Debatt: ”Vem fan är herr Gurka?”

För ett antal år sedan var det en ung kille som deltog i ett frågesportprogram på tv. Han var första generationens invandrare och fick frågan ”vad dansar Herr Gurka?”. Killen såg ut som ett frågetecken. Det här skulle vara en enkel fråga, på låg nivå. Något som alla skulle kunna. Han fick använda en livlina innan han till slut chansade han rätt. Herr Gurka dansar – just det – vals och mazurka. Efteråt frågade sig killen – med all rätt: ”Vem fan är Herr Gurka?!”

För oss är den repliken ett så enkelt och tydligt exempel på varför vi behöver tillgängliggöra kulturen för fler. Det finns så många som inte har fått med sig de där självklara svenska referenserna, för att man inte vuxit upp i ett hem med en svensk historia.

Det finns också väldigt många hem idag där man kanske är svenskar sen generationer tillbaka, men där det ändå inte står några Lagerlöf eller Moberg i bokhyllan. Eller några böcker alls, för den delen. Där man inte ser Karl-Bertil Jonsson på julafton. Eller drar skämt på temat ”jag har sedan länge gått vid din sida”.

Det är inte heller alla barn i Sverige som får en samling barnböcker med svenska visor och sånger i dopgåva. Det fick däremot lilla prins Gabriel 2017, av dåvarande statsminister Stefan Löfven och talman Urban Ahlin.

Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Men ovanpå det har kulturen också en viktig roll att spela för att hålla ihop vårt samhälle. Att alla som lever i Sverige ska känna sig hemma här – och behandla Sverige med den omsorg och det ansvar som man behandlar sitt hem. Det betyder inte att vi behöver vara eller tycka lika, men vi behöver gemensamma referensramar. Kulturens roll är inte bara är att testa gränser, utan också att bidra med sammanhållning. Det är få stopp med kollektivtrafiken från våra kransorter eller med cykel och gång till Gummifabriken, Vandalorum eller andra kulturaktiviteter i vår kommun. För många upplevs det avståndet som en milsvid öken

Vi är stolta över vår gemensamma historia och det svenska samhället. Samtidigt står vi tillsammans inför stora utmaningar. I ett samhälle med ökad polarisering och där trösklarna in i samhällsgemenskapen på vissa håll blivit högre, är vi många som söker efter det som kan föra och hålla oss samman. Konst och kultur kan både utmana oss och samtidigt erbjuda de gemensamma referensramar som hjälper oss att möta och förstå varandra. Kulturen och kulturarvet är vår gemensamma lägereld.

Genom att sänka trösklarna och tillgängliggöra kulturen för fler, både kulturutövare och kulturkonsumenter, så kan vi också bygga en starkare gemenskap. Dessutom får den som gör en bildningsresa ofta en klassresa på köpet.

Det kanske inte är det viktigaste att ha koll på vad Herr Gurka dansar. Men den samhällsgemenskap och de gemensamma referensramarna som kulturen kan bidra med förtjänar alla som bor i Sverige att ta del av.

Parisa Liljestrand (M)
Kulturminister

Tobias Pettersson (M)
Kommunstyrelsens ordförande

Sidsel Waern (M)
Ledamot i kulturnämnden

Eva Enocson (M)
Ersättare i kulturnämnden

Tobias Pettersson (M)
Kommunstyrelsens ordförande