Brunos krönika: Morbror Tages apa

Bruno Franzon. Arkivbild. Foto: David Alin

Morbror Tage hade en apa hemma i källaren. Jo, det är faktiskt sant! Jag var mycket fascinerad av den apan. Jag tror att det var en hane så jag får väl kalla apan en ”han”. Han levde därnere i Tages och Märtas källare i en bur. En rätt stor bur, ska sägas.

Jag vet inte var morbror Tage hade fått tag på den här exotiska varelsen egentligen. Från ett Zoo? Var apan bördig från Afrika? Ja, det måste han väl ha varit på något sätt. Det lär inte vara så vanligt med apor som husdjur men jag läste nyligen att fotbollsspelaren Christian ”Chippen” Wilhelmsson med familj som bor i Dubai har två adopterade apor, Nick och Tick. I Dubai är allt möjligt. För övrigt tycker jag de aporna ser lite mindre ut än Tages apa.

Jag träffade bara Tages apa en enda gång. När jag kom ner i Tages och Märtas källare var det något dunkelt där och jag kände en viss rädsla. Så fick jag syn på den där gråbrunaktiga apan. Då blev jag ännu räddare men jag ville absolut inte gå därifrån. Jag var förtjust på pojkars vis.

Apan satt lite hukad högt upp i buren och käkade på en murken svart banan. Jag tyckte att han stirrade otäckt på mig. Utan att blinka. Monkey face, tänkte jag. Nej, det gjorde jag inte för jag var så liten att jag inte ens hade börjat läsa engelska än.

En apa på ett frimärke från 1998

Apan gillade att lugga en i håret. Morbror Tage böjde sig fram emot burgallret, lät sig villigt luggas. Och Tage bara skrattade. Kanske trivdes inte apan att sitta instängd som en fånge i buren i källaren. Inte för att jag inte tror att Tage tog väl hand om honom, men jag har alltid varit av den uppfattningen att vilda djur hör hemma i det vilda.

En dag rymde apan…Det var en vacker sommardag i Gnosjö och min mor satt och drack kaffe ute i trädgården tillsammans med grannen, fru Bergstrand. Då de satt där och pratade i sommargrönskan fick fru Bergstrand syn på morbror Tages apa som kom skuttandes på Anderstorpsvägen (även kallad Uljegrusvägen) och skräckslagen utbrast hon: ”Ohhh – en APA!”

Jag vet inte om fru Bergstrand hade med det där ”Ohhh” men jag tror att det var så min mor beskrev det; kanske var det ”Åhhh” eller rentav ”Ihhh”! Säkert är i alla fall att fru Bergstrand uppgav ett skri av förskräckelse för det hörde ju inte till vanligheterna med en vilt språngande apa i kvarteret.

Hur gick det då för den här lilla fina frihetslängtande apan?

Tragiskt nog hittades senare morbror Tages apa livlös någonstans kring Nissafors, ungefär en mil ifrån Gnosjö samhälle.

Jag tänker: apor är väl också människor. Nästan i alla fall.