Brunos krönika: Nattugglor
Nyheter "Dagsljuset kan vara hemskt, vitt som kalkbrott. Men på natten tänds himlakropparna. Natten är mystikens, romantikens och de stilla tankarnas tid." Det menar Bruno Franzon i sin 89:e krönika, som handlar om nattugglor.
I sin 89:e krönika skriver Bruno Franzon om nattugglor. Bilder: Valeria Fridrik, Bonway/Pxhere
Nattugglor
Någon nämnde någonting om ”lustiga människors nattvanor”. Om sådana som är uppe om nätterna och sover på dagarna.
Själv gör jag inga värderingar av vilken tid på dygnet som folk väljer att vara aktiva. Många är dagsmänniskor. Somliga är nattmänniskor. En del andra växlar av olika anledningar mellan natt och dag.
Det är inte bara vi tidningsbud som arbetar på natten. Väktare, poliser och sjuksköterskor är några av de yrkesgrupper som också har arbetstider förlagda till natten. Men numera är det vanligt att människor som inte arbetar natt ändå är uppe. Dygnsrytmen har ändrats för många av oss moderna avknoppningar av arten Homo Sapiens. Nu går det att glo på teve dygnet runt. Och åtskilliga butiker har öppet till sent in på kvällarna. I många städer hittar vi bensinmackar och 7-Eleven butiker som nattetid servar med allt ifrån wokad kyckling till kaffe och snus för vakande nattugglor.
Jag brukar säga som min namne, poeten Bruno K. Öijer. ”Jag har alltid haft månen på min sida.” Dagsljuset kan vara hemskt, vitt som kalkbrott. Men på natten tänds himlakropparna. Natten är mystikens, romantikens och de stilla tankarnas tid.
På små platser som Gnosjö och Värnamo (och ännu mer i byhålorna runtomkring) lever till viss del den här inställningen kvar. Det vill säga att ”såna där” som är uppe på nätterna är ”lite lustiga”. Vilket – åtminstone här i bygden – betyder detsamma som ”lite konstiga”.
Vet ni vad det är? Jo, det ska jag säga er: Dumhet och inskränkthet är vad det är det är och inget annat. Men det är absolut ingenting att bry sig om.
Ty när den nattlige uppesittaren skådar stjärnorna och berikas av detta så ser kanske den ”normale” dags-Pomperipossan inte längre än till sin egen långa näsa.
PROSIT!