Dansakt lyfter Vråenanda

Som vi tidigare har berättat har The Jerusalema Dance Challenge spridit sig som en löpeld över världen och fått allt från brandmän till advokater att dansa loss och för ett ögonblick glömma pandemin. En organisation som vill sprida extra mycket glädje i pandemitider är Bra Liv Vråen vårdcentral. I veckan lanserades personalens egen tolkning av ”Jerusalema” på sociala medier.

– Den började med att en av sjuksköterskorna började öva på stegen. Sedan började de andra prata om att lära sig dansen helt och ”kanske lägga upp en film”. Sjuksköterskorna på Vråen har en egen Messenger-grupp och de är så bra på att skriva i den och peppa varandra. Det ena ledde till det andra och tjejen som drev det lite, och som också är grymt duktig på att dansa, lade upp egeninspelade instruktionsfilmer för att alla skulle kunna öva hemma. Det slutade med att fler ville ansluta och lära sig dansen, till slut hade vi en grupp med över 30 medarbetare. Dock hade inte alla möjlighet, eller ville inte vara med på filminspelningen, men de har ändå varit delaktiga i gruppen, vilket är roligt. Från att ha varit en enda profession till att i princip alla professioner på vårdcentralen blev delaktiga och samarbetade, har ju också lett till att fler har lärt känna varandra på ett annat plan än bara kollegor. Vi har dessutom tre stycken helt nyanställda med i projektet, vilket är jättemodigt av dem, säger Annelie Sonéus, verksamhetschef på Bra Liv Vråen vårdcentral.

Glädje har varit ledordet genom hela processen.

– Vi ville bara dansa, med fokus på att ha roligt. Vi ville, trots tuffa tider, göra något kul och det behöver ju inte vara så komplicerat. Vi har ju vant oss vid att ”våga gå utanför komfortzoonen” med året som gått och nu känns det nog lite som att vi klarar det mesta tillsammans. När vi sedan kom fram till att göra filmen så kände jag att jag som chef samtidigt fick ett bra tillfälle att få lyfta vår fina vårdcentral, de fantastiska medarbetarna och den gemenskap vi känner, den så kallade ”Vråenandan”. Jag tycker också att filmen speglar det: att vi har roligt, att vi samarbetar/är samspelta, bjuder på oss själva och att det ger energi. Vi gjorde det hela en kväll där vi fick en chans att umgås lite med varandra på ett annorlunda sätt utanför arbetstid, vilket inte varit aktuellt på hela det senaste året, säger Annelie Sonéus.

Under den första veckan i februari drog förberedelsearbetet igång på allvar, med mestadels övning på egen hand i hemmen. Den sista veckan övade delar av personalen tillsammans under lunchtid, ett anpassat antal människor i en stor lokal med skyddsutrustning. Filminspelningen gjordes den 17 februari. Annelie Sonéus ser tillbaka på en minnesvärd kväll och ser filmen som betydelsefull för verksamheten, både i rådande läge men även för framtiden.

– Det bästa med filmen är att vi gjorde det tillsammans gemensamt och att den finns kvar att titta på när man behöver lite extra pepp eller energi. Kvällen och vädret var magiskt och stämningen var så härlig! Att nu få positiv feedback från andra som ser den och delar den gör att man blir stolt! Dansen har definitivt gjort oss gladare, mindre stressade för stunden och det känns som att vi blev mycket piggare under februari. Vi fick ett annat fokus och den har definitivt gett oss energi och rörelseglädje. Tror inte alla (inklusive jag själv) hade dansat Jerusalema de där kvällarna hemma i vardagsrummet i februari om det inte varit för detta. Jag tror även att det har varit bra för de nya medarbetarna, men kanske även i framtida rekryteringar.

Vad var det svåraste i processen?

– Ingenting var egentligen direkt svårt utan bara roligt! Det svåra har väl kanske varit att vi har varit tvungna att öva mycket på egen hand och att hålla avstånd när vi så gärna hade velat dansa mer tillsammans inomhus. Att använda munskydd när man dansar är också ganska jobbigt, men självklart inget att klaga över!

Se vårdcentralens tolkning här.