Nyheter

Du ska inte tro det blir sommar…

Nyheter Läs Elin Ljungqvists blogginlägg här

Det sägs att eskimåerna har någonstans mellan 50 – 200 ord (beroende på vilken källa man använder sig av) för att beskriva snö. Jag tror att vi svenskar har minst lika många talesätt och uttryck som handlar om väder. Alltifrån den gamla klassikern ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” (allvarligt talat – inte ens den mest luttrade friluftsmänniskan kan ju påstå att detta uttryck stämmer när det vräker ner regn och hagel som det gjorde häromdagen. Vad är lämplig klädsel då? Sopsäck?) till den traditionella bonadstexten ”Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne”.

Finns det något som engagerar oss så mycket som just sommarens väder?  Det är stora rubriker på löpsedlarna som basunerar ut ”så blir midsommarvädret” och ”nu kommer värmeböljan”. Inget annat folkslag pratar väl så mycket om just vädret som vi svenskar, med frisören, i kön i matbutiken, vid busshållplatsen. Det har liksom alltid varit vårt bästa ”kallprats-knep” här i Sverige. Vet man inte riktigt vad man ska prata om så kan man alltid säga något om vädret.  När man bor i ett land som är mörkt och kallt ungefär 9 månader om året (ok, jag överdriver lite nu, jag vet) då är det kanske inte så konstigt att vi blir som kalvar på grönbete när solen väl tittar fram. Det brukar dock alltid finnas någon i närheten som snabbt tar ner oss på jorden igen med kommentarer som ”ja, nu är det sol, men det ska regna igen nästa vecka” eller personen som kring midsommartid alltid måste påpeka att det nu går mot mörkare tider igen och att det nu bara är ett halvår kvar till jul. För vi älskar ju att gnälla lite också. Det är väl också typiskt svenskt. Man ska glädja sig ”lagom” mycket.

När jag var liten spenderade jag, liksom nu, ofta mina somrar i mormors stuga i Starkeryd. Bredvid ligger en stor bondgård så varje år när det regnade på sommarlovet sa min mormor ”Nu blir bönderna glada!” Jag tyckte alltid att det var lite konstigt. Jag hade fått lära mig i söndagsskolan att Jesus älskar alla barnen och att Gud hör bön, men på somrarna då var det visst ”Gud hör bönder” istället, inte de stackars barnen som ville bada och äta glass i solen. Väldigt märkligt! Om man gör en historisk återblick så kretsade somrarna förr mycket kring just bönderna och deras arbete. Läser man i Bondepraktikan så handlar hela juni nästan bara om slåtter och vilken dag det var dags att slå med lie eller när höskörden var tvungen att vara klar och vad som skulle hända om det regnade en viss dag. Det kunde nämligen förutspå hur vädret skulle bli under hösten och vintern. Tillbaka till vädret igen alltså.

I vårt annars ganska sekulariserade land har solen blivit något som vi gemensamt kan dyrka. Ungefär som vi troligen gjorde på bronsåldern. Sommaren har blivit något slags mytologiskt väsen som det talas om med skräckblandad förtjusning. Något som man har hört talas om, men som man inte riktigt kan tro på förrän man ser det med egna ögon. Så fort snön börjar smälta börja vi leta efter ”vårtecken” och vi blir överlyckliga över att få se den första lilla tussilagon eller vitsippan. Nuförtiden är kanske det säkraste vårtecknet när den gigantiska studsmattan plockas fram och sätts upp i trädgården, till alla barns stora glädje. Så fort det blir lite varmare tar jakten på ”sommartecken” över. Medier utlyser tävlingar där man ska skicka in bilder på sitt smultronställe eller skriva om sitt bästa sommarminne och i radio ska man utse ”årets sommarplåga” eller lyssna på årets ”sommarprat”. På sociala medier svämmar det över av bilder på årets första dopp, de första jordgubbarna och jättelika blåa pooler som nu plockas fram och placeras bredvid den gigantiska studsmattan med hashtaggar som #nuärdetsommarpåriktigt och #äntligensommar.

Kring midsommar lägger vi upp bilder på tallrikar som svämmar över av sill och potatis. Något som hade varit helt otänkbart förr i tiden. Inte bara för att man då inte ägnade sig särskilt mycket åt sociala medier, utan för att det hade betraktats som ett stort slöseri och nästan en synd att plocka upp potatisarna i ”förtid”. Det kunde ju bli missväxt i landet och man grävde därför inte upp potatisarna förrän de blivit så stora som möjligt. Ordet nypotatis är förresten bara ungefär 100 år gammalt (eller nytt). Och sill åt man ju till vardags så det ville man absolut inte äta när det skulle vara fest. Då var det lutfisk som gällde eller filbunke. Man hade ju fått klara sig utan mjölk hela vintern när korna sinade, så att få äta fil igen var ett riktigt sommartecken. Något som kanske inte ses som en så stor lyx idag.

Alla som läser dessa rader har säkerligen egna definitioner på när det blir sommar ”på riktigt”. Enligt kalendern är det sommar i juni, juli och augusti, men ur ett meteorologiskt perspektiv är det sommar när dygnsmedeltemperaturen har varit över 10 ° C i minst fem dygn i sträck, något som oftast inträffar någon gång efter den 15 maj.  Enligt SMHI börjar sedan hösten någon gång efter 1 augusti. Ur ett mer personligt perspektiv skiljer det sig så klart från person till person. När är det sommar för dig? Är det kanske när barnen sjunger ”den blomstertid nu kommer” eller ”du ska inte tro det blir sommar” på skolavslutningen?  Eller när stödbensölen öppnas på campingen? När ”Allsång på Skansen” börjar eller när barnbarnen dansar kring midsommarstången med kransar i håret?

Den här sommaren blir inte som vanligt. Många av våra säkraste sommartecken har försvunnit. Det blev ingen vanlig skolavslutning, inga skrikande studenter på lastbilsflak och inget stort midsommarfirande med dans kring midsommarstången. Många kommer att hålla sig borta från campingplatser och badstränder i sommar och det är inte längre en självklarhet att träffas på någon mysig uteservering och äta en glass tillsammans med goda vänner eller släktingar. Då är det lite extra skönt att veta att vissa saker ändå är sig likt. Det blev sommar i år igen, precis som vanligt. Vi pratar om vädret, precis som vanligt. Vi klagar när det blir för varmt och vi gnäller när det regnar, precis som vanligt. Vi suckar över de dyra jordgubbarna till midsommar, precis som vanligt och äter vår sill, precis som vanligt.

Korna i Starkeryd går och betar utanför mormors stuga, precis som vanligt. Och det är helt OK om det regnar lite ibland så att bönderna blir glada. För vad som är ”riktig sommar” förändras genom livet. Numera gör det ingenting om jag inte kan bada varje dag eller äta glass i solen. Jag kan sitta inne i stugan och lösa korsord eller läsa en bok istället. Precis som min mormor försökte få mig att förstå när jag var liten. Och häromdagen började ”Morden i Midsomer” och då blev det sommar ”på riktigt” för mig och minnen av somrar i TV-soffan bredvid pappa blandades med känslan av att jag nog börjar bli äldre.

Intet är nytt under solen…

Elin Ljungqvist

Taggar

Dela