Brunos krönika: Sluta att kalla mössan ni brukar kränga över huvet för björnfitta, sa Nanilla

Bruno Franzon. Arkivbild: David Alin

Snö har fallit över bygden denna vinter. Inga jättemängder men tillräckligt för att lysa upp landskapet i vitaste vitt. Jag tycker om november men när gråtöcken, regn och blåst härjar som spöken från

Gustav II Adolfs nermejade armé vid Lützen ända in i juletid så tycker jag nog att det blir lite trist. Snö, dessa frusna vattenpartiklar som i flingors sextetter formar vita vidder. Nog är det otaliga Mirakler! Som om änglar varit med och inspirerat till en skönhet som också kan föröda och döda i sin jungfruliga oskuldsfullhet.

Eskimåerna har femtio olika ord för snö. Det är bara betydelsefulla ting som får sådan särskild uppmärksamhet i språket. Evolutionen formar också språket. Människornas anpassning på Grönland till snölandskapet har utvecklat en nyansrik användning av ordet SNÖ.

I Peter Hoegs berömda roman ”Fröken Smillas känsla för snö” (även filmatiserad) är den kvinnliga huvudpersonen en kännare av eskimåernas kultur och språk. Men fröken Smilla känns märkligt kall i de svarta tecknen på de vita boksidorna. Är det snön som kyler ner? Det är spännande och skickligt berättat men jag känner ingen värme hos fröken Smilla – trots hennes sensibla känsla för snö.

Vi moderna människor lever tryggt skyddade från vinterns stränghet. Men för djuren är det ständigt en kamp på liv och död. Se räven som smyger i snölandskapet; lägger ansiktet på sned, lyssnar med sin superhörsel på mössen under snön. Så ett bågformat hopp och ett störtdyk ner med nosen borrande sig ner i det vita. Vid skare blir det svårt för Micke Räv att komma åt sitt byte. Då är det skarpt läge.

Ah, denna kamp för överlevnad där de svagaste oftast går under och de mest anpassningsbara överlever. Darwinismens teser visar tydligt sin giltighet i en hård verklighet.

För rådjuren, som är vegetarianer, kan det också bli kärvt intill döden. Andra klarar sig betydligt bättre. Som lodjuren. Dessa skygga katter kan förflytta sig ganska snabbt i snö och lyckas ett lo lägga ner exempelvis ett rådjur så gräver den ner den döda kroppen i ett kallt snöskafferi . På så sätt kan det kalasa på köttet i flera dagar.

"De djur som går i ide och sover bort en vinter är kanske de allra smartaste. Som björnarna och igelkottarna. Tänk: slagga bort en hel vinter!" Bild: Pressbild

Kråkor, korpar, skator och kajor är allätare. Precis som vi (o)civiliserade människor. Kråkfåglarna äter kadaver. Det gör vi också. Med den delikata gradskillnaden att vi föredrar att med hjälp av en mer utvecklad hjärna inta de döda kropparna i kokt, stekt eller grillad form med diverse tillbehör.

Småfåglarna är finurliga varelser. De suktar inte efter stort, de håller till godo med sådant som de efter sin småfågelsförmåga kan komma åt. Kottar. Frön som göms under bark, i knoppar och i vass. En och annan larv och mask för all del.

De djur som går i ide och sover bort en vinter är kanske de allra smartaste. Som björnarna och igelkottarna. Tänk: slagga bort en hel vinter! Men då slipper de plågas. Och de missar väl inte nåt särskilt ändå. De varken läser några böcker, ser på teve, går på bio, krogen eller kyrkan.

”Eh, på vintern finns det ju inte några blåbär i skogen”, sa Nalle. ”Det är förresten björnjobbigt att ränna runt i snödjupen och jaga och inte få tag på nåt skaru veta. Inte alls någe kul! Näe.

””Och inte får vi para oss mer än en gång om året heller”, sa Nalilla bittert. ”Ni människor får förresten sluta att kalla den där fåniga håriga ryssmössan som ni brukar kränga över huvet för björnfitta”, avslutade Nalilla. Med ett argt feministiskt BRUM BRUM!

Ps. Om feminist betyder att man vill att kvinnor ska ha lika lön som män och vara jämbördiga med dessa marsianer på ALLA sätt i samhället så är banne mig jag också feminist. Så det så!