Brunos krönika: Ulf Lundell, lemurer och Jonas Wahlström – Hur hänger det ihop?

Ulf Lundell. Bild: Pressbild

Ulf Lundell, lemurer och Jonas Wahlström – Hur hänger det ihop?

Nyckelordet är Skansen. På Ulf Lundell-konserter på Skansen blir babianerna upphetsade, sätter på varandra och sex månader efter Lundells spelning så är det garanterad tillökning på Skansen. Detta enligt Jonas Wahlström, Skansen -Akvariets ägare. Och han borde ju veta då han började på Skansen som 8-åring. 72-åringen har alltså varit där i 64 år.

Men lemurerna är inte alls förtjusta i Ulf Lundells decibelhögsprängda muller, det brötiga gubbrockssvänget. Jag förstår lemurerna. De har känsliga hörselsinnen. Om Lundell ska lyckas charma lemurerna så kanske bättre om han kör unplugged, då kanske han kan framlocka lite lemurisk erotik. Eller så kan han ta någon av sina lugna låtar. Då tycker jag förresten själv att han kommer bäst till sin rätt. ”Rått och romantiskt” borde bli en succé. ”Måne över Haväng” kanske också funkar. Eller varför inte ”Gruva”, den är mörk, melodiös och suggestiv. Och inte det minsta publikfriande. Jag tror inte att det är många av er som ens har hört den vackra sången. Skulle lemurerna anse det tråkigt och alltför släpigt så får det väl skruvas upp med ”Rom i regnet”. Ett sånt romantiskt mästerverk (som till och med brukar spelas ibland i pausen på Finnvedsvallen i Värnamo) kan väl inga normala varelser motstå. Varken människor, babianer eller lemurer. Den där gitarrslingan… Mmm, som ljuvligt sommarregn.

Det här med musik och kärlek är nog ändå lite som med oss människor. Alltså, olika. En del vill älska till Buddy Holly. Andra vill kyssas till ”Moonlight Serenade”. För åter andra spelar det ingen roll. Bara de FÅR det!

Jonas Wahlström på Skansen-akvariet. Bild: Pressbild

Jonas Wahlström fascinerar mig. Hemma på sin gård på Lisö utanför Nynäshamn har han förverkligat barndomsdrömmen om en egen djurpark. Där finns både papegojor, höns, packalor och just lemurer. Ringsvanslemurer. De brukar sova i en tall på tomten. Några av dem har visat sig rymningsbenägna men har snabbt återfunnits. I mars beslöt länsstyresen i Stockholms län att lemuererna skulle bort från gården eftersom Skansen- Akvariet varken bedriver avelsverksamhet eller offentligt visar lemurerna på gården. Men efter att Wahlström överklagat till förvaltningsgrätten kom i slutet av sommaren besked att han får behålla sina lemurvänner.

Nu tänker jag (förutfattat) att en sådan djurvän som Jonas Wahlström kanske väljer en vegetarisk kost. Nej, han är allätare. Precis som kråkorna. Vad gäller musiksmak vet jag inte om Wahlström är som babianerna eller lemurerna. Men hans nyfikenhet på vad som tänkas kan ätas tycks alltså tämligen liberal. Som konsult för djurparker har Jonas ofta varit ute och rest i världen. Han har smakat det mesta av djur. Skalbaggslarver. Alla slags ormar i Kina och Vietnam. Den enda rätt som han vägrat att äta – vad kan det vara då? Gissa!

Jo, levande aphjärna! Monkey brain! Det låter ju diaboliskt äckligt. ”Apsurt”, sa Darwin och kastade sig ut från lianen. Och nu börjar det nästan lukta Hannibal Lecter (Alla cineaster vet vad jag talar om, ni andra: låt bli att googla!) och eftersom vi har passerat Halloween med monsterlängder och har länge kvar tills vi är där igen så drar jag för nattgardinerna för allt otyg och sätter punkt här. Jag önskar er en fortsatt rysligt trevlig helg!