Brunos krönika: Och Dylann blåste ut nio heliga ljus
Nyheter "Rädsla och hat kurar sig samman i dunkla vrår. Damm och spindelväv. Plötsligt kilar en råtta ut från hålet där i väggen. Mellan klorna sitter en revolver som den fått i födelsedagspresent." Det skriver Bruno Franzon i sin 114:e krönika.
Bild på Metodistkyrkan i Charleston. Bild: Wikipedia
Det har som vi vet de senaste åren ägt rum ett antal vansinnesdåd i världen. Ofta genomförda på skolor av ensamma desperados. Vi får aldrig glömma bort så att det blir parenteser i historien. En av skjutningarna som berört mig mest inträffade för drygt tio år sedan, den 17 juni 2015 i Charleston, South Carolina, USA. Historiskt sett var det ett uppseendeväckande makabert dåd eftersom det skedde i en kyrka.
21-årige Dylann Roof hatade svarta människor så mycket att han planerade sin massaker i flera månader. Mycket medvetet hade han valt ut en metodistkyrka. Metodisterna var med om att avskaffa slaveriet och de var aktiva i Medborgarrättsrörelsen i USA. För en person som ansåg att USA höll på att rasa samman på grund av Black People kunde en sådan kyrka – som dessutom alltid är en helig plats avsedd för möten med Gud – bli det ultimata målet för en terrorattack.
Dylann Roof deltog i bönegudstjänsten i en timme och var på väg att ångra sig. Varför? Jo, han tyckte att alla var så snälla i kyrkan. Uppenbarligen stålsatte han sig slutligen mot den överraskande godheten och drog sin revolver (som han fått i födelsedagspresent!) och dödade nio människor. Däribland en pastor som var vän med president Barack Obama.
Bild på levande ljus. Bild: Pixabay
I min värld är de amerikanska vapenlagarnas status likvärdiga med dåliga C-västernfilmer. Än mer obegripligt är det hur en ung man kan bli så sjuk av hat att han drivs till att systematiskt planera en sådan här handling. Det går inte bara att förklara med att det är lätt att få tag på vapen. Skärpta vapenlagar kan förstås förhindra en del vansinnigheter men problemet tror jag är oerhört mycket djupare och komplext än så. Människan är sin egen djävul.
Argumenten känner vi igen från all form av rasism. De svarta tar våra jobb och våldtar våra kvinnor. Jag har hört samma åsikter i Grekland om invandrarna där. Så kan det i värsta fall låta.
Rädsla och hat kurar sig samman i dunkla vrår. Damm och spindelväv. Plötsligt kilar en råtta ut från hålet där i väggen. Mellan klorna sitter en revolver som den fått i födelsedagspresent.
Dylann blåste ut de tjugoen ljusen på födelsedagspartyt.
Och sedan blåste han ut nio heliga ljus!
Han höll på att ångra sig, sa han. För de var ju så snälla de där människorna i kyrkan.