Debatt: När Fan blir gammal så blir han religiös!

Högern hade nyligen en debattartikel med titeln ” Vem fan är herr Gurka”! Vi  är många som ifrågasätter behovet av att känna till Lennart Hellsings figurer. För oss som föddes på 50- och 60-talet hade säkert dessa rasistiska och exotiserande ramsor en betydelse. Inte som verklighetsbeskrivningar utan som ett hjälpmedel i att erövra ett språk.

Till skillnad från vad högern påstår så har det inte tillgängliggjort ”kulturen för fler”. Kultur är odling och är en allmänmänsklig strävan. Själv är jag uppväxt med Pelle Snusk (Struwwelpeter på tyska, en ganska bedrövlig skrift med avskräckning som verktyg). Däremot ett verktyg för fantasin och ett sätt att kommunicera med barn.

I artikeln skriver högerns företrädare att ”kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Men ovanpå det har kulturen också en viktig roll att spela för att hålla ihop vårt samhälle. Att alla som lever i Sverige ska känna sig hemma här.” Det låter mer än lovligt klämkäckt. Själv känner jag mig inte hemma i Sverige trots 67 års vandring på den svenska myllan. Bra att högern erkänner principen om en armslängds avstånd, men det innebär också att kulturutövarna själva skall få bestämma sina verks innehåll. Inte att de som håller i penningpungen skall bestämma innehåll och överlåta det tekniska utförandet åt kulturarbetarna. 

Bakom högerns retorik finns en ganska unken nationalkonservativ ambition. Måhända en eftergift åt samarbetspartnerna i KD och SD. Vi är många som vuxit upp med bokhyllor som saknat såväl Lagerlöf som Moberg, men tack vare vårt väl utbyggda biblioteksväsen har vi kunnat ta del av såväl dessa författare, som Franz Kafka, Louis-Ferdinand Céline, John Steinbeck, Jean-Paul Sartre, Umberto Eco, Aleksandr Solzjenitsyn, Aldous Huxley, George Orwell och många fler. Knappast något som skulle rymma i ”svensk kulturkanon”. 

I min fars bokhylla fanns en hyllmeter med Pearl Buck och Jack London. Den senare blev min vägvisare in i litteraturen. Inget ont om Strindberg och jag tror inte att högern förordar att vi skall läsa Svarta Fanor. 

Högerns företrädare pratar om en samhällsgemenskap och att ”den som gör en bildningsresa ofta en klassresa på köpet”. Vi bör nog acceptera att vi ingår i ett gemensamt förvaltningsområde, trots våra olikheter och att vi kan vara överens om vissa grundprinciper som FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, FN:s konvention om barnets rättigheter m.m. Däremot försvinner inte klassgränserna och de privilegierades försök till maktmonopol. Att en s.k.  bildningsresa skulle leda till en klassresa är dumheter, möjligen imitation av de besuttnas kulturkonsumtion. 

Vad Sverige behöver är öppenhet, tolerans och mångfald. Om högern menar allvar med satsning på kulturen, så måste resurserna till de tidiga skolåren, avgiftsfri kulturskola och ordentligt med medel till skolbiblioteken garanteras. Därutöver behöver våra arkiv stöttas, museerna ges tillfälle att hitta nya målgrupper och nya sätt att tillgängliggöra sina arkiv. De fria kulturarbetarna ges möjlighet till långsiktig försörjning. 

Fjodor Eklund