Brunos krönika: När åskan går är det Tor som rår

I sin 87:e krönika berättar Bruno Franzon om åskans krafter.

Brunos krönika: När åskan går är det Tor som rår

Först ser vi gråsvarta cumulonimbusmoln (bymoln) som hotfullt skockat sig samman på himlen. På en kort stund har ljusan dag blivit dunkel. Så blixtrar det till. Efter ett tag hörs ett lätt muller. Det låter så för att blixtens urladdning alstrar så hög värme att det sätter luften i rörelse. Snart kommer åskmolnen närmare med starkare blixtar och då brakar det loss ordentligt. 

Åh, ett riktigt åskväder är över oss! Ljungelden, som det kallas i Bibeln. 

Jag har alltid tyckt om när åskan går och det blixtrar på himmelens skyar. Det är sannerligen inte ofarligt men sällan riktigt farligt. Vi vet dock vad som kan bli de katastrofala följderna av ett blixtnedslag. I Sverige dör vartannat år en människa av blixtnedslag. I det gamla bondesamhället dog 30,40 personer årligen av det, vilket sannolikt hade att göra med att på den tiden rörde sig människor mer ute på fälten. 

En man härifrån bygden vid namn Karl-Erik Hjelmkvist (Blixt Gordon) berättade förresten stolt en gång för mig att han träffats av blixten två gånger. Han sa att hade han haft löständerna på sig så hade han inte överlevt. Men 80 % av de som träffas av blixtar överlever faktiskt. Ray Sullivan, en amerikansk skogsvaktare, toppar blixtstatistiken. Mellan 1942 och 1977 träffades han av blixtar vid sju olika tillfällen och överlevde. 

Det finns olika slags åskväder: luftmasseåskväder, värmeåskväder och frontåskväder. Och det finns alla möjliga slags blixtar; naturen är påhittig. Meteorologer kan till exempel berätta om molnblixtar och markblixtar. Gaffelblixtar. Positiva blixtar. Det finns också blixtar som går högt ovan molnen, upp i den elektrontäta jonosfären: Röda älvor, blåa jetstrålar och älvor. 

Jag kan inte förklara det men jag har alltid känt mig trygg när det åskar. I alla fall när det blixtrar på behörigt avstånd och mullret kommer först en stund efteråt. Om åskvädret tar sig rakt över en kan det bli lite väl mycket av det goda. När naturens krafter ger sig till känna är vi människor bra små. Tänk att vi har dessa vidunderliga krafter så nära här in på oss! Inte konstigt att de gamla asarna skapade en åskans gud, Tor. Tordön är ett fornnordiskt namn för just åska. Tor betyder åska, dön betyder dån. (Hårdrockgruppen Kiss har förresten en låt som heter ”God Of Thunder”.) Fast vi moderna rationellt tänkande människor vet förstås att det inte finns någon åskgud. 

Åskan, det är skådespelet i sig. Den oerhörda energin. Urladdningen. Tors ljungeld. Jamen, vilken suverän teater detta är! 

Jag har alltid litteraturen, konsten och musiken inom mig. Det har berikat livet oerhört. Så när jag nu skriver om åskväder kan jag inte låta bli att associera till den skotska hårdrockgruppen Nazareths skivkonvolut ”Razamanaz”, och även till konvolutet till den kristna hårdrocksgruppen Jerusalems platta ”Krigsman”. Åskväder är otvivelaktigt mer som hårdrock än en stilla pianokonsert av Chopin. Någonstans i en av mina egna texter har jag faktiskt också poetiskt beskrivit åskvädret som ett hårdrockband som kommer loss på floden Styx – dödsfloden i grekisk mytologi. 

Och minnesbilder från klassiska skräckfilmer kommer till mig.. Speciellt Frankenstein. Där blixtrar och åskmullrar det högt och högfrekvent. I synnerhet när doktor Frankenstein i det där gamla slottet håller på att väcka liv i sin tragiska hybridskapelse i Boris Karloffs gestaltning. För all del också i Mel Brooks underbara komediversion. 

När det åskar upphävs tiden och forntid möter nutid. Ja, åskväder manifesterade sig på samma sätt för stenåldersmänniskorna när de satt i sina grottor och värmde sig vid elden. 

”Nu slår Tor på sin hammare!” brukade folk säga i min barndoms Gnosjö. Jag tyckte att det lät konstigt men accepterade ändå tanken på en urstark vildskäggig farbror som satt däruppe någonstans i skyn och slog på en kolossal hammare. Tor stred emot jättarna. 

Som 18-åring skrev jag en ofärdig dikt om åskan som bland annat innehöll följande blixtrande åskrader: 

Svartblå slingrar sig vredens rökelse genom molnens fantomer. 

Bruno Franzon