Del 40 om Värnamo 100 år: Jochnick & Norrman del 3
Nyheter Vi presenterar vår serie om stadens 100 år. Inge Bergström berättar om Jochnick & Norrman. Del 3 av 3.
Flygfoto från cirka 1947–48. I bakgrunden skymtar VMA.
Jochnick & Norrman. Nya uppslag och idéer prövas
De båda ägarna var skickliga yrkesmän men de var också företagsamma. De hade en förmåga att dra till sig personer med avancerade idéer. Tidsandan och de varierande konjunkturerna gjorde också att man tvingades pröva nya tankemönster.
Sven G Falk var en person som kom att spela en stor roll inom företaget redan från 1910-talet. Falk arbetade som konstruktör och verkmästare och det var säkert han som låg bakom flera av de otraditionella projekten. Hos Jochnick & Norrman fick han möjlighet att utveckla sina idéer och visa sin begåvning. Fordon och motorer tycks ha intresserat honom särskilt och det var säkert på hans förslag som firman gav sig in i bilbranschen.
Falk började under sin tid på J & N att intressera sig för radiotekniken. Han konstruerade och byggde flera typer av radioapparater. Han hade en egen liten experimentverkstad med fönster mot Östermogatan. 1924 lämnade han J & N och flyttade till en verkstadslokal inne i staden. Han övergick snart helt till radiobranschen och blev en av ägarna till det nystartade Svensk Radioindustri.
• Bilar
Omkring 1919 köpte man från Danmark ett antal krigsskadade personbilar. Möjligen var det så många som ett 20-tal. Det var bilar av flera olika fabrikat och typer. De kom ursprungligen från Tyskland och var i varierande skick. Bilarna reparerades, moderniserades och fräschades upp. Flera av dem gjordes om till små lastbilar. För bilverksamhetens skull byggdes en separat ganska enkel byggnad i trä. Den låg mellan verkstadsbyggnaden och gjuteriet. Arbetet med bilarna pågick under ett par år. Det var nog ingen särskilt bra affärsidé men skapade kanske en del arbetstillfällen. Det gav hur som helst en så stor erfarenhet att firman Jochnick & Norrman under några år hade agenturen i Värnamo för General Motors bilmärken.
DURKUS var namnet på ett hänglåssystem, som gav ett stort antal kombinationsmöjligheter. Under några år omkring 1920 monterades på företaget ett antal sådana lås. Jochnick & Norrman var nog inte inblandade i verksamheten, som var ett särskilt bolag, men de höll med lokaler och arbetskraft. Kanske hade de ett mindre ägarintresse? Också denna tillverkning får ses som en nödlösning.
Fabriken var inte främmande för att ge sig på tillverkning av olika slags specialmaskiner. Det tyder på mångsidighet men hade främst med konjunkturerna att göra. Kylmaskiner, tråddragerimaskiner, stensågar var några sådana. Beställarna var oftast företag från bygden. Även de lokala möbelfabrikerna beställde speciella maskinlösningar. Det var främst under 1920-talet som man höll på med detta.
Produktionen slog nya rekord under 1940-talet. Man blev mer och mer inblandad i krigsproduktionen Under flera år var svarvning av granathylsor ett stort uppdrag som sysselsatte flera arbetare. En annan militär beställning handlade om tillverkning av plåtdelar till stridsvagnar.
Den stora efterfrågan under dessa år betydde också tillbyggnad av lokalerna. Detta skedde under flera etapper.
• Rörinstallationsverksamhet
Under 1930-talet hade företaget gått in på ett nytt område. Man startade då en rörinstallationsfirma. Sådana firmor hade tidigare funnits i staden men den ökade byggnadsverksamheten krävde större resurser. Någon av de äldre entreprenörerna anställdes och nya montörer utbildades. Röravdelningen växte snabbt och blev snart den största inom sin bransch. Nya lokaler uppfördes och på 1950–60-talet hade rörläggeriet 35–40 anställda.
Kipphyvlar och andra metallbearbetningsmaskiner var den stora produkten under lång tid. Hyvlar tillverkades ännu fram på 1970-talet men då hade olika typer av pressar blivit den dominerande tillverkningen.
• Pressar
Man började under slutet av 1930-talet att experimentera med pressar och snart startade man tillverkning av en typ för möbelindustrin. Under lång tid var presstillverkningen av liten omfattning. Så småningom utvecklades pressar också för metall- och gummiindustrin och presstillverkningen blev snart den dominerande. Erik Norrman var länge den som drev på denna utveckling. Firman blev med tiden en av de större tillverkarna av gummipressar. De flesta exporterades. Senare tillverkades pressar bl.a. för bilindustrin.
I början på 1940-talet ombildades firman till aktiebolag samtidigt som de båda grundarna överlät företaget till sina söner.
1976 såldes bolaget till ett Stockholmsföretag.
1990 upphörde tillverkningen i verkstäderna på Lagastigen. Tre år senare revs alla byggnaderna.
Kvarteret fick redan på 1920-talet namnet ”Städet”. Namnet kan kanske påminna oss om områdets historia. Ett ”städ” är något av en förutsättning för smide och metallbearbetning. Det var också en given del av interiören hos J & N.
• Fastighetsaffärer
Både Harald Jochnick och Erik Norrman blev betydande fastighetsägare i och med att de köpte stora delar av Värnamo Gästgivaregårds jordbruksmark i den östra stadsdelen. Harald Jochnick skulle komma att bygga närmare 40 bostadshus i denna stadsdel. Erik Norrman byggde också åtskilliga hus, både bostadshus och industrilokaler. Detta var deras helt privata sidoverksamhet.
Flygfoto från cirka 1947–48. På Pilagårdsgatan 2 kan man se Larssons smedja. Den senare lokalen på Verkstadsgatan har däremot rivits. Här bygger nu Nils Larsson ett bostadshus.
Fotnot: Under jubileumsåret 2020 presenterar 10-årsjubilerande Värnamo.nu i samarbete med HSGW ett stort antal artiklar med berättelser från förr. Utgångspunkt är bilder ur det rika arkiv som HSGW har. Under 2020 kommer vi även i övrigt att ha jubileumsartiklar med tema Värnamo.nu 10 år och även livet i stan kring 1970, alltså för för 50 år sedan.