Nyheter

Del 43 om Värnamo 100 år: Brandstationen

Nyheter Vi presenterar vår serie om stadens 100 år.  Inge Bergström berättar om den gamla brandstationen

Del av vykort skrivet 1925  [1/7]

Ritning över ”Brand- och polisstation i Värnamo köping”. 1909  [2/7]

Karta över området för den planerade brandstationen 1909.  [3/7]

Brandkåren samlad framför den enda brandbilen. Foto: Oscar Hertzberg  [4/7]

Del av föregående bild  [5/7]

Del 2 med brandmän  [6/7]

Slutet på 1930-talet. Del av ett vykort stämplat 1940  [7/7]

Brandstationen på Lasarettsgatan

Del av vykort skrivet 1925

En frivillig ”Brand-corps” fanns i Värnamo redan på 1860-talet. Det fanns också en ”Brandordning” som reglerade vissa bestämmelser och skyldigheter. När köpingen blev självständig fick man ta ett större ansvar för brandväsendet och nattväktarna fick uppdraget att sköta bevakningen under nätterna. I övrigt hade alla mantalsskrivna personer skyldighet att hjälpa till vid brand.

De enkla brandredskap som fanns hos ”Brand-corpset” övertogs av köpingen. Det fanns en handdriven spruta. Ytterligare en brandspruta inköptes 1875.

1878 utsågs en särskild brandchef. Sprutorna och annan brandmateriel förvarades i lokaler som man hyrde fram till 1883, då ett mindre ”spruthus” byggdes på ”Kruckenbergska ängen” väster om Lagan. 1905 köptes ytterligare en brandspruta, den hade bättre kapacitet och kallades elitspruta.

Den växande köpingen krävde ett förbättrat brandförsvar. En fast brandkår stod högt på önskelistan men frågan sköts upp i väntan på att ett vattenledningsnät skulle byggas ut. 1908 byggdes ett vattenverk vid Luddö källa och därefter byggdes ett ledningsnät ut. Ett antal brandposter med självtryck utfördes samtidigt.

Slutet på 1930-talet. Del av ett vykort stämplat 1940

1909 beslutades att en brandkår på 20 man skulle inrättas. En ny brandstation skulle också byggas.

• Vid Stora Hamngatan…
Brandstationsbygget var inget lätt beslut. Stationen skulle byggas väster om Lagan på den så kallade. ”Kruckenbergska ängen” men det exakta läget var man oense om. Den 12 juni 1909 beslöt emellertid kommunalnämnden att den skulle byggas på tomten nr 259, en tomt som låg vid den gata, som då kallades Stora Hamngatan. (Gatan fick senare sitt nuvarande namn, Lasarettsgatan). Avståndet till Västra Storgatan, som var köpingens huvudgata,  var endast 100 meter.

Anbudshandlingarna öppnades den 2 augusti, tre anbud hade inkommit. Det lägsta låg på 5 600 kronor och det högsta på 5 690 kronor. Byggmästaren John Johnsson hade inlämnat det lägsta och hans anbud antogs. Nu gick det undan och vid sammanträdet den 29 oktober anmälde Johnsson att arbetet var färdigt och att han ville få stationen avsynad och överlämnad.

Några av brandmännen

• Fick beröm för arbetet
Kommunalnämnden och brandchefen granskade handlingarna och besiktigade arbetet. I protokollet beslöt nämnden ”icke blott godkänna stationen, utan jämväl genom utdrag av detta protokoll betyga Johnsson sin tacksamhet för det liberala och solida sätt varmed han utfört sitt åtagande.”

(John Johnsson hade svarat för både konstruktion och ritningar till brandstationen. Med tanke på att huset skulle komma att stå kvar under ytterligare 45 år kan man väl instämma i att berömmet var befogat).

John Johnsson var en respekterad byggare i köpingen. Han hade varit arbetsledare vid sågverket och snickerifabriken i Karlsfors och varit kontrollant vid olika järnvägsbyggen runt Värnamo. Hit hade han flyttat 1904. Han både ritade och uppförde flera hus i köpingen, bland andra Tingshuset. 1914 flyttade han till Alingsås, där han blev chef för stora järnvägsbyggnadsarbeten.

Brandstationen var utförd med liggande träpanel. Den hade måtten 17 x 6 meter. Tornet, vars höjd var 17 meter, användes för att hänga upp slangarna för torkning. Ingen av de tre dörrarna på framsidan var stora nog för en brandbil.

• Brandbil inköptes
Stadens första brandbil köptes 1926. Då gjordes en första ombyggnad. En större tillbyggnad  gjordes på baksidan 1938 för att ge plats för en ny brandbil.

Den gamla brandstationen visade sig med tiden vara både omodern och otillräcklig. 1938 tillsattes en kommitté som skulle utreda en framtida lösning. Utredningen resulterade i ett förslag att en ny brandstation skulle byggas i anslutning till en ombyggnad av vattenverket vid Luddö källa. Dessa planer uppsköts på grund av kriget. Den nya brandstationen kom i stället att byggas vid Enehagsområdet på Lagastigen. Den togs i bruk 1953. Året efter revs den gamla stationen.

Fotnot: Under jubileumsåret 2020 presenterar 10-årsjubilerande Värnamo.nu i samarbete med HSGW ett stort antal artiklar med berättelser från förr. Utgångspunkt är bilder ur det rika arkiv som HSGW har. Under 2020 kommer vi även i övrigt att ha jubileumsartiklar med tema Värnamo.nu 10 år och även  livet i stan kring 1970, alltså för för 50 år sedan.

Brandkåren samlad framför den enda brandbilen. Foto: Oscar Hertzberg

Taggar

Dela


Lämna ett svar