Brunos krönika: Tankar om spirituosa

Bild på en skummande öl. Bild: David Alin

Tankar om spirituosa

En 35-årig fyrabarnsmamma i England svepte i sig tjugofyra öl om dagen. Nej, det är inte hela sanningen. Det var bara rubriken. Sanningen visade sig vara värre än så: Först satt hon hemma och stjälpte i sig ett antal öl. Sedan gick hon på den lokala puben och drack sju stora öl samt en flaska cider. Ibland en flaska vin på det. På väg hem från puben stannade hon vid en butik för att köpa ytterligare öl för att dricka hemma på kvällen.

Ingens kropp pallar i längden nåt sånt. Kvinnors kroppar tål förstås i allmänhet inte heller lika mycket alkohol som mäns. Så fick den unga kvinnan obotlig skrumplever. Hon kunde inte röra sig, inte prata. Hennes pojkvän besökte henne dagligen och stöttade henne där hon befann sig i dödens förgård.

Det är alltid befogat att ställa sig den klassiska frågan utifrån Holbergs pjäs: Varför super Jeppe? Vi vet att det finns både fysiologiska och psykologiska orsaker till alkoholism. För en del som är genetiskt disponerade för att bli alkoholister kan det räcka med ett enda glas. Så var det för den lärde författaren och poeten Bengt Anderberg. Han var ung, 25 år. Författardebutant. Livsglad helnykterist. Men efter att på en fest blivit bjuden på ett glas så var han fast! I början var det ett glädjens rus. Sedan blev det värre, en livslång kamp mot törstiga demoner!

På Bellmans tid söps det hejdlöst. Bacchus var tröstaren mot fattigdom, sjukdomar och död. Både Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström, som mycket uttrycksfullt besjöng Bellmans epistlar, levde i samma backanaliska anda och förkortade sina liv på grund av det. Ulf Lundell var på god väg att göra sammalunda när han räddades av att få komma till ett kristet behandlingshem. (Djupast, sannast och vackrast lyser förresten för mig i Ulf Lundells rika produktion dubbelplattan ”Evangeline” som kom i spåren av de här andliga omvandlingarna).

En av Ulf Lundells främsta inspirationskällor, poeten Dylan Thomas, skrev genialiskt som en keltisk gud men söp slutligen ihjäl sig. Bara 39 år ung på uppläsningsturné i USA. Vi som vet, VET att whisky i alltför stora kvantiteter kan glöda som helvetets eld.

Poeten och Akademiledamoten Lars Forsell fick stopp på skiten innan det var för sent. P O Enquist likaså. Tack vare det utökades och berikades vår litteraturhistoria!

På min faster Violas begravning i Göteborg satt jag jämte prästen på minnesstunden efteråt. Samtalet kom in på spirituosa. Prästen sa: ”Alkohol, det är en glädje! Ja, det behöver förstås inte vara så att man raglar. Ha Ha!”

Nej, tänkte jag. Nån måtta får det väl vara! Gud bevare oss för snorfulla präster som sluddrar och tar snedsteg på Halta Lottas krog i Göteborg och därtill kanske lever bus på Folkets hus. Suputen till präst i Strindbergs ”Hemsöborna” är mänsklig men definitivt inget föredöme.”Jesus drack vin”, sa jag till prästen

”Ja, Jesus drack vin” konfirmerade prästen.

Hur många gånger pimplas det inte vin och hur många gånger nämns inte ordet ”vin” i Bibeln? Vin var den vanligaste måltidsdrycken på Jesus tid. Men då ska sägas att man oftast spädde ut vinet med vatten. Naturligtvis dracks vin också som rent berusningsmedel på fester.

Bruno Franzon. Bild: Valeria Fridrik, Bonway

Blev Jesus full någon gång? Jag tror att han genom sin höga andliga mognad visste att inte överdriva saker och ting. Därför drack han sig nog aldrig riktigt berusad. Men givetvis måste han emellanåt, kanske till och med rätt ofta, känt en viss effekt av vinets förtrollning. En mild avslappning i kroppen, sinnena. Precis som den milt lugnande verkan te gjort på björksaft hade för människor i vårt gamla bondesamhälle.

Jag tänker på nattvarden: Sakramentet till åminnelse och delaktighet av Jesus och hans ord. Katolikerna tror ju till och med att brödet och vinet bokstavligen förvandlas till Jesus kropp och blod. Inte till sin form, lukt och smak, utan till sitt väsen. Men i Pingstkyrkan är det inte alkoholhaltigt vin i nattvardsbägarna. Det brukar väl vara nån slags saft. Väckelserörelsen har alltid försökt att visa solidaritet med de som har problem med flaskan. Frikyrkorna och nykterhetsrörelsen har gått hand i hand på så sätt.

”Dricken eder inte berusade” är en tidlös och uppfordrande biblisk sanning. Nej, egentligen är det aldrig någon bra idé att supa sig full. Risken finns att man blir lika primitiv i sitt tänkande som en gös. I värsta fall som en gädda, insjöarnas krokodil.

Även det dolda missbruket får i vardagen en färg av fest genom elegant förpackade Bag in Box. Det ska gärna låta sofistikerat franskt. Här finns inga antydningar om vad som kan hända. Och ingenting om vad som faktiskt händer: Det framrusande begäret. Den inre primitiviteten som aktiveras genom alltför mycket flytande kemikalier. Reptilhjärnans bärsärkagång. Åtföljt av huvudvärken, illamåendet och spyorna.

Måste man då vara fullständigt vit? Finns det någon gyllene medelväg? ”Drick gärna men drick med måtta” sa den legendariske sportjournalisten Bengt Bedrup. Han visste vad han talade om.

Jag har alltid gillat Thin Lizzys låt ”Whisky in the jar”. Phil Lynnot, som skrev låten, visste också vad han talade om. Spriten dödade honom. Ett öde som drabbat åtskilliga andra musiker. Led Zeppelins trummis John Bonham dog 33 år ung av alkoholförgiftning. Brian Connolly, sångaren i Sweet, levde också han efter devisen ”Lev hårt och dö ung!” och dog efter ett digert antal hjärtinfarkter vid 52 års ålder.. För att inte tala om Jim Morrison som dog av sitt självförbrännande hårda leverne då han var bara 27 år.

Jag har hört berättas om en man här i Värnamo som söp hårt. Så mötte han Jesus och hans liv förvandlades. Senare hamnade han i svårigheter och återföll i missbruk. Trots detta fortsatte han att vittna om Jesus på stan. Oförtröttligt. Till alla som han möttebringade han Evangelium.Jag vet inte vem den här mannen var och jag vet inte hur det gick för honom. Men jag förstår att han hade ett ljus inom sig. Munnen talar vad hjärtat är fyllt av. Han utgav en ton, en paradoxal klang av den kristna tro som han aldrig kunnat glömma. Trots att en del förmodligen var rädda för honom där han drev omkring berusad på Värnamos gator och torg vittnade han rentav mer om sin tro än vad de flesta präktighetsexemplar i bygdens kyrkor gör.

Jag tror att vi i varje situation i livet har att välja mellan gott och ont. Alla människor befinner sig i det spänningsfältet. Och ingen kan döma som inte har nycklarna till vårt inre sanningsrike. Men ta det lugnt med spånken, vänner! Jag önskar er alla en riktigt skön sommar!