Brunos krönika: I vårt hjärtas tempel vinns de största segrarna
Nyheter "På en idrottsplats finns både människor som hatar och människor som älskar. Hängivna själar. Arga och besvikna dito. Vi ÄR de människor som vi väljer att vara i våra hjärtan. Så inte bara verkar det vara, utan så är det verkligen. Överallt." I sin 103:e krönika berättar Bruno Franzon en hjärtvärmande historia.
I sin 103:e krönika berättar Bruno Franzon en hjärtvärmande historia från ishockeylaget San José Sharks. Bilder: Valeriabild/Pressbild
I vårt hjärtas tempel vinns de största segrarna
Idrott är något mycket konkret. Och den kan vara så fri. Människan får plats. Till skillnad från i vissa politiska och religiösa miljöer där fria själar fördöms och i värsta fall tvingas gå i exil eller sätts i fängelse.
Och idrott innebär gemenskap, kamp, lekfullhet och skönhet i en härlig mix. Men det ska inte förnekas att det handlar alldeles för mycket om pengar nu. Ibland lyser dock ljuset underbart in i våra jordiska arenor. Se detta exempel:
En 17-årig pojke med svårt hjärtfel blev genom en stiftelse värvad till ishockeylaget San José Sharks. Först fick han skriva på kontraktet. Sedan följde träning med laget. Före nedsläpp i en match mot Florida Panthers fick han göra entré genom att iförd San José Sharks hajhavsblåa dräkt skrinna ut på isen igenom det legendariska hajhuvudet. När speakern ropade ut hans namn brast det för pojken.
Alla visste att han kanske inte hade lång tid kvar att leva. Men nu fick han vara med om det här. För killen var det stort. Grandiost. Nästan en ”religiös” upplevelse.
Vi kan inte förringa något sånt här, vi kan inte kapa en människas kärlek och starkaste livsupplevelser. Och jag kan inte tänka mig annat än att det här var Meningen. Faktiskt inte bara för den hjärtsjuka pojken utan för alla som tar del av historien. En djupare bakomliggande avsikt med att låta oss få en möjlighet att gripas av det djupt mänskliga, känna ödmjukhet, beröras av kärleksvingars ljus.
Somliga säger: ”Så löjligt att jaga puckar och bollar!”.
Jag säger: Ha inga förutfattade meningar om detta! Ingenting är så ytligt som det verkar och ser ut. På en idrottsplats finns både människor som hatar och människor som älskar. Hängivna själar. Arga och besvikna dito. Vi ÄR de människor som vi väljer att vara i våra hjärtan. Så inte bara verkar det vara, utan så är det verkligen. Överallt.
Jag skulle vilja säga att det är andligt. Rent andligt konstituerat. Både i familjeliv och i ensamhet. Både på arbetsplatser och på krogen och i kyrkor och på idrottsarenor som till exempel vårt kära Finnvedsvallen.