Nyheter

Engagerade Azra trivs i händelsernas centrum 

Nyheter När Ilan De Basso blev EU-parlamentariker fick Azra Muranovic möjligheten att ta plats i riksdagen. Nu berättar Värnamopolitikern om sina två första år i den svenska politikens finrum.

– För mig har den största lärdomen varit det klassiska som man säger: ”att varje generation måste kämpa för demokratin och sin frihet", berättar riksdagsledamoten Azra Muranovic (S) i ett halvtidsreportage. Bild: David Alin

Solens strålar letar sig upp på Storgatsbacken, kroppen fylls med D-vitamin och vårkänslorna börjar infinna sig på allvar. Det är måndag förmiddag och en känsla av förväntan ligger i luften. När jag tittar över min vänstra axel rullar en svartfärgad bil fram i närmsta parkeringsficka. Ur bilen kliver ett välbekant ansikte.

– Hej David! Hur är det med dig?

– Heej Azra! Jodå, det är bara bra med mig. Hur är det med dig?

– Jo det är bra, men jag är så sur. Fick nog ett stenskott på bilen i går, upptäckte det på vägen hit. Jag fick ett stenskott på exakt samma ställe förra året och bytte hela rutan och nu händer det på samma ställe. Alltid ska man vara upprörd på något, säger hon med ett skratt.

Azra Muranovic är politikern som lät sina barndomsupplevelser från krigets Bosnien bli en ledstjärna genom livet. 2018 till 2022 gjorde hon sin första mandatperiod som kommunalråd i Värnamo kommun. Inför kommunvalet 2022 var hon Socialdemokraternas toppnamn. Tanken var att hon skulle fortsätta i sin roll, men ett blixtbesked från EU-parlamentarikern gav Azra möjligheten att ta plats i riksdagen.

– Jag lever just nu min politiska dröm. När jag pluggade valde jag att studera internationella frågor, fred och utvecklingsarbete och jag började med politiken för att få arbeta med internationella frågor. Nu sitter jag i riksdagen och arbetar med utrikesfrågor för riksdagens räkning. Det är en dröm som har blivit verklighet och jag har känner att jag hamnat på rätt plats, berättade Azra när vi sågs i november 2023.

Nu är det mars 2025 och det är dags för halvtidsreportage. Vi slår oss ned på Espresso House.

– Jag tror att de här två åren har varit historiska, med tanke på vad som händer i omvärlden men också i Sverige. Vi hanterar nu frågor i Sverige som man inte trodde att man skulle hantera innan valet och speciellt inte för ett val sedan. I och med att jag dessutom sitter i utrikesutskottet så är det ju en väldigt annorlunda värld att förhålla sig till än det var när jag valdes in. De här två åren har varit exceptionella och det har hänt stora förändringar i Sverige, som att vi blivit medlemmar i Nato och att vi jobbar mycket med att bygga upp ett försvar men också navigera i en mycket orolig omvärld. Samtidigt ska man hantera de grundläggande demokratiska frågorna, där vi har haft mycket skandaler med nationell säkerhet och inte minst trollfabriker som kopplas till Sverigedemokraterna. Det har varit saker som har varit exceptionella och det känns som att den ena krisen har avlöst den andra. Det är en intressant tid att få jobba med politik och få sitta i riksdagen.

Vad har varit den största lärdomen för dig hittills?

– Att man aldrig kan ta demokrati och frihet för givet. Jag är ju utbildad statsvetare med inriktning på fred och utveckling och fred och konflikt och jag trodde faktiskt aldrig i mina vildaste fantasier att vi skulle få hålla på med de här frågorna i Sverige. Jag trodde att man skulle i så fall få jobba med de här frågorna när det gäller andra länder eller en annan kontinent, men nu sitter vi här och då är det jag studerade för ett bra tag sedan ju väldigt applicerbart i dag. För mig har den största lärdomen varit det klassiska som man säger: ”att varje generation måste kämpa för demokratin och sin frihet.”

– Att ta kampen för demokratin är otroligt sant och man ser i dag att man inte kan ta den för givet. Det gäller i stort och smått: från att man upprätthåller en kommunal revision till att våra demokratiska rättigheter i stort, både i Sverige men också på hela vår kontinent. Speciellt nu när man ser hur det ser ut i världen, vilka människor som har blivit valda till statsministrar och presidenter, vad det är för språkbruk de använder, hur de ser på medborgarnas civila rättigheter, hur de ser på sina egna grundlagar och de demokratiska pelarna i sina länder men också den den internationella rätten, så blir man ju orolig. Jag har lärt mig väldigt mycket och om jag skulle välja någonting så är det att man måste kämpa för demokratin varje dag.

Hur tycker du att det politiska klimatet har varit i utrikesutskottet?

– Vi är olika partier som är sammansatta i utrikesutskottet, vilket betyder att vi har väldigt olika åsikter och förhåller oss olika till samma information. Men man har inte försökt att sväva i väg för mycket känslomässigt, utan man har försökt att hålla huvudet kallt för att man inser att det här är otroligt viktiga frågor man jobbar med nu som berör landet, Europa och oss. Visst har vi väldigt mycket diskussioner, speciellt utifrån våra ideologiska vinklar, men jag tror att flera av oss anstränger oss för att det ska bli totalt konfliktdrabbad stämning.

– Sedan blir man ju chockad över hur regeringen och högersidan med Sverigedemokraterna ställer sig i frågor som man tycker är självklara gällande till exempel Palestina och Israel, samtidigt som man pratar liksom med en annan tunga om Ukraina-frågan. Man kan inte se brotten mot civila – särskilt barn – som begås på Gaza eller Västbanken och det har jag tyckt har varit väldigt, väldigt märkligt: att man har olika måttstockar, både från regeringen men också från den högra sidan med SD i spetsen i utrikesutskottet. Man jobbar aktivt med att mildra språket när man pratar om vissa konflikter, medan man trappar upp språkbruket när det gäller andra konflikter. Det handlar mer om vem som begår brotten den internationella rätten i stället för vad det är för brott som begås och det är otroligt ledsamt att vi i Sverige inte ska kunna förhålla sig till internationell rätt, oavsett vem det är som bryter mot dem, utan att vi ska ha de här dubbla måttstockarna. För mig blir det godtyckligt och förvirrande.

Hur ser du på Sveriges Natomedlemskap? 

– Jag tror inte att vi har så mycket till val utan Sveriges Natomedlemskap är ett måste. Vi måste ha ett försvar och vi måste kunna försvara inte bara oss utan även hela Norden och det baltiska området, och det Nordatlantiska området. Allt hänger ihop. Då är Sverige en viktig pusselbit i Nato, men vi behöver också kunna försvara oss själva och i dag klarar vi inte det om vi inte har Nato.

– Nu vet jag också att många tänker att ”ja men, är vi med i Nato så provocerar vi Ryssland”. Då ska man ju veta att Ryssland har provocerats utan Nato. Jag tror inte att det är avgörande för att Ryssland skulle vara mer aggressiva mot oss, trappa upp sin retorik och cyberattacker mot oss eller skada vårt säkerhetsläge på grund av att vi har gått med i Nato. Det använder man som en ursäkt. Däremot så finns det ju andra strategiska saker som Sverige just nu besitter. Vi är en del av Arktisområdet och vi har en stor litiumfyndighet, vi har valt den europeiska säkerhetsordningen och varit tydliga mot Ryssland och mot Putin att man inte går med på att man kan gå in och kränka en granne, så som han gör. Man kan inte bryta mot internationell rätt, så som han gör. Är man stor och stark så kan man inte gå på andra som är mindre hur som helst, utan vi har en internationell ordning av lagar och redan där är ju Ryssland provocerade. Men det är ett A och O för vårt försvar att vi är med i Nato-alliansen. Däremot så blir det spännande att se hur USA nu kommer hantera Nato och om det kommer vara Europa som tar det största ansvaret för Nato i stället för USA. Sommarens toppmöte blir intressant att följa.

Hur ser du på upptrappningen i omvärldsläget?

– Jag blir faktiskt väldigt oroad, det måste jag säga. Jag tycker att man i allt fler länder jobbar mycket med att röra upp känslor och man jobbar mycket med maktspråk i stället för dialog och förhandling. Dialogen kommer någonstans i skymundan och jag är faktiskt väldigt oroad för hur det kommer att gå framåt. Däremot så är jag glad att Europa kraftsamlar och att man inser att vi behöver se om vårt eget område och att vi behöver också ta ansvar för vår egen säkerhet.

– Just nu befinner vi oss i ett geopolitiskt läge där man vill att kartor ritas om och det blev ju väldigt tydligt när Trump valde att förhandla om Ukraina med Putin utan att varken bjuda in Europa eller Ukraina att flera stormakter enbart vill prata med varandra. Man fick ju lite vibbar från Jalta-konferensen där man styckade upp världen mellan sig. Våra föregångare har jobbat väldigt mycket just för att det inte ska vara så att det ska finnas en internationell rätt för stora och starka nationer inte ska kunna klampa över mindre nationer hur som helst på civilas bekostnad, så det gör mig faktiskt orolig. Det som är väldigt oroande i det här att en av de främsta allierade som västvärlden har är USA och att vi har en president i USA som beter sig på ett sätt som faktiskt gynnar icke-demokratiska, totalitära och auktoritära ledare. Det gynnar inte oss och det gynnar inte demokratin. Dessutom visade sms-konversationen om Jemen en attityd som är Europa-förakt.

Hur ser du på den svenska försvarsupptrappningen?

– Sverige måste trappa upp sitt försvar, det är inget snack om saken. Jag vill gärna leva i en fredlig värld där vi pratar andra frågor i stället för att prata om militarisering och hur vi får till effektivt försvar och så vidare. Däremot så vi lever inte i en sådan värld just nu, utan vi lever i en värld som är väldigt osäker. Sverige måste då ta ansvar, vi har ju en skyldighet för tio miljoner människor som bor här. Det är otroligt viktigt för våra invånare, vår demokrati och frihet, vår suveränitet och självständighet, men jag önskar jag att vi också kunde prata mer om hur vi bygger fred så att vi förebygger och undviker konflikter. Den diskussionen har tyvärr hamnat väldigt mycket i skymundan nu och den behöver lyftas fram nu mer än någonsin. Där har vi diplomati, dialog, bistånd och andra verktyg att jobba med. Vi måste ha ett försvar, men jag saknar dialogen och debatten om hur vi bygger fred med våra grannar, för egentligen så är det största försvaret att vi undviker konflikt.

Om vi ska prata lite lokalpolitik. Två av kommunens största nämnder styrs av politiska vildar. Vad tycker du om det?

– Jag tycker att det är märkligt. Vad jag har förstått så träffas alliansen fortfarande inklusive de personer som lämnat sitt parti och då jag undrar jag: ingår de här vildarna i alliansen fortfarande? Under vilken partibeteckning i så fall och tolererar sittande Centerpartiet i alliansen att politiska vildarna är med i alliansen? Det är liksom en märklig styrning. Sedan har jag fattat att de har problem i partiet: jag förstår att det finns konflikter där, jag förstår när man känner sig orättvist behandlad och så där, men jag måste säga att jag blir väldigt förvånad över Tobias Pettersson agerande. Hur hanterar han det här, alltså vem samarbetar han egentligen med? Är det Centerpartiet eller är det de politiska vildarna? Frågan är: finns alliansen överhuvudtaget längre och vem är den sammansatt av i så fall? För mig är ju det här en väldigt förvirrande situation, och jag tror att många väljare också tycker att det här är förvirrande: har man gemensamma alliansmöten, hur pratar Centerpartiet med sina vildar, i så fall? Och vem är det Tobias Pettersson, som ändå är kommunstyrelsens ordförande, förhandlar med? Förhandlar han med Centerpartiet, eller förhandlar han med politiska vildar?  Sedan som socialdemokrat så tycker jag att det är otroligt märkligt att man överhuvudtaget får sitta kvar på så tunga poster som ändå är givna av Centerpartiets mandat och att man kan inneha dem som politisk vilde. I vårat parti hade det varit oacceptabelt, så för mig är det väldigt märkligt att man kan vara ett kommunalråd och politisk vilde. Det är en väldigt märklig och förvirrande situation och det tror jag att många väljare i Värnamo också tycker att det är…

Det är knappt ett och ett halvt år kvar till valet. Hur är känslan? 

– Alltså den är väldigt intressant just nu därför att jag ska ju bli mamma om bara en vecka eller två här. Samtidigt så kommer det en valrörelse väldigt snabbt in på, så det känns lite dubbelt. Jag tänker att Sverige inte sitter i sitt bästa läge just nu.

– Vi har haft väldigt höga inflationer. Vi har matpriser som sticker i väg som regeringen inte gör så mycket åt förutom att fika med matjättarna. Vanliga familjer har blivit fattigare samtidigt som regeringen sänk skatten för de med höga inkomster. Vi har ett säkerhetsläge som är ganska oroande och som vi inte har haft sedan andra världskriget, både i vårt närområde, men också i världen. Det har inte visats så mycket respektlöshet mot civila – särskilt barn och kvinnor-  som nu och vi i Sverige ska snart hålla val. Jag hoppas på att medborgare är med på att byta ut den här regeringen, för jag känner att Sverige kan mycket bättre. Jag kommer att jobba väldigt hårt för att den här regeringen ska bytas ut, därför att det finns väldigt många problem som vi lever med och som vi har levt med i flera år som inte förändras trots att den här regeringen med SD som stödparti har lovat att allt skulle bli så mycket bättre inom kort tid bara de fick chansen att ta över styret.

– Vi blir fattigare. Vi får våra välfärdstjänster hyvlade på av den här regeringen nu. Se bara på det senaste nu med högkostnadsskyddet för medicinerna. Se på kriminaliteten. Vi ser att det skjuts och sprängs i Sverige konstant och man har inte lyckats komma åt det. Antal barnrekryteringar till kriminella gäng har mer än fördubblats, så man kan inte säga att man håller på att städa upp efter Socialdemokraterna längre. Nu har Ulf Kristersson och company styrt i snart tre år och det vi har som resultat är en nationell säkerhetsrådgivare som misstänks för att röja landets hemliga uppgifter, vi har Säpo som sitter och kollar vad regeringskansliet egentligen visste, vi har interna trollfabriker som finansieras med våra skattepengar och kopplas till ett parti som rör sig i regeringskansliet, vi har matpriser som ökar, vi har liksom högkostnadsskydd som sänks i ett läge när man samtidigt har mindre pengar i plånboken… Ja, det är väldigt mycket att hantera och jag känner att den här regeringen inte har gjort sitt jobb, så jag ser verkligen fram emot valet och att byta ut regeringen och förhoppningsvis också den lokala makten i Värnamo för uppenbarligen så funkar det inte här heller. Här vet man ju inte vem det är som styr och vilket parti man ska förhålla sig till, utan här gör man ju lite som man vill. Dessutom så verkar det ju inte finnas nån partistruktur inom alliansen heller, så det känns som att alliansen börjar bli ett minne blott. Jag är väldigt taggad inför valet och jag hoppas faktiskt att vi kommer att byta ut både den lokala ledningen i Värnamo och att vi får en socialdemokratisk regering!

Taggar

Dela


Lämna ett svar