Del 12 om Värnamo 100 år: Rosendala
Nyheter Vi fortsätter vår serie om stadens 100 år berättar Inge Bergström i dag om ett speciellt hus
Rosendala sett från söder. Sandgatan går till höger alldeles hitom huset. (Foto Carl Fredricsson)
Sedan bärtorkeriet upphört med sin verksamhet omkring 1920 såldes både fabrikslokalerna och bostadshuset. Förmodligen var det samma köpare till alla tomterna. Föreståndaren E P Olsson flyttade 1921. Vad som hände under de följande åren vet vi inte.
• Ny ägare
1925 fick bostadshuset en ny ägare, Maria Kristina Nilsson. Hon var drygt 40 år gammal och titulerades före detta församlingssyster. Tillsammans med Zephia Ulrika Nilsson (möjligen en syster) startade hon en verksamhet, där man tog hand om nyfödda barn. Det var barn från olika delar av landet. Mödrarna var oftast ogifta och de saknade möjlighet att själva ta hand om sina barn.
Under åren 1925–1928 bodde här drygt 30 barn, som alla var skrivna på denna adress. De flesta kom hit som nästan nyfödda. De bodde här i 1 till 3 år och flyttade därefter ofta till fosterföräldrar. Några bodde här under ännu längre tid. Det är inte känt hur länge denna verksamhet pågick. Troligen upphörde den i början på 1930-talet. Utöver ägarna fanns det pigor som hjälpte till i verksamheten.
Det ursprungliga huset var ganska traditionellt, 1½ våning med ingångar från baksidan. Det var rödmålat med vita fönster och en stor vitmålad veranda med balkong mot gårdssidan. Bottenvåningens yta var ca 11 x 8 meter.
• Huset byggds till
Omkring 1930 gjordes en tillbyggnad av huset. Det fick då den utformning som syns på bilderna. Det blev ett betydligt större hus. Ritningarna till ombyggnaden gjordes av arkitekten Hugo Andersson. Han hade då just påbörjat sin bana som arkitekt, först distriktsarkitekt senare stadsarkitekt i Värnamo. Han tog senare efternamnet Bolker och ritade flera uppmärksammade byggnader i Värnamo.
Efter ombyggnaden förändrades verksamheten. Denna ändrades till en form av privat äldreboende /sjukhem. Vi vet inte mycket om vilken omfattningen denna rörelse hade. Antalet bostadsrum, förutom ägarens egen bostad, var 6–7. Axel Rydbeck, en av stadens mer kända profiler under 1900-talets början, bodde här en tid. Han avled här 1938. Förmodligen pågick verksamheten ytterligare ett antal år.
• Olika namn på huset
Fastigheten hade under åren flera namn förutom Rosendala: ”Disponentvillan”, ”Barnhemmet”, ”Sjukhemmet”. De sista åren hade den flera tillfälliga användningssätt innan den revs 1973. Då var gatuadressen sedan länge Jönköpingsvägen 70.
Fotnot: Under jubileumsåret 2020 presenterar 10-årsjubilerande Värnamo.nu i samarbete med HSGW ett stort antal artiklar med berättelser från förr. Utgångspunkt är bilder ur det rika arkiv som HSGW har. Under 2020 kommer vi även i övrigt att ha jubileumsartiklar med tema Värnamo.nu 10 år och även livet i stan kring 1970, alltså för för 50 år sedan.
Kerstin och Zephie och deras bror Ander, alla Nilsson, barn till kyrkoherden med samma efternamn, i Rydaholm, var syskon till min farmor, Ellen. Ellen gifte sig med Ruben Andersson som blev min farfar, far till Björn Rubensson, min far. Rosendalingarna som mina släktingar ibland kallade dem, var alltså mostrar och morbror till min far. Vi tillbringade mycket tid på Rosendala på 50- och 60-talet. Själv bodde jag en tid med dem i huset när mina föräldrar flyttade från Värnamo, eftersom jag börjat realskolan och inte ville flytta med till en början. Har många minnen och en del foton från denna tid.
Vänligen Annika Rubensson Rosling
I denna fastighet bodde i slutet av 40-, i början av 50-talet en man som alltid hade koll på klockan. Vi traktens barn frågade så fort vi fick syn på honom hur mycket klockan var. Mannen tittade på sitt armbandsur och svarade vad klockan var exakt med timma, minuter och sekunder. Men vad vi barn i vårt oförstånd tyckte var roligt var att vi kunde fråga mannen hur många gånger som helst vad klockan var och han svarade lika exakt med timma, minuter och sekunder. Våra föräldrar uppmanade oss barn att sluta med de här dumheterna och låta mannen vara ifred. Det sas att han var ”förläst”.
Affe