Brunos krönika: Mitt okända liv i Afrika

Uganda på landets egna frimärken

Jag har aldrig varit i Afrika, men jag får bra kontakt med afrikaner vart jag än kommer. För ett antal år sedan började Afrika komma närmare mig, tack vare Facebook! Den nya tekniken får världen att krympa. Människan är och förblir ändå en gåta. Vi kan symboliseras av den egyptiska sfinxen – till hälften djur, till hälften människa.

Nåja, jag hade växlat otaliga digitala brev på engelska med unge Moses Hanz Kagaba i Uganda och han tackade mig för att jag lärt honom olika ting, som till exempel tålamod. Nu ville han att jag skulle komma och hälsa på, uppleva Afrika ihop med honom. I augusti regnar det inte i Uganda. Kom då, vi kan leva livet, Bruno!

Det lät underbart allt som Moses skrev om att komma dit. Bara vara fri och ägna sig åt sporter, enklare former av bergsklättring, sol och bad, uppleva den djupa regnskogen, se de vilda djuren och de färggranna fåglarna.

Bruno Franzon. Arkivbild. Foto: David Alin

Mitt Afrika kan ta sig andra, mer sorgliga uttryck också. Låt mig berätta…

Reservationslöst hade jag på Facebook godkänt vänskapsförfrågningar från en hel drös ugandier. En dag började mobilen ringa. Många gånger ringde det. Jag såg att det var från utlandet och svarade inte. Förklaringen till de enträgna uppringningarna fanns i ett längre meddelande från en ung man i Uganda. Vi var inte Facebookvänner, men killen hade en koppling till någon av de ugandier som jag godkänt som ”vänner”. Han påstod att en kvinna identifierat mig på bild som den ”Bruno” som en gång i tiden gjort henne gravid och försvunnit. Enligt kvinnan skulle jag ha två barn i Uganda.

Rörde det sig om utpressning? Pengar? Ja, troligtvis. Men jag var för den skull inte orolig, mitt basläger finns ju här i trygga Sverige. Samtidigt såg jag mig förstås nödsakad att få ett stopp på trakasserierna.

Jag meddelade Moses om vad som pågick. Han agerade blixtsnabbt. Smart som sin bibliske namne tog han reda på killens telefonnummer och ringde upp, utgav sig för att vara polis. Moses drog en skröna om att jag polisanmält i Sverige och att svensk polis kontaktat den svenska ambassaden i Uganda, som i sin tur kontaktat polisen i det distrikt där min fridsstörare bodde. Av detta fick han stora skälvan och upphörde med trakasserierna på alla sätt.

Därefter var jag tvungen att ta bort samtliga okända ugandiska Facebookvänner, eftersom jag inte visste vem av dem som var källan till de osannolika uppgifterna om mitt amorösa liv i Afrika.