Brunos krönika: Drömmen om livet

Nyutsprungna studenter från Finnvedens gymnasium. Bild: David Alin

Slut på studentfestligheterna. Grande finale! För den här gången.

Bekräftelsen på några års möda har de nyutsprungna studenterna fått i form av några viktiga bokstäver på ett papper.

Utanför husen och vid lägenhetsdörrarna har det som vanligt hängts upp ballonger. Blåa och gula. Jag har gjort iakttagelsen att det i år är betydligt färre björklövsarrangemang. Kanske har pandemin påverkat för det var fullt av lövruskor för tre år sedan.

Är du lönsam, lille vän? Ja, för vad händer nu? Efter champagneyran och balerna är det nu det börjar på allvar. På olika vägar i olika riktningar beger de sig nu ut alla dessa nyutexaminerade. De rusar ut likt ivriga hundvalpar i ett samhälle vars atmosfär kan vara kall som sibiriska tundran. Den kan brinna också.

Några har varit riktigt duktiga och har till och med fått fina stipendier. Någon ska läsa juridik. En annan ska bli läkare. Några har haft turen att få ett arbete. Andra vet inte alls vad de ska hitta på. Göra en sommar och sen får vi se om det blir tivoli eller helvete.

Bruno Franzon. Arkivbild: David Alin

Själv tog jag aldrig studenten. Jag skulle bli plåtslagare. Som farsan. Kungen av plåt. Han kunde forma materialet med hantverksmässig mästerlighet. Valsa och banka som en metallisk gud med ögonen som mått. Allt möjligt med millimeterprecision. Skåp och lådor. Specialbeställningar som åltinor till fiskare på Västkusten. Vet ni förresten att det är Olle Franzon som har gjort kyrktuppen i Stengårdshult?

Men det där med plåt var inte min grej. Vad skulle jag göra då? Inget gymnasium, inget plåtbankande, ingen dröm om att plugga företagsekonomi och bli en burgen Gnosjöföretagare med Merca och sommarstuga i Halmstad.

En snöig decembernatt i Gnosjö år 1976 började jag läsa Ulf Lundells ”Jack” och efter sådär 20 sidor med hänförd läsning visste jag med kristallisk klarhet vad jag ville: jag skulle bli författare! Så var det bara. Eureka!

Folkhögskola, universitet, resor i mängd, travar av böcker, filmer… Allt hade ett enda övergripande mål: Litteratur som Liv, Liv som Litteratur! Ingen hobby som poker eller vinprovning. Inte för att uppnå status, bli rik som Joakim von Anka. Utan göra nåt bra av egen vilja, passion. Kärlek till nåt som jag har valt alldeles själv. Men också en kallelse!

Drömmar är kärlek. Som nornorna i vår nordiska mytologi vävde trådarna i livsväven kan vi drömma våra egna liv och förverkliga dem. Lättare sagt än gjort, jo. Men detta är ändå grunden till ett bra och kreativt liv.

Till alla nybakade studenter vill jag säga: Dröm och sök din egen väg! Gör inte nåt som totalt bär dig emot. Som att av tvång traditionsenligt gå i föräldrarnas spår. Lyssna till råd men till syvende og sidst: följ dina drömmar, ditt hjärta!

För den hjärtesången finns inom oss alla. En unik och vacker melodi!