Brunos krönika: Med tomtegröten långt ner i halsen
Nyheter I dag står Bruno Franzon för en kombinerad jul-och tidningsbudskrönika.
Med tomtegröten långt ner i halsen
Vi gamla tidningsbud kan mycket väl beskrivas som ett slags moderna tomtenissar med servicekänsla. Plikttrogna. Samvetsgranna. Gnäller gör vi inte övermåttan, vi gör bara vårt jobb och kniper käft. Även om det är stormvarning och snön vräker ner på gatorna och plogbilsförarna ännu ligger och sussar.
Men precis som riktiga gårdstomtar kan vi trogna bud härskna till ibland om något eller någon jäklas. Det är bara skrockande Disneytomtar och fuskande tingeltangel-tomtar som är mesiga. Man ska inte ta någon skit, för vi är – som Göran Sonnevi skrivit i en dikt – ”inte skit”.
Bland tidningsbuden finns många färgstarka intressanta människor. Jag har träffat en hel del sköna, originella personligheter, sådana som går sina egna vägar. Som Sonja, ett erfaret tidningsbud uttryckte det en gång: ”Är man inte lite ‘egen’ när man börjar så blir man det…”
Nu saknar jag speciellt härlige Mohammed från Somalia och Tina, den forna hästskomakerskan från Alandsryd, hon som brukade ha shower i sitt gebit på High Chaparall när det begav sig.
Även om jobbet som tidningsdistributör inte har hög status, något som kräver hög IQ eller universitetsexamina så är det ingen dans på rosor.
Yrket har förändrats ganska mycket de senaste åren. Vi distribuerar fortfarande ut många tidningar. Både lokala editioner, riks, vecko- och månadstidningar. Men i takt med att upplagorna sjunkit så delar vi också numera ut stora mängder paket. Allt möjligt. Apoteksprodukter, teknik, böcker och mycket mera.
Jag är det enda kvarvarande elcyklande budet sedan 18 oktober. Två dagar i veckan kör jag Paxter. (Ett slags mopedbil av liknande snabbaccelererande slag som Postnord använder.) Vi har också ett antal högerstyrda, automatväxlade företagsbilar för arbete på främst lantlinjerna.
Om du ser något märkligt som blänker gult på långt håll så är det inget ufo, det är sannolikt bara ett ensamt tidningsbud som pilar på i sitt anletes svett iförd reflexväst. Det finns ingen air av glamour kring det där, ingen lyx, det är inget för Bianca Ingrosso-typer. Nej, det är kärvt. Mycket tyngdlag. Men så händer det att vi efter en mängd gråmulna nätter belönas med en gnistrande stjärnhimmel. Visst, det är ett sant privilegium att ha stjärnorna som tak. Som Thomas Di Leva sjunger i en låt: ”Jag älskar stjärnsystemen!”
Det finns mycket att glädjas över som tidningsbud. Jag möter ofta kaniner och harar ute på mina rundor. Kaninernas vippande små vita rumpor lyser i mörkret när de skuttar iväg. Åtskilliga gånger under mitt året-runt liv som ambulerande tomte i Värnamo har jag också fått närkontakt av tredje graden med rådjur som sökt sig in till trädgårdarna för att kalasa på växter.
På julafton brukar jag få små gåvor av snälla abonnenter. Chockolaaa! Fast den där snöfrusna sockerdrickaflaskan en gång på Blomstervägen utan meddelande vågade jag aldrig röra.
Tidningsbud är annars precis som alla andra. Någon ska på julafton traditionellt supa, andra ska gå till kyrkan eller titta på Kalle Anka. Själv ser jag mest framemot att bara vara lite ledig efter att sedan 5 oktober bara varit det blott en dag.
Till er alla önskar jag en riktigt god jul med förhoppningen att ni tar det riktigt coolt och inte stressar sönder er med alla bestyr så att ni sätter tomtegröten i halsen!
Här kommer lite tips för motverkan:
Gå in på Internet och ta en titt på teleskopet Hubbles bilder av rymden! Fantastiska fotografier av stjärnhoparna i vår egen vintergata och granngalaxer som till exempel Andromedagalaxen. Andaktsbilder – ett hisnande julevangelium i sig!
Ett annat tips för att finna lugn och harmoni är förstås att lyssna på musik. Julen ljuder ju av så mycket stämningsfullt. Och det finns många fina jullåtar att ta till sitt hjärta. Ulf Lundells Snart kommer änglarna att landa är en av mina personliga favoriter. Den passar både kristna, muslimer och klentrogna.
Käre läsare, här får du lite till livs av Ulf Lundells julord (julbord) :
Glöm djävulskap och stingslighet
Glöm allt jag gjort av elakhet
Jag älskar dig, så innerligt
För du och jag har sett en del och känner till varandras fel
Vi lever i vår egen hemlighet
Kom öppna dig, snart är julen över
Sitt närmare, för du är allt jag vill och behöver
Snart kommer änglarna att landa
Snart står morgonen i brand
Törs jag säga att vi har varandra
Törs du lägga kinden i min hand
Vi är människor, och det är märkligt
Och kanske svårt, och omöjligt ibland
Var inte rädd för det som är verkligt
Fred och lugn inatt i mänskoland
Tack Bruno för jättebra krönikor
Mona från Gnosjö