Debatterar vildsvin

Anders Friberg från Vaggeryds kommun. Arkivbild

Det går idag inte att få bukt med den växande vildsvinsstammen i Sverige. Den nuvarande lagstiftningen sätter stopp för det.

Vildsvin utgör ett hot mot jordbruket, förstör grödor och mark.

Risken är stor att lantbrukare som drabbas av vildsvin väljer att sluta odla på åkermark. Följden blir att åkrarna förvandlas till skog och den biologiska mångfalden drabbas.

Enligt Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, uppgick kostnaderna för vildsvinsskador i landet till cirka 1,3 miljarder kronor år 2015. Idag är siffran troligen betydligt högre. SLU beräknar också att cirka 37 procent av alla lantbruksföretag drabbas av någon form av vildsvinsskador.

Hittills i år har 5 248 viltolyckor med vildsvin inrapporterats till Nationella viltolycksrådet, något som leder till stora kostnader för samhället. En trafikolycka med vildsvin kostar i genomsnitt 68 000 kronor enligt SLU.

• Skjuta fler vildsvin!
LRF uppmanar jägare att skjuta fler vildsvin, men att också förändra sin attityd till att skjuta suggorna. En minskning av hondjuren är en förutsättning för att få ner vildsvinsstammen. Fällor och mörkersikten är relativt nya verktyg och kan vara effektiva om de används rätt.

Regeringen måste också utöka och underlätta skyddsjakten när det gäller vildsvin, till exempel bör det vara tillåtet att jaga från motorfordon. Markägarna måste ställa krav på dem som har tillstånd att jaga så att de skjuter fler djur.

• Försäljning av kött
Det är glädjande att Livsmedelsverket utreder möjligheten att underlätta försäljningen av vildsvinskött som är ett klimatsmart och hållbart alternativ till både nöt- och griskött.

Naturvårdsverkets förslag till ny förvaltningsplan för vildsvin är i grunden bra. Vi uppskattar särskilt att myndigheten sätter upp ett mål för stammens storlek. Men det saknas åtgärder som kan förvandla målet till verklighet. En viktig åtgärd skulle vara att förbjuda utfodring av vildsvin med potatis, sockerbetor och morötter. Vildsvinen har redan tillräckligt med naturlig mat. De äter i stort sett allt de kommer över. Dessutom ruttnar rotfrukterna efter ett tag och då räknas de som en form av nedskräpning som är förbjuden enligt lag. Länsstyrelser och kommuner kan använda sig av livsmedels-, foder- och nedskräpningslagstiftningen för att stoppa utfodringen. Kruxet är att det inte alls sker idag.

• Ingen utfordring
Det finns inga hållbara argument för någon form av utfodring av vildsvin förutom vid en vildsvinsåtel, en anordning som utfodrar vildsvinen med spannmål och majs för att locka fram dem vid jakt.

Arkivbild

Afrikansk svinpest utgör ett stort hot mot den svenska grisnäringen, men skulle vara lättare att hantera om vildsvinsstammen var mindre. Idag riskerar stora delar av EU:s grisproduktion att slås ut av den fruktade sjukdomen som främst sprids av människor via mat och produkter som innehåller viruset. Sedan 2014 har sjukdomen påvisats i Estland, Lettland, Litauen, Polen, Rumänien, Tjeckien, Ungern, Bulgarien och Belgien enligt Statens veterinärmedicinska anstalt. Ett utbrott i Sverige skulle få katastrofala följder för landets grisföretagare. EU-kommissionen har rekommenderat att unionens medlemsländer ska försöka få ner sina vildsvinsstammar.

Regeringen har satt ett tydligt mål om att livsmedelsproduktionen i Sverige ska öka. Men den stora och ständigt växande vildsvinsstammen gör målet svårt att nå. Vidtar inte regering och riksdag kraftigare åtgärder finns det en påtaglig risk för att landets jordbruksföretagare tröttnar och lägger ner sina verksamheter.

Ett livskraftigt jordbruk är en förutsättning för biologisk mångfald och för att hotade arter inte ska försvinna.

Regering och riksdag behöver ta det problem som landets vildsvin utgör på allvar och ge tydliga uppdrag till ansvariga myndigheter på hur stammen ska minskas.

Anders Friberg, ordförande LRF Jönköping
Håkan Lundgren, ordförande LRF Sydost
Hans Ramel, ordförande LRF Skåne