Brunos krönika: Visst finns tomten på riktigt!
Nyheter I sin 95:e krönika berättar Bruno Franzon en historia om ett möte.
Bruno Franzon berättar om Sven-Allans möte med en tomte. Bild: Nordiska Museet
Visst finns tomten på riktigt!
Jag fick många fina kamrater när jag i början av 1980-talet gick på Södra Vätterbygdens folkhögskola i Jönköping. Sven-Allan var en av dem. En lugn och sansad man med Lech Walesa-mustasch från Ruda socken i Kronobergs län. Snäll, hjälpsam – alla tiders. Mycket intelligent. Han gick någon utbildning på Skogshögskolan här i Värnamo senare. Skogen var Sven-Allans rike. En tid i sitt liv arbetade han också som skogshuggare.
Vet du vad han såg en gång för längesen därinne i skogen? Du tror väl på tomten? Då menar jag inte den där rödklädda amerikanska Coca Cola-tomten som kommer på släde med renar hojtandes Ho! Ho! Inte heller avser jag Jenny Nyströms beskedliga vykortsvariant som präglat vår bild av tomten i decennier. Nej, jag menar den Riktiga tomten, han den lille gubben (snarare kanske en vätte) som finns dokumenterad i vår svenska folktro. Han som pysslade om djuren och såg till de sovande barnen om nätterna, men som också kunde härskna till, bli förbannad och ge drängen ett kok stryk om han kom hem raglande av brännevin. En sådan tomte var det som Sven-Allan hade sett i Rudaskogen!
Vi fick höra det på en helt vanlig folkhögskolelektion. Sakligt berättade Sven-Allan om sitt möte med tomten. Med allvar, farbroderlig gemytlighet och sin lite sävliga kronobergska (ett slags skogssmåländska i mina öron), fångade han in oss. Sägnen om tomten i Rudaskogen hade nu blivit en del av vår moderna verklighet.
Sven-Allan var en gammaldags finurlig berättare där gränsen mellan myt och verklighet tycktes flytande eller till och med helt utsuddad. Men han var också, som sagt, rustad med ett skarpt intellekt. Jag ska aldrig glömma hur han hjälpte mig med att snabbt komma underfund med de logiska slutledningssatserna i filosofin efter att jag hade varit sjuk i halsfluss, borta två veckor från skolan och missat lektionerna.
Det är sånt här som är tjusningen och rikedomen med att läsa och bo på folkhögskola. Mötena och gemenskapen med människor i olika åldrar från olika delar av landet, och även från andra länder med vitt skilda öden och livserfarenheter. Dessutom – om du har tur – så kan du få ett möte med självaste tomten också. Indirekt i alla fall. ; )
Kära läsare, jag önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Och jag utlovar nya läsfester bortom årskröken, vi ses…
Här följer länken till kortfilmen Tomten baserad på Victor Rydbergs dikt med samma namn.