Del 52 om Värnamo 100 år: Missionshuset

Av frikyrkorna i Värnamo är Missionsförsamlingen den äldsta. Församlingen räknar sina rötter från slutet av 1863, då det bildades en förening kallad Wernamo Arbetsförening. Det är väl inte otänkbart att tankegångarna var inspirerade av de idéer och den verksamhet som Emilie Petersen hade drivit i Herrestad sedan många år tillbaka.

I Värnamo Missionsförsamlings minnesskrift 1863–1938 skriver den dåvarande församlingsföreståndaren Martin Holmberg: ”Förra hälften av 1800-talet företedde en dyster anblick i andligt hänseende. Den officiella kyrkans gudstjänstliv bars visserligen upp rent ämbetsmässigt och religionen hölls också i allmänhet teoretiskt i helgd, men den var för de flesta något opersonligt och dött. Det hade gått dithän att kristendomen gjordes liktydig med statskyrkans lära och ceremonier.”

”Mitt i all denna ogudaktighet och kyrkliga slentrian började man dock på 1830-talet att förspörja en djup hunger efter levande Guds ord och själens frälsning.”

”Senare hälften av 1800-talet blev därför en i andligt avseende mycket märklig tid. Det blev den stora folkväckelsens och frikyrkorörelsens genombrottsår i vårt land. Troende präster men ännu flera olärda lekmän, både hantverkare och bönder, predikade i kyrkor, missionshus och hem”.

 • Gården Bygget var en tidig samlingspunkt
Peter Johnsson, med ett förflutet i Herrestad, var en av deltagarna vid den första sammankomsten 1863. Detta möte hölls hos Johan Jonasson, som ägde gården Bygget några km öster om Värnamo köping. Peter Johnsson, som var predikant, bodde för tillfället på Bygget. Härifrån spred sig idéerna in till köpingen och snart öppnades nya hem där man kunde samlas. Flera personer anslöt sig och deltagarna vid samlingarna blev så många att det inte längre fanns tillräckligt stora lokaler.

Bland de personer som nu steg fram fanns häradsskrivaren Henrik Wilhelm Rosengren, som ägde tomten nr 123 på Tånnögatan och Matias Henrik Silverhjelm, före detta militär, som ägde fastigheten Bäckudden, som låg vid Pilagården. Båda dessa upplät sina hem för möten. Dessa sammankomster skedde oftast på lördagsaftonen.

Inom Arbetsföreningen fanns också tidigt en grupp, främst kvinnor, som ägnade sig åt missionsauktioner. Det var ett sätt att samla in pengar. Kvinnorna hade bildat en syförening som på olika sätt bidrog till insamlingen.

Ett försök att få hyra kyrkans lokaler misslyckades. Den uppläts inte. Sockenstugan kunde man däremot få hyra, vilket också skedde vid större samlingar. Men inte ens denna var alltid tillräckligt stor och man bestämde sig för att starta en insamling för att få medel till att bygga ett eget missionshus. Beslut om detta fattades 1874.

Det visade sig nu att det fanns ett mycket stort intresse för att teckna sig för ett bidrag. Många av de mer tongivande och kända personerna i samhället skrev på för större eller mindre bidrag. Alla var inte medlemmar men understödde arbetet. Ett par markägare erbjöd sig att upplåta mark för ett tänkt missionshus. Dessa tomter låg i kvarteret Rosen och kvarteret Nejlikan.

Det var inte helt okomplicerat att bestämma sig för var ett missionshus skulle kunna byggas. Även om det fanns erbjudande om gratis tomt var det många andra aspekter att ta hänsyn till. Läget i kvarteret Rosen, endast något hundratals meter från kyrkan, riskerade att uppfattas som provocerande. Tomten var dessutom i minsta laget. Ett annat mycket centralt läge var kvarteret Nejlikan, där man också blivit erbjuden en tomt. Även denna plats ansågs olämplig, då den låg alldeles intill en bostadsbebyggelse.

• Problem med att hitta en lämplig tomt
Sven Peter Nilsson, rektor för den privata skolan Wernamo Lägre Elementarläroverk, och en betydande kommunalman, engagerade sig nu i byggnadsfrågan. Genom hans förmedling kunde man nu köpa en tomt i det kvarter, som då hette Korpen och senare blev Kroken vid Lagmansgatan. Förmodligen fungerade S P Nilsson som mellanhand och blev en tid ägare till tomten.

I december 1874 kördes det första virkeslasset till byggnadsplatsen och i augusti året därpå kunde det egna missionshuset invigas. Missionshuset var en angelägenhet för hela Värnamo socken. De flesta medlemmarna bodde utanför köpingen, de fanns i byarna i närheten: Hörle, Vellersten, Alandsryd, Torp, Mossle, Helmershus och Hjälshammar.

Missionshuset var en timrad byggnad på ungefär 190 kvadratmeter. Det fanns fem fönster på varje långsida och fyra på varje gavel samt två dörrar, en av dem på östra gaveln. Huset var långt ifrån färdigt när det invigdes. Det var inte målat varken in- eller utvändigt. Yttersidorna brädfodrades 1876 men målningen fick vänta ytterligare några år. Det skulle sedan under många år upplevas som en rödmålad träbyggnad.

Senare skulle huset byggas ut och renoveras i olika omgångar. Det fick också en ”liten sal”. 1920 gjordes en tillbyggnad åt väster.

Den ursprungliga inredningen bestod av enkla träbänkar, plankor med iborrade ben,  utan ryggstöd. Invändigt fanns det också två läktare. Det sägs att bänkarna fick ryggstöd omkring 1880, detta efter ett initiativ av Hanna Ouchterlony. Nya bänkar sattes in i början på 1890-talet.

Missionshuset hade inte någon eldstad från början. Mindre möten hölls därför fortfarande i hemmen under vintermånaderna. En värmekamin kom först 1886. Det fanns heller ingen orgel från början. En sådan köptes först fram mot slutet av 1890-talet.

• Namnbyte till Värnamo Missionsförening
Den kristna verksamheten drevs under namnet Arbetsförening. Den hade nu fått en sådan omfattning att det krävdes en ny typ av organisation. 1880 bildades därför Värnamo Missionsförening. Styrelsen bestod av 8 ledamöter, bara två av dessa bodde i köpingen. Alla var män. Samma år anställdes en egen predikant.

1889 anslöt man sig till Svenska Missionsförbundet.

Rosengren var ordförande under lång tid. Han hade detta uppdrag under närmare 30 år ända  fram till sin död 1893. Han efterträddes av skomakaren Th Neuendorff. Båda bodde på Tånnögatan.

Värnamo Missionsförsamling bildades 1899 efter ytterligare organisatoriska förändringar

1878 var medlemsantalet 36. Tio år senare fanns 64 medlemmar och 1898 var antalet 75.

• Tidigt köp av tomt för en framtida ny kyrka
Missionshuset byggdes till och renoverades i olika omgångar men blev med tiden otillräckligt. Redan 1927 köptes en tomt för en kommande ny kyrka. Tomten låg på samma sida av Lagan men hade ett betydligt bättre läge. Den var privatägd och hade periodvis använts som tivoli- och nöjesplats.

1937 beslutades att bygga en ny kyrka. Arkitekten Werner Gjerming, född och uppväxt i Värnamo,  fick uppdraget att utarbeta ritningar. Den nya kyrkan invigdes 1938. Det gamla missionshuset såldes därefter

Det gamla missionshuset skulle leva kvar ännu i många år. Byggnaden kom bl.a.  att användas som skrothandel med flera olika innehavare, Bredström, Tor Johansson, Gotthard Nilsson i Älmhult. Affärerna hade nog sin storhetstid under andra världskriget men verksamheten fortsatte långt därefter. Huset revs först i början på 1970-talet.

Huset låg på Ouchterlonygatans västra sida ungefär i Lagmansgatans förlängning. I dag är marken använd som parkeringsplats för kvarteret Pelikanen.

Fotnot: Under jubileumsåret 2020 presenterar 10-årsjubilerande Värnamo.nu i samarbete med HSGW ett stort antal artiklar med berättelser från förr. Utgångspunkt är bilder ur det rika arkiv som HSGW har. Under 2020 kommer vi även i övrigt att ha jubileumsartiklar med tema Värnamo.nu 10 år och även  livet i stan kring 1970, alltså för för 50 år sedan.