Nyheter

Brunos krönika: När vi kunde dyka efter pärlor

Nyheter Med utgångspunkt från Elvis Costellos låt ”Shipbuilding” som skrevs under Falklandskriget 1982 resonerar Bruno Franzon i sin 120:e krönika om vad som kan vara  viktigare i livet än ekonomisk vinning på bekostnad av krig, död och elände.

– Så mycket bättre att göra nåt bra och värdefullt i livet. Som att (symboliskt) dyka och söka efter sköna pärlor. Ett sätt att ”dyka efter pärlor” kan vara att lyssna och skapa musik, menar Bruno Franzon. Bild: Bottindia

Som i Clive Langers och Elvis Costellos vackert vemodiga sång ”Shipbuilding” vill jag hellre vara någon som dyker efter pärlor än bygger krigsskepp. Den ironiska sångtexten skrevs av Costello 1982 då Storbritannien och Argentina stred om suveräniteten över Falklandsöarna. På de traditionella brittiska varvsindustriområdena började det byggas nya skepp som skulle ersätta de i kriget sänkta skeppen. Det gav fler arbetstillfällen och ökat materiellt välstånd men till vilket pris? Was it worth it? För paradoxen var att de unga sönerna från områdena där skeppen byggdes skickades ut i kriget och riskerade att dö på samma fartyg.

Så mycket bättre att göra nåt bra och värdefullt i livet. Som att (symboliskt) dyka och söka efter sköna pärlor. Ett sätt att ”dyka efter pärlor” kan vara att lyssna och skapa musik. Då kan du som NU hitta den här Elvis Costello-pärlan. Ett annat sätt kan vara att läsa och skriva bra böcker. Sådana prioriteringar innebär aldrig att du slösar bort din tid, tvärtom. Att odla blommor och bin är andra former av vettiga sysselsättningar vida överlägna meningsglösheter som krig och kriminalitet. Det vackraste jag vet är blommor, musik, konst och böcker.

När jag läser en riktigt bra bok brukar jag få en känsla av att vara mitt inne i nåt Överväldigande. Men kunskapens träd är fruktansvärt rikt med så många frukter att jag ibland får fundera en stund över vad jag ska välja för bok. Jag vill inte slösa tid på skräp och medelmåttiga umbärligheter. Min tid är knapp och dyrbar.

Floden av böcker sinar aldrig. Även om mycket har sagts bättre tidigare så fortsätter ändå textmassorna att välla över oss. Så många bokstäver, ord, satser och meningar som knådats fram av hårt arbetande språkbagare. ”Ingen ände är på det myckna bokskrivandet”; dessa ord av Predikaren 12:12 i Gamla Testamentet kommer ofta till mig.

– Hade Jesus ord och liknelser i evangelierna gått in i världspolitikernas stackars skallar så hade vapenteknologi och krig varit ett skrotat ämne för längesen. Då hade Falklandskriget aldrig ägt rum och naturligtvis inte heller det vansinniga kriget i Ukraina", menar Bruno Franzon. Bild: Pressbild

Sen är det som det är med lärdomarna: Trots alla dessa fantastiska böcker som skrivits har inte mänskligheten lärt sig att ta hand om den här planeten och varandra. Alltför få har utvecklats etiskt-moraliskt sedan den dagen Kain dräpte Abel. Alldeles för många människor styrs alltjämt av begär och egoism.

Hade Jesus ord och liknelser i evangelierna gått in i världspolitikernas stackars skallar så hade vapenteknologi och krig varit ett skrotat ämne för längesen. Då hade Falklandskriget aldrig ägt rum och naturligtvis inte heller det vansinniga kriget i Ukraina. Och om gemene man läst och djupt i sina hjärtans kammare tagit till sig pärlorna ur den före detta FN-generalsekreteraren Dag Hammarskölds tankebok ”Vägmärken” så skulle kanske en bris av lugn och besinning börjat svepa över världen. Men nu är det inte så. Tvärtom har det bisarra raseriet tagit stora delar av världen i besittning. Vad ska det bli av oss, egentligen?

Men böckerna finns! En enorm skattkammare med pärlor för vägledning och livsvisdom. Många av de allra främsta verken lär stå på hyllorna i Guds bibliotek.

Och så länge det finns tänkande, känsliga skönandar på jorden kommer det att skapas konst och musik och skrivas böcker. Bra böcker och mindre bra böcker. Somligt som i vår samtid hyllas, det sköljs så småningom bort i tidens strömmar. Annat dröjer sig kvar. De äkta pärlorna.

Tidlösa mångfacetterade pärlor som till exempel ”Bröderna Karamasov” av Dostojevskij, ”Möss och människor” av John Steinbeck, Din stund på jorden av Vilhelm Moberg och ”Vägen till Klockrike” av Harry Martinson slutar aldrig att lysa.

With all the will in the world
Diving for dear life
When we could be diving for pearls

Elvis Costello

Taggar

Dela


Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *