Del 53 om Värnamo 100 år: Rosen och Vattengatan – del 1 av 2

Krycklebäcken satte sin prägel på hela kvarteret. Bäcken var omgiven av stora träd och grönska på båda sidorna. Bakom träden skymtar kyrkan till höger och i mitten syns den röda gaveln på Storgatan 42. I dag är bäcken kulverterad. Den är helt dold av parkeringsplatsen bakom polishuset. Foto Inge Bergström Maj 1975

Rosen är namnet på ett av de äldsta kvarteren i Värnamo. Namnet fanns redan på den första köpingskartan från 1860. Då var kvarteret dessutom till stor del redan bebyggt. Där fanns en träbebyggelse med hus i högst två våningar. För den som inte vet, så är kvarteret Rosen fortfarande det område som ligger omedelbart öster om kyrkan.

1800-talet Rosen har inga som helst likheter med dagens. Det är få kvarter som har förändras så mycket som detta. Nästan diagonalt genom kvarteret rann Krycklebäcken, på den tiden ett vattendrag att räkna med. Inom kvarteret fanns gott om bostadslägenheter, åtskilliga affärer av olika slag och ett antal hantverkslokaler. Mot slutet av 1800-talet fanns det också verksamheter som räknades som industrier.

Kvarterets östra gräns slutade vid den dåvarande köpingsgränsen. Det betydde att det område som idag kallas Gästis också tillhörde kvarteret Rosen. Man hade dock varit förutseende nog att se, att det i framtiden skulle behövas en gata som delade kvarteret. En sådan gata var antydd på kartan men inte mer. Det skulle dröja innan den blev verklighet. Så småningom skulle den få namnet Vattengatan. Den var från början tänkt att sluta vid Krycklebäcken.

Tomterna i kvarteret var smala men i gengäld ganska djupa. De sträckte sig från Storgatan ner mot Krycklebäcken, där de hade något som påminde om ”strandrätt”.

• Fastigheten nr 81 i kvarteret Rosen

Tomten med nr 81 (Senare Storgatan 53) ägdes i början på 1900-talet av Klaes Johansson. Han bodde där själv men framför allt hade han en välkänd manufakturaffär. Det fanns nu flera bostadshus längre ner på tomten utefter den tänkta gatan. Tomten gick ända ner till Krycklebäcken.

Det fanns också en låg byggnad, som inte var bostadshus men var hopbyggd med tvåvåningshuset närmast Krycklebäcken. Till denna byggnad flyttade med Klaes Johanssons goda minne Frälsningsarmén omkring 1902. Frälsningsarmén hade etablerat sig i köpingen 1888–1889. De hade sina möten i NGTO-lokalen på Köpmansgatan, där de hyrde in sig under vissa tider i veckan. 1901 blev de uppsagda. De fick då tillfälligt hyra Missionshuset. Klaes Johansson, som sympatiserade med deras verksamhet, lät då bygga en lokal, där de kunde hålla sina sammankomster. Frälsningsarmén stannade här till 1910, då deras nybyggda kyrka kunde invigas.

Samma år gjordes lokalen om till biograflokal. Biografen hette Sirius och den fanns här under några år. Långt senare blev lokalen gymnastiksal och därefter träningslokal, ibland också tävlingslokal, för brottarklubben och senare boxarklubben.

• Kvarteret Rosens senare öden
Stadens snabba tillväxt under början av 1960-talet gjorde att man började intressera sig för centralt belägen tomtmark. Kvarteret Rosen med sin gamla, omoderna och ofta dåligt underhållna bebyggelse utpekades som ett ”saneringskvarter”. Staden ansåg att marken borde köpas in för framtida behov och började successivt att göra inköp av tomter. Det skulle dröja innan man ägde all mark.

Så småningom bestämdes att ett nytt polishus skulle byggas här och de gamla husen började rivas. Samtliga hus revs under år 1975 och året därpå började polishuset byggas.

• August Anderssons familj – en av många som bott på Vattengatan
Till en av dessa bostadslägenheter på tomten nummer 81 i kvarteret Rosen flyttade 1914 byggnadssnickaren Johannes August Andersson tillsammans med sin familj, hustru Hulda, tre döttrar och en son. Johannes August (född 1876) hade en växlande bakgrund. Hans föräldrar var torpare från trakten av Vrigstad. 1898 flyttade han till Vrigstad andelsmejeri där han samma år gifte sig med Hulda, som då var ”mejerinna”. Själv kallades han ”mejerist”. De hade två döttrar. Två år senare flyttade familjen till Berga socken, först till Yxkullsund och senare till en gård i socknens västra del. Han arbetade inom jordbruket.

1901 flyttade familjen till Värnamo. Den första adressen var Lejonet 26 (Storgatan 11) August titulerades fabriksarbetare/snickare. 1906 flyttade familjen till Snipen 31 (Storgatan 8). Familjen hade nu utökats med sonen Hugo Gunnar. Det finns uppgifter om att August under dessa år var anställd vid Borås-Alvesta Järnvägsaktiebolag, som byggde ett stort antal järnvägsstationer och banvaktsstugor i början på seklet.

1909 flyttade familjen till Sofiedal, som låg på Västermogatan och året därpå till Tånnö, där man bodde i Ekholmen. August kallade sig nu byggnadssnickare. Förmodligen arbetade han hos en lokal byggmästare där.

1912 gick flyttlasset igen. Den nya adressen blev Segerdal, också på Västermogatan.

1914 kom familjen som sagts till Rosen 81. Där stannade man bara ett år för att 1915 flytta till Rosen 83 a. Denna gång var det en kort sträcka, bara till andra sidan Krycklebäcken.

Fotnot: Under jubileumsåret 2020 presenterar 10-årsjubilerande Värnamo.nu i samarbete med HSGW ett stort antal artiklar med berättelser från förr. Utgångspunkt är bilder ur det rika arkiv som HSGW har. Under 2020 kommer vi även i övrigt att ha jubileumsartiklar med tema Värnamo.nu 10 år och även  livet i stan kring 1970, alltså för för 50 år sedan.