En lysande satsning

Centerpartiet i Värnamo kommun gör en kraftsamling inför nästa års kommunval. Som ett led i arbetet besöker de en kransort i månaden. Den här gången var det Kärdas tur. Besöket inleddes i Allianskyrkan, där Lyktans förskola ligger. Lars Ericsson, ordförande i Kärda Alliansförsamling, tog emot kommunstyrelseledamoten Johan Hilding, kommunfullmäktiges ordförande Stefan Widerberg, kulturnämndens ordförande Raymond Pettersson och fullmäktigeersättaren Katarina Landin.

Församlingen är huvudman åt förskolan, som drivs med en kristen profil. Lars Ericsson börjar med att visa ett tidningsutklipp från 1992 när förskolan startades.

– När förskolan fyllde år nu i våras så visade jag den här bilden och det roliga är att de var ett av de små barnen som kände igen själv, fast nu som förälder. Det känns som ett förtroende: att de har gått här själva och nu skickar hit sina barn, inleder Lars Ericsson.

Kärda Alliansförsamling är ortens enda frikyrka och bildades 1897. Runt 1900-talet byggdes missionshuset som församlingen först huserade i. I dag är församlingen i Allianskyrkan som byggdes 1961 och som har byggts ut i flera etapper, senast 2019.

– Vi är en församling inom Alliansmissionen, som består av 140 församlingar och 13 500 medlemmar landet runt. Grunden i det samarbetet är att bedriva mission och att hålla i ungdomsverksamhet som läger och dylikt. Församlingen har i dag 95 medlemmar och har en pastor, Mark Munro från Nya Zeeland, berättar Lars Ericsson.

– Vår verksamhet för de yngre består av tonårsgrupper, söndagsskola och lägerverksamhet. På veckorna har vi verksamhet för äldre i form av dagträffar och så har vi samtalsgrupper å kvällarna i form av alfagrupper om kristen tro, bibelstudiegrupper och bönegrupper. Vi har gudstjänst här varje söndag förmiddag och sedan arrangerar vi även konserter här emellanåt.

1992 startade församlingen Lyktans förskola. Ett initiativ som föddes av en minst sagt speciell anledning.

– Det var som så att kommunens politiker kom till oss med en förfrågan om vi ville starta en förskola. Det fanns ingen kommunal förskola eller barnomsorg i Kärda på den här tiden, så därför fick vi frågan. Många såg det som ett stort förtroende att politikerna ställde frågan till oss, men det var inget lätt beslut att ta. Det fanns ingen total enighet om det hela, så vi genomförde en omröstning där majoriteten ställde sig bakom satsningen, säger Lars Ericsson.

– Jag satt som ledamot i socialnämnden då och jag kommer ihåg att det var väldigt kontroversiellt i den här frågan. Det var en väldigt intern debatt inom nämnden om man trodde på att det här skulle fungera. Vissa trodde att barnen skulle bli religiöst indoktrinerade, men det hade avsatts pengar i budgeten för just den här typen av verksamhet vilket var bra. Jag kommer ihåg när beslutet togs. Då blev socialchefen så arg så att han lämnade sammanträdet. Det intressanta är att kommunen gör årliga kvalitetsmätningar bland förskolorna och de alternativa barnomsorgsformerna får alltid högst betyg av föräldrarna, berättar Raymond Pettersson (C).

33 år senare står verksamheten stark. Personalen består av en rektor, en förskolelärare och tre barnskötare. Men även framtiden ser ljus ut, så finns det utmaningar. Inte minst kravmässigt.

– Även om vi bara har en avdelning så måste vi ha en rektor och en skolchef i verksamheten. Tillsynen har också skärpts rejält, vilket är bra på många sätt, då kommunen är Skolverkets förlängda arm och är de som sköter tillsynen på de fristående förskolorna. De senaste ökade kraven är på oss enskilda personer faktiskt. Förra gången var det de konventionella inslagen som var lite fokus och nu senast var det en ledar- och ägarprövning, vilket ökar kraven på oss som enskilda personer i huvudmannen eller i styrelsen. Men tillsynerna har gått bra och man kan säga att i regel får vi alltid någonting att jobba med efter tillsyn, även om vi inte tycker att vi har gjort någonting fel. Vi brukar fråga ”vad är det vi gör för fel här?” och svaret vi får är att ”ni ska jobba med detta”.

–  I dagsläget så känns det inte riktigt som att det är den varma kramens tillsyn, om man säger så. Vi känner ibland att det är de konfessionella inslagen som man ogillas för. Olika kommuner har ju gått väldigt hårt åt en del, där man har hotat med vite när man har till exempel bordsbön eller liknande. I Göteborg förbjöd Göteborgs stad en förskola att ha bordsbön och när ärendet kom till kammarrätten fick förskolan rätt, så Göteborgs stad fick dra tillbaka sitt hot. Det är tillåtet med bordsbön eller liknande inslag så länge det är frivilligt, tydligt annonserat och utanför det vi kallar undervisning och vi lever upp till de kraven. Jag kan ju se att det finns problem med konfessionella skolor och förskolor, men det är inga problem med förskolor och skolor som följer lagen.

En annan utmaning handlar om lagstiftning.

– Det saknas en tydlig linje kring hur man ska förhålla sig till kring administration, läroplan och digitalisering. På 1990-talet skulle alla förskolor ha tillgång till dator för att jämna ut systemen och ge alla barn möjlighet att få lära sig datorer. Sedan kom perioden när man skulle ta bort alla datorer eftersom barnen sitter för mycket framför skärmar. Sedan kom kraven om att vi skulle digitalisera mer i förskolan och nu ska det bort. Kort sagt kan man säga att den oklara linjen försvårar arbetet.