Brunos krönika: Observation över Värnamo en kall februarimorgon – Del 1

Vad är det Bruno ser på himlavalvet? Bild: Press

Jag har jobbat som tidningsbud i trettiofem år, men aldrig någonsin har jag sett något som det jag såg söndagen den 19 februari EXAKT klockan 06.31. (Jag hade stenkoll på tiden genom klockan på elcykeln som jag arbetar med.) Jag har sett ISS (den internationella rymdstationen), flygplan, otaliga ”stjärnfall”, alltså mindre meteorer som exploderar och brinner upp när de inträder i jordatmosfären. Men aldrig detta högst märkvärdiga!

Jag kommer cyklande på Brunnsgatan här i Värnamo där jag över bostadsområdet Karlsdal plötsligt får syn på ett flygande objekt. Det är svårt med perception och nästan omöjligt att bedöma höjd och avstånd i mörker, men jag upplever det som om föremålet rör sig bara några hundratals meter ovanför husen på Karlsdal. Iakttagelsen varar i uppskattningsvis 5-6 sekunder. Jag hinner fixera objektet och tänka att det är inga ljusreflektioner från något annat. Det här är helt KONKRET!

Först upplever jag det som nån slags farkost med vitt och lite isblått ljus. Det kommer i horisontell linje från sydost i riktning sydväst. Det är ingen overklig upplevelse, inget konstigt verklighetsfrämmande skrämmande. Tvärtom är det är en mycket vacker syn. En perfekt upplevelse för en poet! Jag känner mig glad, lätt upprymd.

Men vad i hela fridens namn är då detta? Är det en drönare? Nej, nej! Är det ett ufo?

Någon sekund tycker jag mig också från objektet höra ett svårdefinierat lågt väsande/brummande ljud.

Bruno Franzon. Arkivbild: David Alin

Efter en stund är det som om föremålet liksom gör en rotation kring sin egen axel. Det märkligaste är att det sedan verka ändra form. Nu skymtar jag mycket kort ett avlångt föremål i skyn. Som ett spjut eller ett rör. Smalt med starkt VITT ljus .(Efteråt har jag tänkt på det som ett gigantiskt tomtebloss, fast med ljus i båda ändar.) Det avlånga mittpartiet framstår för min begränsade syn som matt gråaktigt.

Sedan upplever jag det som att objektet tar en hisklig fart, försvinner. Eller – jag vet inte. Allt går så fort, jag ser egentligen inte vad som verkligen händer. Jag har också i det läget rullat fram med cykeln och befinner mig i en svacka geografiskt vid korsningen Brunnsgatan/Thunadahlsgatan där föremålet tillfälligt skyms för mig mellan husen.

Senare har jag tänkt att objektet kanske rentav upplöstes där jag tyckte mig se det försvinna i västlig riktning upp mot Doktorsområdet. Tidsmässigt är det ju bara som några snabba ögonblinkningar. Min observation görs dessutom i mörker och objektet skyms partiellt av hus.

Efter den sällsamma  upplevelsen jobbar jag klart med tidningsutdelningen på Karlsdal, cyklar in i Apladalen där jag möter en promenerande man klockan 06.41. Tio minuter efter min iakttagelse alltså. Jag frågar mannen om han sett något. Det har han inte gjort då han nyss gått ut. För övrigt ser jag inte till en endaste liten själ. Varken människor eller aliens : ) Bara en svart katt.

Vad var detta för nånting då? Jag bestämmer mig för att gå till botten med mysteriet.

Slut på del 1. Forts följer.