Brunos krönika: Tidig september vid Lagan
Nyheter "Jag sitter vid ett bord nära Åbron och njuter av solskenet. Det är gott att leva, gott att finnas till!" Det menar Bruno Franzon i sin 110:e krönika.
"Jag sitter vid ett bord nära Åbron och njuter av solskenet. Det är gott att leva, gott att finnas till!", berättar Bruno Franzon. Bild: David Alin
Så skönt det är att sitta utomhus på café i Värnamo en sådan här solig septemberdag. I dagar av kris och mörker ska detta saknas.
Behagligt är ljuset över Lagans svarta vatten med silverstänk däri. Färgarns ö, den gröna kullen, höjer sig över de humusrika strömfårorna. Den lilla ön har ju fått sitt namn av att det förr här vid kanten av Lagan låg en fabrik, Sundins, där man färgade garn och tyg i vattnet.
Jag sitter vid ett bord nära Åbron och njuter av solskenet. Det är gott att leva, gott att finnas till!
Ju mer medveten om döden jag blir desto mer och djupare lever jag. Varje andetag är en gåva. Att inandas Guds skapelse i lungorna.
Jag ser de enkla tingen. Vardagens mirakler. Livet får färg och must av myckenheten av sinnliga intryck. Det är detta som är det stora privilegiet med att få vara människa. Det jordiska paradisets frukter är endast möjliga att fullt ut njuta av om du är född till människa. Hur tragiskt är det då inte att många kastar bort denna gudomliga gåva…
Affisch för filmen Wim Wenders film "Himmel över Berlin". Bild: Pressbild
Jag tänker på Wim Wenders film ”Himmel över Berlin” med Bruno Ganz och jag tänker på den amerikanska mer lättsmälta men fina versionen ”Änglarnas stad” (= Los Angeles) med Nicholas Cage och Meg Ryan. Änglarna lever sida vid sida med människorna. De vakar över dem, beskyddar dem. De lyssnar till deras tankar. Scenerna från det stora biblioteket är mycket fascinerande. Den förtätade atmosfären av människornas tankar och kunskapsinhämtning. Men också tankar om allt möjligt som ingen av de till synes läsande själarna har en aning om kan avlyssnas av någon. De osynliga ljusvarelserna lyssnar med stort intresse. De tar till sig kunskap och privata funderingar. Bekymmer. Glädjeämnen. Allt som en människa kan hysa inom sig.
Så här storslaget är det att vara människa!!!!!!! En sådan insikt kan inte skrivas utan utropstecken: 7 stycken! Ty det är ett heligt tal.
Cappuccino och en Budapestbakelse. Nere vid grönskan, den täta bladväxtligheten, flyter stilla Lagan. Kajorna skuttar ner på det svarta räcket intill för att tigga.
”Schas på dig!”
Det här käket är ett lätt byte för kråkfåglarna. Näringsmässigt lär det dock inte vara bra för deras hälsa.
Jag observerar min omgivning. Där syns grupper av människor. Glada gäng. Några kvinnor bördiga från något arabland har kommit upp i högvarv. Jag vill förstå vad de pratar om och vad det är som lockar till sådana ljuvliga skrattorgier. De kan det där. Utan alkohol. Den sociala oljan flyter naturligt och oavbrutet tänds små alladinska lampor kvinnorna emellan. Det är vackert att se.
Vid ett bord längre bort sitter några unga killar och tjejer. Det finns några ord som hela tiden återkommer och upprepas:
”ELLER HUR? JA, ELLER HUR? ELLER HUR?”