Byvandring i Hånger
Nyheter Söndagens byvandring i Hånger lockade en stor skara besökare. Se ett stort bildspel från evenemanget i detta reportage in skickat av Leif Wahldén.
[1/18]
[2/18]
[3/18]
[4/18]
[5/18]
[6/18]
[7/18]
[8/18]
[9/18]
[10/18]
[11/18]
[12/18]
[13/18]
[14/18]
[15/18]
[16/18]
[17/18]
[18/18]
Byavandring i Hånger den 23 september 2018
Som vanligt är byvandringarna i Hånger en uppskattad aktivitet. Årets vandring, den nionde, lockade många intresserade och man samlades vid vägen mot Aludden, färdmedlet var för de flesta cyklar med fika på pakethållaren.
Aktiviteten inleddes med att Hans Karlander, som vanligt den som lagt upp utflykten, hälsade alla välkomna och redogjorde för upplägget. Aludda källa var första anhalten och här berättades det om hur man använt denna bakåt i tiden. Detta redogjorde Hans Karlander för.
Vattnet som är järnrikt ansågs hälsobringande och att man i forna tider både drack ur källan och offrade mynt i den för sin hälsa och traktens välbefinnande. Det sägs också att om man slängde i ett kopparmynt så fanns det en stor gran vars andar, omvandlade dessa till silvermynt. Inger Ekblad som varit bosatt i trakten berättade om hur man i alla tider utnyttjat källan. Stellan Jonsson berättade om det järnrika vattnet i Hånger och välsignade den dag när man fick tillgång till det kommunala vattnet från Värnamo.
Både här och på de andra platserna som besöktes har hembygdsföreningen forskat kring dessa och satt upp informationstavlor för att framtida intresserade skall kunna ta del av platserna. Sedan bar det iväg till det övergivna torpet Backen där Karl Johan Johansson hade mycket att berätta om detta. Efter detta åkte man till slipstenen vid Vidösterns strand där Hasse, Stellan och Karl-Johan berättade om dess historia och Karl-Johan demonstrerade hur det kunde ha gått till när man slipade stenyxor i slipskårorna på stenen.
Man imponerades över stenens fina skick och utseende trots sin höga ålder eftersom den troligen är mer än 4 000 år gammal. Skålgropsstenen vid Hånger hamn var nästa mål för utflykten där man samlades och eftersom detta var nytt för alla deltagarna som inte sett den tidigare var det lite av en sensation. Normalt ligger den under vattenytan. Stellan Jonsson berättade om den gamla ångbåten som trafikerade Vidöstern åren innan järnvägen byggdes och var tilläggsplatsen var belägen och den så kallade ångbåtsrännan där man hittat nämnda skålgropssten.
Den hedniska stenen hade troligen slängts i sjön vid kristendomens införande. Borgruinen i närheten är en imponerande kvarlämning från det tidiga Hånger och omtalas att den såldes av en kyrkoherde Atto, storägare av det dåtida Hånger by, till ägaren till Edhs herrgård utanför Bor.
Frivilliga krafter i hembygdsföreningen hade rensat backen så att det var lätt att se hur den gamla borgen var beskaffad. Dess historia är intressant och det är lätt att nå den numera eftersom fastighetsägaren intill ställt iordning en spång med grind. Karl-Johan Johansson, Norregård, hade upplåtit sin loge för att deltagarna skulle sitta torrskodda och inta sin fika.
Här berättade Anders Berglund och Karl-Johan om den intilliggande prästgårdens historia. De berättade även om Byagårds historia. Därefter gav man sig iväg till Menträdsbacken vid vägen till Byagård. Enligt de äldre som Hans pratat med har det beskrivits hur man firade vid Menträdsbacken som egentligen är detsamma som majstång eller midsommarstång.
Den är belägen mitt i en större forntida gravplats. Intill finns en plats benämnd dansbacken eller lyckebacken där det festades i forna tider. Sven Ljungberg, Ljungstorp berättade om när elen kom till Hånger för 100 år sedan. Ledningarna kom från Toftaholm och gick via Färjans ö till hångerlandet.
Besök gjordes också vid de imponerande ekarna vid Södergård, särskilt en av ekarna är speciell eftersom dess ollon är ovanligt stora. Sista anhalt för dagen blev offerstenen – älvkvarnstenen vid Ljungstorp, en sten som är beskriven av många och dess skick är mycket bra och placeringen typisk eftersom man strävade efter att lägga stenarna på högt belägna platser.
Offerstenen har använts vid rituella ceremonier där man på olika sätt offrade exempelvis säd och djurblod i de uthuggna groparna. Allt för goda skördar, god fruktbarhet och för att undvika sjukdomar. Sven Ljungberg berättade också om platsen för vårdkasen som ligger strax bredvid och användes för att varna när fienden var i antågande.
Text och foto: Leif Wahldén