Brunos krönika: Stridsflygande måsar? Delvis i repris

"Vilka är egentligen mest aggressiva? Måsarna eller människorna?" Det undrar Bruno Franzon. Bild: Arkivbild

Det här är en något korrigerad och utvidgad version av en krönika som jag publicerade 25 juli 2021. Det står i ingressen: ”Den är aktuell just nu och även kommande somrar för den delen.” Ja, precis. Det har varit häftiga reaktioner även denna sommar på måsarnas beteende i Värnamo. Därför tar jag mig an ämnet ännu en gång.

Låt mig genast säga att jag är fåglarnas vän och beskyddare. Jag är ingen jägare. Snarare har jag något av både Darwins realistiska och Franciskus av Assisis kärleksfyllda förhållningssätt till naturen. Men jag är ingen naiv romantiker. Ibland måste människan gripa in för att skapa balans.

Men önskescenariot är att i den bästa av världar borde allt få leva. När jag var liten brukade jag begrava döda småfåglar. Jag tänkte att även blåmesar och gråsparvar kunde väl föräras värdiga begravningar i stället för att bara kastas i soptunnan eller ligga och ruttna på marken.

Som tidningsbud har jag i drygt tre och ett halvt decennier iakttagit och följt vad som händer i naturen under årstidernas gång. Om sommaren kommer måsarna. Det låter inte överdrivet vackert när de skriar ut i falsk falsett. Och visst, de skitar ner. Exkrementerna har så lågt PH-värde att det till och med kan fräta sönder billack.

Jag mötte sommaren 2019 en skyddsjägare med gevär på ett bostadsområde. Vi kom i samspråk. De boende hade klagat på att måsarna var aggressiva och attackerade. Nu skulle måsungarna skjutas. Trots att måsar enligt lagen är fredad mellan 1 april till 31 juli. Dessutom hade måsungarna nått det långt framskridna stadiet där de blivit strakbenta, lite kutryggiga och lärt sig flyga på låg höjd.

Okunnighet föder rädsla. Måsarna gör inte skenattacker för att skada utan enbart med avsikten att skydda sina ungar. Jag har själv blivit utsatt för OTALIGA attacker och tycker att denna beskyddarinstinkt är gripande och vacker. Försök att se det så istället! Ingen behöver vara rädd. Men saknas kunskap till varför olika varelser beter sig som de gör kan reaktionerna skena iväg. Ingen behöver i alla fall sitta och koka ilsken som en instängd geting en kvart i bilen i skräck inför måsarnas härskaror.

Bruno Franzon. Arkivbild: David Alin

Jag hörde en ung man förfäras över måsarnas skrän och närgångna störtdykningar. ”Gör inte Finnvedsbostäder nåt så ska jag själv skjuta ner dem”; sa han uppbragt.

Jag svarade: ”Jag hör att du är djurvän.” Han reagerade men hejdade sig lyckligtvis i tanken.

Vilka är egentligen mest aggressiva? Måsarna eller människorna? Visst kan måsarna vara lite besvärliga men de är garanterat ofarliga och bara tillfälliga syskon till Astrids vildvittror. De kommer inte att skada dig, min vän. Även om du tror det. Och snart kommer de alltmer mogna och coola måsungarna lulla omkring på gräsmattorna. Då har redan måsmorsorna coolat ner sig. Var så säker på det!

Avskjutningar är ingen lösning på lång sikt. Åtgärder bör sättas in före häckningstiden för att eventuellt få bort störande måsar i tätbebyggda stadsmiljöer. Men jag anser att det är vi människor som bör anpassa oss mer till fåglarna än de till oss.

Till min glädje sköts aldrig måsungarna den där sommaren. De kunde bege sig neråt kusten igen för att återkomma nästa sommar. Och så lär det bli även detta år, 2024. Dessa vackra intelligenta fåglar i Guds universum! De symboliserar frihet för mig och många andra. Det är därför som Tommy Cosmo, huvudpersonen i Ulf Lundells roman ”Sömnen” vill bli mås och tillverkar en slags måsfarkost att flyga med. Att den där flygningen inte blir så lyckad är en annan historia.

Jo, förresten. Ni som läser lite och sådär… Läs gärna nu i sommar min novell ”Måsarna” som faktiskt utspelar sig på Rörstorp i Värnamo. Det är både en festlig skröna och en realistisk berättelse med måsarna i centrum. Den finns i min novellsamling ”Kärlek till främlingar”, lätt att hitta både som pappersbok och e-bok, på nätet, såväl som på biblioteket. GLAD SOMMAR!