Del 44 om Värnamo 100 år: Stadsrättigheter del 1

Det är i dagarna precis 100 år sedan Värnamo blev stad. Det var en händelse, som fick stor uppmärksamhet, inte bara i Värnamo.

Om den direkta anledningen till att man började reflektera på att söka en sådan rättighet vet vi inte riktigt. Kanske ansåg man att köpingen nu hade fått en sådan storlek, att den kunde stå på egna ben. Det fanns flera omständigheter som talade för att tiden nu kunde vara inne för en förändring. En sådan var definitivt att man lyckats komma överens med socknen om inkorporering av mark. Det betydde att man skaffat sig en markreserv för åtskillig tid och att man själva kunde styra planering och utbyggnad. Att folkmängden dessutom blev betydligt större var enbart positivt. Andra omständigheter var att handel och näringsliv hade utvecklats kraftigt under och efter krigsåren. Detta var i sin tur till stor del beroende på de sällsynt goda järnvägsförbindelserna som gjorde Värnamo till mer än en regional knutpunkt.

Inkorporeringen

Köpingens utveckling hade hindrats av att dess område var så begränsat. Under flera år hade man försökt förhandla med landskommunen och socknen om ändring av gränserna. Detta hade tagit lång tid. Genom riksdagsbeslut godkändes till slut inkorporeringen att gälla f o m 1 januari 1919.

Köpingens folkmängd var före inkorporeringen 1279 personer. Den ökades med 2282 personer och vid årsskiftet 1919-1920 var antalet 3629. Det var nästan en tredubbling. Antalet beskattade personer var 1178.

Stadsrättigheter. Den kommunala beslutsgången. Ansökningshandlingarna

Den stora allmänheten var knappast särskilt insatt i eller ens intresserad av de olika turerna i besluts- och ansökningsprocessen. Frågan bollades fram och tillbaka i nämnd, stämma och fullmäktige.

Osäkerheten om hur ett så komplicerat ärende skulle handläggas var uppenbar. Det låg på kommunalnämndens bord att hantera frågan och det var därifrån de olika initiativen kom.

Detta vykort med kända Värnamomotiv är stämplat i Värnamo den 7 augusti 1920. Det är skickat till fru Agda Hernquist, som bodde i Arboga.

Kommunalnämnden hade den 10 februari 1919 fattats det beslutet ”att hos kommunalstämman väcka förslag om att denna ville taga i övervägande huruvida icke skäl förefinnes att vidtaga åtgärder för erhållande af stadsrättigheter åt köpingen”.

Kommunalnämnden återkom till frågan den 2 juni 1919. Nämnden beslöt då ”att föreslå kommunalfullmäktige att tillsätta en kommitté för att söka utreda huruvida det kunde låta sig göra att för köpingen vinna stadsrättigheter och under vilka villkor sådana kunde erhållas”

I fullmäktige den 5 juni 1919 behandlades kommunalnämndens förslag om ”att tillsätta en kommitté för att utreda frågan om förvärvande av stadsrättigheter”. Bifall yrkades till kommunalnämndens förslag men också på bordläggning. Yrkandet om bordläggning vann med stor marginal.

Kommunalnämnden var mer konkret vid sitt sammanträde den 25 februari 1920. Man beslöt då att föreslå fullmäktige ”att besluta att hos Kungl. Maj:t göra underdånig framställning om stadsrättigheter för köpingen samt att tillsätta en kommitté för frågans utredande”.

Kommunfullmäktige 15 mars 1920: Fullmäktige hade nu fått ta del av den utredning som kommunalnämnden hade gjort. Nämnden hade föreslagit fullmäktige att göra framställning om stadsrättigheter. Fullmäktige beslutade nu ” att gå i författning om förvärvande av stadsrättigheter”. Fullmäktige beslutade vidare, att en kommitté skyndsamt skulle utföra de utredningar som återstod samt att hos Kungl Maj:t ansöka om stadsrättigheter.

Ansökan i form av en skrivelse ställd Till Konungen var daterad den 30 juni 1920

Regeringen fattade sitt beslut om att bevilja stadsrättigheter den 11 oktober 1920 och redan tre dagar senare utsåg kommunalnämnden en festkommitté, som skulle arbeta med hur denna tilldragelse skulle firas.

Den ansökan som låg till grund för beslutet var omfattande och innehöll en mängd information som både krävdes och som ansågs betydelsefull. En sådan statistisk upplysning som ansågs behövlig var följande passus:

”Beträffande befolkningens gruppering i inkomstklasser torde främst komma handlande och industriidkare, därefter sådana yrkesutövare som läkare- och tandläkare, sedan tjänstemän och en del hantverkare, därpå industriarbetare och sist mindre hantverkare och arbetare i allmänhet”.

”Köpingens hela industriarbetarebefolkning uppgår till omkring 600 personer”.

Kommunalnämnden bestod 1920 av nio män. En mindre grupp, 4–5 män, hade fått förtroendet och uppdraget att hantera ansökningsprocessen. Alla dessa män representerade de övre inkomstkategorierna. Nämnden hade tagit på sig ett svårt uppdrag, man skulle ju också hantera alla löpande ärenden. Det måste betraktas som en prestation att genomföra detta uppdrag. För detta arbete är de värda stort beröm.

Fotnot: Under jubileumsåret 2020 presenterar 10-årsjubilerande Värnamo.nu i samarbete med HSGW ett stort antal artiklar med berättelser från förr. Utgångspunkt är bilder ur det rika arkiv som HSGW har. Under 2020 kommer vi även i övrigt att ha jubileumsartiklar med tema Värnamo.nu 10 år och även  livet i stan kring 1970, alltså för för 50 år sedan.