Debatterar blåljuslagen

Den så kallade ”Blåljuslagen” som infördes 1 januari 2020 innebär att den eller dem som utsätter utryckningspersonal för våld eller på annat vis hindrar dess arbete ska kunna komma att dömas till i fängelse, i extrema fall till livstids fängelse.
Det låter ju bra, men varför kan vi då nu läsa om en mängd överfall mor blåljuspersonal utan att en enda person ska ha blivit gripen?
I Avesta blev poliser överfallna av ”ett gäng unga män” och fick sina polisbilar sönderslagna.

I Karlskrona ska en polisman skadats allvarligt efter att ha träffats av en exploderande raket.
– Hoppa lilla grisen. Hörs en man ropa till polisen på ett filminlägg.
I en annan rapport rörande nyårshelgen kan man läsa om hur personer gått fram och klappat utkommenderade poliser på kinderna och kallat dem med könsord.
Vad gör svensk polis då?
Jo, man står kvar som om ingenting har hänt eller så gör man som i Avesta och Karlskrona och flyr fältet.

I Örebro besköts ambulanspersonal med raketer under en akututryckning.
I Dalarna, Skåne, Stockholm och Göteborg beskrivs läget ha varit ”extremt stökigt”.
Frågan på det blir därför.
Varför inför statsmakten nya lagar då man samtidigt tillåter ordningsmakten att skita i desamma?

Jag menar, vad är själva syftet med nya och så kallade strängare lagar när absolut ingen förefaller bry sig om dem?
Om varken statsmakten eller rättsväsendet bryr sig eller tar den nya lagen till sig, vad är då syftet med densamma?

På 1600-talet sågs Sverige som en fruktad och respekterad stormakt, i dag klarar inte den svenska ordningsmakten att skydda sig själv från överfall.

Johnny Hornbrink SD-Värnamo