En förkrossande sanning

I mitt uppdrag som omsorgsnämndsledamot ingår att besöka olika boenden, prata med personalen och brukarnas anhöriga. Det är en mycket viktig del av mitt uppdrag som jag är mycket tacksam för, då det är just där och då politiken tar kontakt med verksamhetens verklighet. Det är det som spräcker min bubbla och ger mig verklighetsförankring i mina uppfattningar.

Det jag har bevittnat är förkrossande. Jag har träffat unga nyutexaminerade eller nyanställda undersköterskor som bara knappt efter ett år funderade på att byta jobb. De orkar inte mer med arbetsbelastningen och delade turer.Läget är så akut att det börjar bli allt vanligare att undersköterskor tvingas använda sina semesterdagar för att skippa de längsta delade turerna, arbetspass som kan vara över 18 timmar långa. Rapporter om att man inte kan få sina semestrar godkända haglar in. Karriärutvecklingen är så gott som icke existerande för alla personliga assistenter eller undersköterskor. Löner som inte går att leva på och många undersköterskor som blir sjukskrivna för livet vid 40-års ålder på grund av fysiska skador gjorda under för långa arbetstimmar. Många känner sig arga, besvikna och uppgivna för att man har pluggat till undersköterska bara för att i stället jobba som städerska eller hushållerska och inte som undersköterska.

Överbeläggning på våra boenden är vanligt trots att vi har avstängda tomma avdelningar. Det finns inte pengar för att ha så många avdelningar öppna, sägs det. Verksamhetschefer som tvingas trixa och trolla för att hålla en fyrkantig budget som har som mål att skära ner på verksamheten trots att allt fler svårt sjuka brukare blir antagna. På sina ställen har vi 70 procent av personalen sjukskriven. Det här är ingen felskrivning, ni läste rätt, 70 procent! 

Det blir allt svårare att övertyga folk att utbilda sig till undersköterska. Och varför skulle våra högstadieelever vilja plugga till undersköterska? Man vet att det är synonym med allvarliga sjukskrivningar, ett liv med en fattig lön och en dom om att bli fattigpensionär efter ett helt liv av hårt arbete! Läget är numera som så att kommunen försöker rekrytera undersköterskor men ingen ansöker jobben. Inte heller någon felskrivning här. 

Listan av alarmerande problem är mycket lång, och ändå självcensurerar jag mig väldigt kraftigt för husfridens skull.

Jag har nu tappat räkningen på hur många gånger jag har hört löften om att åtgärda de problem som finns. Under hela mandatperioden har jag hört löfte efter löfte om att det är på gång. Snart är det val och allt vi har hunnit göra är att röra lite i strukturen på tjänstemannanivå och köpa in ett nytt IT-system. När det väl motioneras i kommunfullmäktige för att lösa problemen så röstar en politisk högermajoritet ner dessa motioner. Så sent som i januari röstade samtliga C + SD + M + L + KD-ledamöter i omsorgsnämnden nej till en S-motion om att förbättra arbetsschemat, arbetsvillkoren och arbetsmiljön för undersköterskorna i kommunen.

Anledningen är väl som alltid, det finns inga pengar.

Stödpersonal såsom logopeder eller specialpedagoger, med flera på skolorna har sparkats, Nattis har bantats så pass mycket att man numera kan undra om det faktiskt hjälper föräldrarna, bibliotek har lagts ner, kulturskolans avgifter har höjts så att en del föräldrar inte längre har råd att ha sina barn där, och hade det inte varit för folkligt motstånd och eldsjälar i politiken hade det kunnat bli mycket värre. LSS hade nu blivit sålt, skolan i Tånnö, till exempel hade inte funnits i dag och nattis hade lagts ner helt och hållet, bland andra saker. Ändå finns det politiker inom Alliansen som har mage att säga att de inte har genomfört några nedskärningar och att allting är bra?

I veckan kom nyheten om att kommunen går plus 111 miljoner kronor och av att bedöma efter alla officiella reaktioner från Alliansen så ska allting spenderas på bebyggelse. Det är det enda som nämns, det är det enda som prioriteras! Detta är ingenting annat än en örfil på kommunanställda som varje dag ser till att vi har någonstans att lämna våra barn under dagen medan vi jobbar, alla som ser till att våra funktionshindrade kan ha ett värdigt liv, alla som ser till att våra äldre och barn har mat på tallriken, alla som ser till att vatten och avlopp fungerar, alla som ser till att våra äldre har ett värdig avslut i livet, alla som ser till att våra barn en dag kommer att kunna skaffa sig ett jobb, med många flera. Och vad ska man säga man till alla skattebetalare i kommunen som förlorade service för att högern ville skära ner?

Vilka du röstar på gör skillnad. Låt oss vara tydliga: Dagens situation är så på grund av politiska och ideologiska prioriteringar. På mindre än en mandatperiod godkänner och påbörjar kommunen bebyggelsen av en ny stadsdel och på mindre än ett år godkänner kommunen även bebyggelse av en ny fotbollsarena på flera hundra miljoner kronor. Detta bevisar att det är brist på politisk vilja och ingenting annat som har skapat och förvärrat alla problem jag har beskrivit här. Högern har styrt kommunen oavbrutet sedan 70-talet. Låt det vara klart som korvspad att det inte är brist på pengar som är problemet utan det är de styrande politikerna som inte vill lösa problemen på grund av politisk ideologi. 

João Figueiredo,
Vänsterpartiet Värnamo
Ledamot i omsorgsnämnden i Värnamo kommun