Draven

Draven – en slättsjö i ett gammalt kulturlandskap. Känd för sitt rika fågelliv. Sjön är en viktig häcknings- och rastlokal för en lång rad fåglar.

Syfte

Att bevara den restaurerade sjön med dess rika fågel- och växtliv, främst de arter som är knutna till våtmarker och ett gammalt kulturlandskap.

Växt- och djurliv

Draven, gränsen mellan Gislaved och Värnamo, är en av Smålands viktigaste och artrikaste fågellokaler. Här häckar årta, småfläckig sumphöna, sothöna, vattenrall, skrattmås, rördrom, bläsand, storspov, brun kärrhök, sångsvan, trana och grågås.

Många olika änder, gäss och vadare rastar också här under flyttning. Pilgrimsfalk har setts vid sjön och flera andra rovfåglar söker sin föda här. Om vintern kan man få se havsörn. Fågeltorn finns norr om Väcklinge på västra sidan och på Fridsnäs vid utloppet i sydost.

Även växttäcket är varierat och artrikt. På skilda håll i sjöbanken växer till exempel kärrspira, granbräken, olika arter av sileshår och igelknoppar samt vattenmöja och sjöranunkel. Även ängsnycklar har påträffats i reservatet.

De vidsträckta strandängarna längst i sydväst, Håkentorps, Dravös och Bröttjestads marker, är delvis dikade och utgörs av välbetade strandängar med pors och ljung. Här har betet pågått kontinuerligt sedan lång tid. På de stora arealerna hittar man en mängd olika växtarter.

Ett källkärr i sydost bidrar till artrikedomen. Tätört, stagg, atlantmaskros, ett flertal starr-, blädder- och natearter, vattenblink och kärrbräsma är något av mångfalden av växtarter. Rödbena, tofsvipa och gulärla häckar regelbundet på strandängarna.

Historia

När inlandsisen drog sig tillbaka för drygt 11 000 år sedan täcktes stora delar av västra Småland av en enorm issjö – Fornbolmen. Draven var på den tiden en vik av Fornbolmen. När landet, som under årtusenden varit nedtyngt av isen, började resa sig torrlades så småningom stora delar av Fornbolmen. Draven blev en grund slättsjö.

Redan för 10 000 år sedan började människor bosätta sig längs Fornbolmens stränder. Runt Draven har man hittat ett tiotal stenåldersboplatser. Under yngre järnåldern (400 – 1050 efter Kristus) ingick bygden kring Draven i Finnvedens Folkland och det finns många spår i landskapet från den tiden. På 1800-talet ökade befolkningen i Sverige kraftigt. Många emigrerade till Amerika. Det fanns inte tillräckligt med jord för att försörja alla hemma i Sverige.

Jordhungern ledde till att man började sänka sjöarna i bygden för att få ny odlingsmark. Draven sänktes två gånger på 1850-talet och sedan ytterligare en gång i början av 1900-talet. De öppna maderna, som då skapades, slogs och betades och drog till sig ett stort antal häckande och rastande våtmarksfåglar. Sjön blev ett eldorado för vadare, änder, svanar och gäss.

När jordbruket så småningom blev mindre intensivt minskade hävden och förutsättningarna för ett rikt fågelliv blev sämre. Under 1900-talet minskade antalet betande djur på Dravens strandängar. Detta i kombination med verkningarna efter sjösänkningarna ledde till att Draven snabbt började växa igen. Sjön blev allt mer lik en enda stor sankäng.

Restaurering

I början på 60-talet påbörjades diskussioner om att avsätta sjön som naturreservat, främst för att kunna behålla det rika fågellivet. Reservatet bildades i juni 1993 och stora restaureringsåtgärder inleddes. Bland annat har en stor vall anlagts öster och söder om sjön för att skydda omgivande mark när vattenståndet höjdes. Stora arealer har röjts på sly och buskage och klarvattenytor har återskapats.

Var rädd om Draven

Flera av de arter som häckar vid Draven, exempelvis sångsvan och trana, är skygga fåglar som behöver lugn och ro. På strandängarna finns också störningskänsliga fåglar. Vallarna är ömtåliga för tramp innan vegetationen utvecklats. Ta därför hänsyn och vistas bara på markerade vägar och utsiktsplatser.

Vägbeskrivning

Från väster kör väg 153 och 2 kilometer sydost om Reftele samhälle. Från öster kör från Värnamo mot Bredaryd väg 27/153.

Källa: lansstyrelsen.se/jonkoping/besoksmal/naturreservat