Del 41 om Värnamo 100 år: Värnamo Sparbanks historia del 1

Sparbanksrörelsen kallades ursprungligen sparkassa. Rörelsens banker beskrev sig tidigt som allmännyttiga inrättningar utan enskilt vinstintresse. Syftet var också att uppmuntra sparsamhet samt att förvalta mindre bemedlades sparande. Ett uttryck för detta var att man tog emot också mycket små insättningar.

Sparbankernas verksamhet anpassades efter lokala förhållanden. Reglementena utformades därför med tanke på detta. Styrelsen var knuten till lokala organisationer eller intressen.

Värnamo  Sparbank sägs vara en av de äldsta besparingsbanker som grundats på landsbygden. Ursprunget kom från Hörle, där den dåvarande bruksägaren inbjöd till stiftande av en inrättning år 1836. I inbjudan uttalades att banken skulle vara till fördel för denna ort och i synnerhet för Värnamo pastorat.

• Kända personer
Endast väl kända ståndspersoner med en stark ställning i samhället inbjöds och det var också sådana som blev invalda i den första styrelsen. Anmärkningsvärt är det starka kyrkliga inflytandet. Detta kan bland annat utläsas i protokollet från detta första möte. Vid mötet beslutades bland annat ”från Predikstolarne i Ortens kyrkor offentligen kungöra Sparbanks-Inrättningens stiftande, ändamål och verksamhet”.

• Öppet på lördagar
Bland de inbjudna fanns apotekaren Svanbeck och det var i hans apotek som den första banklokalen öppnades den 10 juni 1836. Svanbeck hade fått uppdraget att sköta räkenskaperna. Banken var den första tiden endast öppen på söndagsmorgnarna. Denna tid  ändrades snart till lördagar klockan 9–11. En av anledningarna till detta påstods vara att torghandeln var som störst då. Vid bildandet utfärdades 34 motböcker med ett sammanlagt insatt belopp på 105 riksdaler 44 skilling. Apoteket låg vid denna tid i det gamla huset vid kyrktorget, det som långt senare kom att kallas ”Lokomotivet”. På denna plats ligger i dag huvudingången till stadshuset.

Styrelsen sammanträdde sista lördagen i varje månad för att bevilja lån med mera. De insatta beloppen deponerades i Hörle brukskontor, där de på bruksägarens ansvar förräntades.

Insättningar gjordes varje gång banken var öppen. De första lånen beviljades i augusti.

Ouchterlonyhuset där banken ett tag hade verksamhet. Vykort

• Till Ouchterlonyhuset
1848 valdes postmästaren Billing till bokförare. Billing ägde huset som senare fick namnet ”Ouchterlonyhuset” (senare Storgatan 36) och hit flyttades också bankens kontor.

1868 lämnade Billing sitt uppdrag och banken flyttades så småningom till andra sidan gatan, där man hyrde banklokal i kronolänsman S. Svenssons hus. Detta hus blev senare Westrings med adressen Storgatan 33,

Ur bankens enskilda fond delades redan 1864 ut anslag för olika allmännyttiga ändamål, bland annat ett anslag på 3 000 riksdaler till en sjukhusbyggnad i Värnamo.

1866 var frågan om att inrätta ett elementarläroverk i köpingen högst aktuell. Finansieringen var dock inte löst. På revisorernas förslag beslutade delägarna att bevilja ett räntefritt lån på 5 000 riksdaler. ”Sparbanken icke på ett wärdigare sätt kan använda dess samlade enskilda fond än till understöd för inrättningar, de der hafva till syfte det uppväxande släktets upplysning och bildande”.

• ”Prästabanken”
Under 1860-talet beviljades de första lånen till Värnamo köping och 1873 beviljades ett 30-årigt amorteringslån till Värnamo församling för kyrkobygget.

Sparbankens ledning tycks under 1870-talet ha mer och mer övergått i prästernas händer. Såväl ordföranden som bokföraren och ytterligare en ledamot tillhörde prästerskapet. I Sparbankens minnesskrift 1935 säger J.O. Hagstrand att detta kan vara förklaringen till de frikostiga bidrag, som lämnats till pastoratets kyrkor. ”Folkhumorn, som alltid är vaken, kunde på goda skäl omdöpa sparbanken till ”prästabanken”.”.

1875 tvingades banken flytta från länsman Svenssons hus. Det nya kontoret hamnade nu hos handlanden Molander, som ägde ett hus i kvarteret Nejlikan på Östra Storgatan (Huset låg på den tomt som nu är parkeringsplats mitt emot Polishuset). Detta läge bedömdes som fördelaktigt, då området runt Gästis vid den tiden var det centrala Värnamo. Hyran var emellertid hög och man började fundera på att skaffa en egen banklokal. Olika alternativ prövades och till slut fastnade man för att köpa en fastighet i kvarteret Snipen. Huset hade tillhört handlare Thulin men ingick nu i hans konkursmassa. Banken riskerade säkert att förlora pengar och valde därför att köpa huset.

• I utkanten…
När beslutet fattades 1890 låg detta område i köpingens utkant och hade inte det affärsmässiga läge som man önskade. Detta skulle snart ändra sig när köpingens tillväxt genom bland andra järnvägarna kom att ske just åt detta håll.

Det nya huset kunde inte direkt användas som bankkontor utan fick först byggas om. 1891 kunde man flytta in i egna nyrenoverade lokaler.

Fotnot: Under jubileumsåret 2020 presenterar 10-årsjubilerande Värnamo.nu i samarbete med HSGW ett stort antal artiklar med berättelser från förr. Utgångspunkt är bilder ur det rika arkiv som HSGW har. Under 2020 kommer vi även i övrigt att ha jubileumsartiklar med tema Värnamo.nu 10 år och även  livet i stan kring 1970, alltså för för 50 år sedan.