Dagar vi minns: ett uppkäftigt möte

Journalistiken går att beskriva med ett enda ord: oförutsägbart. Ena stunden lyssnar du på en presskonferens med regeringen och nästa besöker du en syförening. 

Just det oväntade är dagens tema. Jag börjar med att lansera en egen tolkning på ordspråket ”upp som en sol, ned som en pannkaka”: ”Upp som en huggorm och ned som en krokodil”.

Vad menar jag då med det här? Jo, än en gång ska jag ta er tillbaka till sommaren 2017 och mitt vikariat på Gästriklands Tidning. Det här var på försommaren och jag hade en tanke om att skriva en artikel om huggormsbett: bästa tipsen för att undvika dem, beståndet i Gästrikland med mera. Standard i Gästriklands tidning var att man skriver en nyhetsartikel inom något ämne och gärna gör ett reportage på samma tema.  

Jag fick tag i en viltvårdare ansvarig för reptilavdelningen på Furuviksparken, som delade med sig av sina bästa tips. Nu gällde det att få tag i en intervjuperson med koppling till reptiler. Genom en enkel Google-sökning kom jag fram till att läran om reptiler kallas herpetologi och att Gävleborgs herpetologiska förening fanns i Gävle. Jag lyfter på telefonen och får tag i föreningens ordförande Humi Kejerhag, en man som tidigare har haft ett 20-tal ormar och ödlor hemma i sin villa. Jag berättar att jag vill göra ett reportage om ormar, min ormfobi till trots, och får följande svar:

– Ja, nu är ju problemet att jag har sålt alla djur. Men jag har ett djur kvar.

– Och vad det är för något?

– En krokodil.

– …..sa du krokodil?

– Ah, jag har en kajman i ett akvarium. Kom hit på fredag, så får du se den.

Sagt och gjort, jag lägger på luran och vänder mig mot Agnetha:

– Agnetha, det blir inga ormar. Det blir en krokodil i stället. 

Hon blir lika chockad som mig, men jag håller mina ord. 

Fredag morgon åker jag ut till ett villaområde i Skutskär, en ort söder om Gävle. Solen steker när jag stiger ur bilen och Humi kommer ut och möter mig. Han lotsar med mig in i vardagsrummet. I en alkov tornar akvariet upp sig och plötsligt ser jag en liten krokodil komma simmandes mot mig. Jag var fäst från första stund och fascinerades av tanken på att ha en egen kajman hemma. Humi plockar upp den ur akvariet, jag fick känna på dess fjäll och förundras över vilka möten det här jobbet ställer en inför. Humi Kejerhag kom över kajmanen via en bekant 2016 och glädjen i djurägarens ögon var obetalbar. För mig var det en hedervärd ära att få berätta om en kräldjursentusiast, som tidigare hade haft en villa full av allt från pytonormar till ödlor, till omfatta ett enda djur. En egen krokodil. 

Det här var min berättelse om ett uppkäftigt möte.