge en chans. Vi måste se till att bygga bostadsområden där hoppet växer, för att vi vet att trygghet byggs inte bara i politiska förhandlingar utan det byggs också i varje människas möjlighet att forma sitt eget liv. Och jag är socialdemokrat. Jag tror på styrkan i det gemensamma. Jag tror att vi alla har ett kollektivt ansvar. Jag tror på ett samhälle där man hjälper varandra och där tryggheten aldrig kan vara en vara som man kan köpa på en marknad. Det är en rättighet och trygghet är någonting som vi tillsammans bygger upp och nu börjar vi bygga. Vi har först kyrkovalet i höst och sedan hela vägen fram till valet 2026, så att vi faktiskt får ett land som är likt det landet vi vill ha för Sverige kan bättre. Tack så mycket.

Anetté Myrvold talade

Efter Azra Muranovic var det oppositionsrådet Anetté Myrvolds tur.

– Kamrater, i dag är det vår dag. Vi som står i kassan, vi som kör truck på lagret, bygger husen, målar fönstren, lagar bilar och sköter maskinerna. Vi som tar hand om barnen och ser till alla får mediciner. Alla vi som håller i gång Sverige, här i Värnamo och på alla andra platser. Första maj är arbetarnas dag! Sveriges arbetare finns där hela tiden. På första maj, på julafton, på midsommar. Året om, dygnet runt oavsett väder.

– Det är i dag många som faktiskt inte har ett jobb att gå till. Just nu har vi en arbetslöshet på nio procent. Det är en halv miljon människor. Det finns ett ord för det och det är massarbetslöshet. Det är något vi borde prata mycket mer om men vi har en regering som är helt handlingsförlamad.

– Vi har ett styre i Värnamo som är helt handlingsförlamade. Bara inom barn- och utbildningsförvaltningen har vi minskat med 76 årsarbetare under 2024. Alliansen i Värnamo säger att de inte lagt några besparingskrav utan bara ett krav på att man ska hålla budget. Man skryter om att man gett kompensation till BUN med 30 miljoner kronor, men det är för ökade hyror och löner… Alltså ingen kompensation för den kraftiga ökningen av alla elever som i dag är i behov av någon form av stöd för att klara matten, svenskan eller engelskan.

– Personalens lojalitet och engagemang kan aldrig kompensera för de problem som skolan i dag står inför. Motivation försvinner alltid och då behövs tydligt ledarskap, verktyg och goda förutsättningar för att göra ett bra jobb. Det är våra behov av bra skola, bra omsorg som ska styra hur välfärden ska se ut, hur den organiseras och finansieras-INTE ANTAL HUVUDEN!!

– Alliansen i Värnamo vill nu införa vad jag kallar privatiseringsexperiment fast de kallar det utmaningsrätt. ”Ja men Anetté” säger dem, ”det är väl bra om vi kan få välfärd till en billigare peng för kommunen”. Sedan att det är ett sätt för kriminella företag att nästla sig in talar de lite om. Billigt går alltid få, men vilken kvalitet vill vi ha? Vad hände med Värnamo, den mänskliga tillväxtkommunen? Med fyra övergripande mål som lyder En stark, attraktiv, trygg och grön kommun. Som vanlig medborgare blir det svårare att orientera sig när svensk välfärd föreslås organiseras som en marknad i stället för vårt huvuduppdrag.

– När vi möter välfärden är vi inte kunder på en marknad, vi är människor med rättigheter och behov. Jag skulle kunna prata länge om vad som händer här i Värnamo och resten av Sverige. Om vården, om nedskärningar (förlåt hålla budget på alliansspråk), krisen i skolorna, kollektivtrafik som inte fungerar, men ni som är här vet nog det lika bra som jag. Jag är övertygade om att vi kommer stå här om något år och säga vad var det jag sa! Och att de borde lyssnat på oss, alla vi som försöker bygga och bära det här landet. Kampen för mänskliga rättigheter är lika viktig oavsett om man bor här i Värnamo eller på andra sidan jordklotet. Vi hör ihop.

– Till sist: Första maj är hoppets dag. Vi pratar om svåra tider som varit, hur vi vill förändra och blicka framåt. Men vi behöver bli fler. Fler som vill och orkar engagera sig för en bättre framtid för dom som kommer efter oss. Vi Socialdemokrater har burit Sverige genom kriser förr, vi har ett ledarskap som står upp för vanligt folk. Alliansen i Värnamo och Sverige, ingen verkar bry sig om vad ni gör. Era ord har aldrig behövt en handling. Det är dags för Sverige nästa år att återigen få en socialdemokratiskt ledd regering. Det är dags för Värnamoborna att vakna. Det är dags för Värnamoborna och kräva förändring. Det är dags för Alliansen i Värnamo att bli utbytta och sätta sig på avbytarbänken! Tack för att jag fick prata! Glöm inte att bli medlem i partiet, glöm inte att värva en vän, säger hon.

Benjamin Lindhe talade

SSU Värnamos representant Benjamin Lindhe fick den stora äran att vara dagens siste talare.

– Kära vänner, i dag är det första maj, Arbetarnas dag. En dag där vi samlas för att stå upp för rättvisa, solidaritet och andras rätt till ett bra liv. Jag är här som en ung person i dag för att säga tack till alla er som jobbar i kommunen: ni som städar skolor, ni som kör bussar, ni som tar hand om våra äldre, ni som ser till så att allt funkar som det ska helt enkelt. Ni gör ett otroligt viktigt jobb, men trots det får ni väldigt lite uppskattning och nu hör vi om nedskärningar, färre kollegor, mer stress, sämre villkor. Det är inte rättvist.

– Vi ungdomar ser det här. Vi märker när skolor får mindre resurser, när bussarna går mer sällan, när vården blir sämre. Det påverkar oss alla och det påverkar också era familjer är ni tvingas jobba extra mycket för att få ihop ekonomin, men det är bara inte de som redan jobbar som påverkas. Vi unga drabbas också.

– Många av oss vill jobba, bidra och bygga upp vår framtid men i stället fastnar vi i tillfälliga vikariat, utan trygghet eller möjlighet. Vi kan även inte planera vår framtid eller känna oss trygga. Det är dags att förändra detta. Därför säger vi: stoppa nedskärningarna! Satsa på de som jobbar, spara inte på fel ställen. Ge oss unga chans att komma in på arbetsmarknaden, att bygga en framtid för oss själva.

– Till alla kommunarbetare så vill jag säga: vi ser er, vi uppskattar er och vi står med er. Tack så jättemycket för att jag fick prata i dag.