Den bortglömda människan

Saknaden av beröring

Den bortglömda människan – ”icke människan”!

Artikelförfattarens egna tankar och idéer.

• Att vara beroende av någon annan.
• Att väckas tidigt på morgonen. I dessa kommuners spartider ofta av helt nya och okända personer eftersom utsliten personal ofta byts ut.
• Påklädning och toalettbestyr.
• Av hemtjänsten förberedd frukost och serverad vid köksbordet.
• Placerad vid köksbordet i vissa fall som rullstolsburen och i andra fall på annat sätt behjälplig av Hemtjänsten dit, till den vanliga bordsplaceringen i köket.
• I vissa fall hjälp till 10-kaffe i matsalen om sådant finns? Och om tjänsten att bli hämtad och hemlämnad är beställd via bistånd.
• Efter eventuellt 10-kaffet åter placerad vid köksbordet med utsikt genom köksfönstret.
• Väntan på biståndsbeställda maten serverad vid köksbordet vid 12-tiden. Serverad i matplastlådan eller i bästa fall på talrik. Ensam vid måltiden. Trots att inbjudande matsal med komplett porslin finns!
• Åter väntan på kanske något trevligt i matsalen vid 14-tiden. En kaffestund, film, berättelse, sång, gudstjänst eller annan underhållning. Men inte alltid! Ibland finns inte tid att bli hämtad till underhållningen eftersom det har med biståndsbedömningen att göra.
• Man kan ha biståndsbeslut för att med Hemtjänstens hjälp få gå en promenad några gånger i veckan. Antalet promenader minskar om man väljer att vara med på underhållning i matsalen.
• Blir man inte hämtad så är nästa kontakt med mänskligheten när Hemtjänsten tillreder kvällsmaten.
• Åter ensam vid köksbordet tills Hemtjänsten bistår med nattbestyr och sänggående.
• Så har ännu en dag passerat i en gammal människas långa liv.
• Förhoppningsvis en god nattsömn.
• Sedan börjar reprisen på ”icke människans” liv.
• Samma liv som vanligt nästa dag.
• Samma liv som vanligt de senaste 3, 4, 5, ja 10 och fler, senaste åren!
• Detta kan vara livet för fler och fler årsrika!

De årsrikas valda eller icke valda ensamhet

Vardagen hos äldre ofta ensamstående med vald eller icke vald ensamhet! Dessa årsrika som Barbro Westerholm, en omtänksam riksdagsledamot, uttryckte det!

Saknaden av gemenskap

Vald ensamhet behöver inte betyda att den är vald. Även den ensamheten kan vara ofrivillig. Det har med livets tillfälligheter och på grund av andra, ej själv valda omständigheter. Ja, ibland på grund av att man trivs med sin ensamhet. Det finns de som gör det!

Men den ofrivilliga ensamheten kan ofta, rent ut sagt vara ett helvete!

Att leva i par hela sitt liv med allt vad det innebär i ett förhållande. Och så på oftast äldre dagar, när man står där med ett planerat åldrande tillsamman. Ja, då står man där ensam på grund av denna otröstliga, oberäkneliga och oåterkalleliga – döden!

Då tycks vännerna bara försvinner. Och av åldersskäl försvinner även släktingar och kamrater till denna oåterkalleliga död!

Livet tar ofta en helt annan vändning än den som det livslånga paret planerat.

I många, många fall uteblir hjälp från barn och barnbarn på grund av deras idag komplicerade livspussel och avstånd till den anhörige.

Katastrofal livsförändring

Då står man plötsligt utan en partner då stunder ibland bestod av bråk men med tillhörande försoning. Vardagssituationer som till exempel ekonomin som man gemensamt löst under åren. Trevligt umgänge med gemensamma vänner. Trevliga besök på matställen och bio. Och barn och barnbarn.

Saknaden vid köksbordet

Och nu enorm förlamande ensamhet som påverkar hälsan oerhört. Och tyvärr även i statistiken som jag visar längre ner i texten.

Ömhetsbetygelse och kärlek och inte minst i många fall intima värdefulla stunder.

Ofta nu plötsligt, för vissa en enorm saknad av beröring, ja till och med i många fall saknaden av intimitet.

Saknaden av kramar. Kramar där beröring triggar i gång det läkande ”må-bra-hormonet” oxytocin som engelsmannen Henry Dale upptäckte 1906 men som de som bestämmer inom omsorg och vård fortfarande år 2024 inte förstår den positiva vidden av!

Få inser behovet av ömhet och kärlek som nu plötsligt ska ersättas av enorm tomhet och ensamhet.

Då kommer många även att sakna den intima delen av livet med en partner. Men detta är och förblir (hysch, hysch). För de årsrika får/kan inte ägna sig åt sådant! Eller?

Om detta kan jag egentligen bara uttala mig från halva befolkningen och då den ena delen av den, nämligen den manliga delen. Men i båda delarna så kan jag tänka mig att det kan finnas saknad behov av kärlek och en enorm saknad av beröring och intimitet.

Hur det förhåller sig för den andra halvan av mänskligheten förmodar jag även här kan skiljas från individ till individ.

Men för många är det omänskligt och för vissa outhärdligt att bara plötsligt stänga av och det torde gälla såväl för kvinnor som män.

Bygga en ny relation

Och hur ska det kunna fungera i verkligheten.

aknaden av farväl vid sista vilan

Om man skulle vilja/våga sig på en ny relation, något nytt förhållande.

Men hur?

För till och med tidningarnas kontaktannonser är sedan länge borta! När nu alla liknande kontakter ska gå via modern teknik i denna inte alltid så positiva teknik som långt ifrån passar alla!

De som valt ett liv utan partner blir även de på ålderns höst i många, många fall utan hjälp med dagens nödvändiga bestyr, när samhället rustar ner.

Hemtjänsten, ibland den enda kontakten

Ja! Då finns kommunomsorgen med bland annat hemtjänsten. En hemtjänst som tyvärr årligen försämras då kommunens kassa inte räcker till att täcka alla kostnader för äldreomsorgen.

En hemtjänst där personalen skulle vilja så mycket mer men tyvärr ofta är styrda av minutrar hos varje hjälpsökande. Där ofta trivsel saknas men sjuktalet existerar desto mer hos en ickefungerande omsorg! Finns faktiskt kommuner som har tänkt till även i denna fråga!

Och alla förändringar i omsorgen som inte tillfört de äldre någon livskvalitet utan tvärt om. Såväl personellt som byggnader för de äldre. Detta för att helt enkelt spara. Men tyvärr så har kommunen bitit sig i svansen åtskilliga gånger och åtskilliga år på grund av felprioriteringar.

Man kan själv enkelt räkna ut åtskilliga bortkastade miljoner i omsorgen som helt enkelt slarvats bort sedan många år tillbaka! Då vill jag nog tala om flera 100 miljoner kronor i fel prioriteringar för de årsrika med tillhörande försämrad hälsa!

Alla dessa olika förändringar i boendeformer för äldre som regelbundet medför sämre villkor för den generation som jobbat och slitit för att få en trygg ålderdom!

Vad då trygg ålderdom?

Ett fåtal boenden i kommunen har ett perfekt boende för en äldres behov.

Exempel: I ett flertal år har en (bland många) hjälpbehövande suttit ensam vid sitt köksbord. Samma visa dag efter dag.

Och då fanns här tidigare ett tryggt välskött Serviceboende som lades ner med stora ombyggnadskostnader som följd.

Men!
Jag fick lyckan att vara behjälplig att flytta en äldre, total utan släkt och vänner, från sitt ensamma liv vid köksbordet till ett som jag ser det, nästan perfekt boende för äldre i just vår kommun. Denna kommun som inte längre prioriterat denna typ av tryggt boende. Ett boende som under flera år raserats!

Den här flytten kom plötsligt.

Som planerat så följde jag i min bil efter färdtjänstbussen med personen ifråga, som medmänniska samt som intresserad för att se hur denna årsrikas nya liv nu skulle se ut.

Väl framme på nya boendet stod personalen och hälsade välkommen. På grund av att inte möblerna anlänt så fick jag och denna nyinflyttade möjlighet att gå runt i det nya mysiga boendet med allmänna utrymmen utrustade med de boendes egna möbler för att invänta möbleringen av den lilla inbjudande servicelägenheten.

Vi blev bjudna på kaffe med tilltugg vid ett sällskapsrum med rottingmöbler och det kändes riktigt välkomnande.

Atmosfären var tilltalande såväl boendets möblering på de gemensamma ytorna som personalens proffsiga, positiva och ömhetsbevisande uppträdande.

Att åter få uppleva detta boende var glädjande. Ett exakt liknande boende fanns varifrån den här personen kom, men som tyvärr raserades av kommunens nedläggningshysteri av äldreboenden, för snart tio år sedan.

För det skulle bli så bra.

Ja, kanske ur kommunkassans synvinkel. Men inte för den äldre generationens. De åldersrika!

Det akuta behovet att bygga genomtänkta äldreboenden

Nu pratas det till och med i kommande kommunplaneringar att åter ta fram en form av äldreboenden. Äldreboenden som redan fanns, men som för flera år sedan förkastades och revs/förändrades, trots protester!

Behovet av väl genomtänkta boendeformer för äldre blir inte mindre.

I år så finns det 500 000 80-åringar i Sverige. Om cirka fem år så har siffran stigit till 800 000 80-åringar.

Kunde man inte räkna ut det för tio år sedan när kommunen satte igång med alla dessa nerläggningar och förändringar av då befintliga äldreboenden där nu årsrika i stället sitter i sin ensamhet?

Där den ena dagen hela tiden är lik den andra!

Övertro på trygghetsboenden

Många kommuner satsar nu på trygghetsboenden som styrs av Boverkets regler och som kan se olika ut runt om i Sverige och bedrivs på många olika sätt. Dessa regler eller kommunens framtagna ”Riktlinjer för trygghetsboenden” kan till och med förkastas av den enskilda ägaren av trygghetsboendet.

Trygghetsboendet borde framför allt planeras ihop med de som ska bo där!

Det tycks som om man här förlitar sig på en trygghet, en trygghet som de boende ofta själv ideellt ska stå för.

Den boendeform som jag förordar är den som jag upplevde ihop med den årsike som jag följde med och som jag hänvisar till i exemplet ovan.

Ett boende som tidigare fanns etablerat utspritt i flera kommundelar, men som förkastats och har byggts om för dryga kostnader.

Men alla former av boende för de årsrika borde ses över för det finns mycket mer att fundera över för tryggheten och trivsamheten för de äldre.

Flera trygghetsboenden kostar att bo i men med utan kostnadsfri hjälp från de boende så kan dessa trygghetsboenden räknas som konstgjord andning i väntan på döden.

Tyvärr så saknas det ofta dialoger mellan de som håller i pengarna och dem som pengarna ska användas till.

Alltså dialog mellan politiker, tjänstemän och i detta fall de årsrika och framförallt de äldre som berörs.

Självmord

Tyvärr så nonchaleras de äldres tecken på depression eller annan psykisk ohälsa. Det gäller såväl vården som från närstående, om det ens finns.

Självmordsrisken ökar med stigande ålder.

År 2015 tog 1 554 i Sverige sitt liv.

År 2023 var siffran 1 328 och då fanns det ytterligare 289 fall som inte kunde uteslutas som självmord vilket kan innebära cirka 1 600 självmord.

År 2015 stod cirka en fjärdedel av alla självmord i Sverige av personer över 65 år vilket var cirka 400 äldre som valde att själv avsluta.

År 2023 gav de över 65 år upp sitt liv, nämligen 277 män och 102 kvinnor. Alltså totalt 379 äldre. Alltså över en årsrik per dag.

Det är nu akut för kommunen, ja hela svenska samhället att tänka om och tänka rätt nu och för framtiden! För minst en årsrik per dag, väljer nu att göra oåterkalleligt avslut!

Sedan 2018 har minst 400 personer i Sverige legat döda i sina hem i en månad eller mer, utan att någon har saknat dem och begravningar utan släkt och vänner på plats, ökar i Sverige.

Kommunen tycks som om de är rädda för de äldre och medförande dryga utgifter, de årsrika! De borde i stället vara rädda om dem!

Med hopp om en början på förbättring

Det finns goda exempel som Mörbylånga på Öland. (Källa: Kommunal och SVT Småland).

Där lägger personalen egna scheman och har lämnat all minutstyrning vilket medfört tryggare vårdtagare och inte längre stressad personal. Schemat är beräknat på att du ska hinna göra vad du ska.

Samtidigt har kommunen och fackförbundet Kommunal enats kring ett lokalt avtal som innebär att man jobbar 85 procent med heltidslön. Det nya avtalet gör orten mer attraktiv och lockar fler till hemtjänsten och fler kvalificerad personal söker tjänsterna.

Jörgen ”Jojja” Lindelöf