En hyllning till Gert: Jag minns mitt lumparliv

I augusti 1979 inleddes en viktig fas av mitt liv. Jag påbörjade min militärtjänst som trafiksoldat på T4 i Hässleholm för tio månader i kronans tjänst.

Det var med blandade känslor jag satte mig på tåget till Hässleholm. Det var en ny verklighet som jag inte visste vad den skulle innehålla. Det tog inte lång tid innan man hade mött alla sina kamrater och installerat sig på logementet. Från första stund utvecklades en kamratskap och känsla av samhörighet i gruppen. Som alla andra som gjort lumpen är det, så här efter alla år, de glada minnena som lever kvar. Den känsla av gemenskap, att visa hänsyn och respekt som utvecklades har präglat mitt liv sedan dess.

Det hände en hel del under lumpartiden och allt var inte enligt reglerna. I samband med en övning fick undertecknad och en kamrat i uppgift att kolla en bro och att undersöka en väg förbi om bron skulle sprängas. Vi satte oss på post och konstaterade att de hände inget så efter en timme bestämde vi oss för att åka och fika. Det utan att vi hade märkt ut någon alternativ väg. När vi kom tillbaka stod ett kompani fast i skogen eftersom vi inte märkt ut någon alternativ väg. Bron var alltså sprängd. När vi kom tillbaka var befälen skogstokiga och använde ett språk som inte går att skriva ut. De värnpliktiga var heller inte särskilt muntra eftersom de blev utan lunch. Vi hade att ligga lågt ett tag efter detta.

När det gäller tiden som värnpliktig var det en oerhört nyttig tid för alla oss kaxiga 20-åriga grabbar som trodde att vi var oövervinnerliga och bäst i världen. Tiden i lumpen lärde oss att samarbeta, värna varandra, visa hänsyn och respekt förutom att vi fick lära oss vikten av att passa tider och att leva med rutiner. Visst förekom det en del bus mellan oss men det övergick aldrig till mobbing eller rena elakheter. Det positiva för min del var att alla på plutonen hade resväg till Hässleholm vilket innebar att vi levde tillsammans hela veckorna med åtta grabbar i varje logement.

Tiden som värnpliktig har jag haft stor nytta av genom åren och anser att det var ett stort misstag när alliansregeringen avskaffade allmän värnplikt. Det borde snara utvecklas till en allmän samhällsplikt för alla unga killar och tjejer. Det behövs naturligtvis inte enbart handla om försvaret, det finns andra samhällssektorer som skulle behöva unga människor som under handledning får lära sig att visa hänsyn och respekt. Personligen tror jag att de pengar som sparades när allmän värnplikt avskaffades har blivit ökade utgifter på andra offentliga samhällskostnader inom till exempel den sociala sektorn.

Fritiden ägnades till stor del åt att hänga på markan med fika och kortspel. Dessutom blev det en del festande då vi sänkte en och annan öl. På vintern valde vi att åka tåg till Malmö och tillbaka för att slippa sitta ute och frysa. Vi nyttjade den så kallade värnpliktstian som innebar att vi kunde åka tåg för tio kronor enkel resa.

Den värsta historien handlar om en övning som slutade med en dags vedhuggning. Vi var några som tyckte att det var onödigt att bära med sig gasmasken eftersom det aldrig blev frågan om gaslarm på övningarna. Vi ansåg att det var bättre att använda gasmaskväskan för att ha tallrik, mugg och bestick för att slippa den så kallade snuskburken. Naturligtvis blev det gaslarm och alla krängde på sig sina gasmasker, utom vi. När det inspekterades blev det inga muntra miner när befälet kom till oss och fann några beväringar utan gasmask, men med en tallrik framför ansiktet. Händelsen ledde till en rejäl utskällning och en dag i vedboden.

Gert Olsson