Brunos krönika: Det stod en dödsängel utanför Sahlgrenska!

Det stod en dödsängel utanför Sahlgrenska!

Jag letar fram en LP från 1981 av den mindre kända artisten Lars Kihlbom. Plattan bär namnet ”Spegelryttaren”. Den kännetecknas av en smakfull kombination av poetisk pop och visa. Jag upplever att texterna har en fin avvägning mellan andligt och vardagligt.

När en begåvad artist som Lars Kihlbom sjunger om kärlek så är det inte bara om dess romantiska aspekter utan så mycket mer. Det kan vara tusen celler i min hjärna, en kväll på Blombergs, sommardofter, kärlek till Tulla och en spegelryttare tolkad av en gyllene saxofon. Så kan det också vara en liten pojke som ser sig om i himlens land. Och i en annan låt sjunger Lars Kihlbom om den kosmiska kärleken, Universums kärna – Du som är för synlig för att ses.

Vart försvann Lars Kihlbom? Tja, han gav ut två LP-skivor till efter ”Spegelryttaren” – de finns tyvärr bara på vinyl än så länge. Sen kom faktiskt en inspelning med tennislegendaren Mats Wilander! Därefter ett drygt trettioårigt uppehåll till 2019 då Lars Kihlbom släppte ett verk med tonsättningar av sina nattliga drömmar och mardrömmar. Ytterligare en skiva året därpå, ett projekt kallat ”På tröskeln till en psykos”. Lars Kihlbom har jobbat länge som lärare i psykiatri parallellt med musicerandet.

Jag läste för många år sedan en artikel i Expressen om Lars Kihlbom. Den gjorde ett starkt intryck på mig. Jag låter den leva i mig resten av mitt liv. Precis som skivan ”Spegelryttaren”.

Lars Kihlbom nattjobbade i sin ungdom på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Arbetsuppgiften bestod i att hålla koll på patienterna under nattens tysta, stilla timmar.

En natt började som nätterna på Sahlgrenska brukade göra. Rutinmässigt. Men så hände något som totalt vände upp och ner på Lars Kihlbloms liv. Den gamle dödssjuke mannen som Lars vakade över hade vaknat. Han sa: ”Ser du gestalten därute? Det är en dödsängel som kommit för att hämta mig!”

När Lars såg ut genom sjukhusfönstret fick han se en strålande gestalt nere vid marken. En varelse som såg ut att bestå av ljus men som ändå till sin form var människogestaltad. Lars hann inte reflektera över vad han såg för samtidigt slog övervakningsapparaturen larm och han var tvungen att agera, kalla på personal.

Förgäves försökte läkarna återkalla den gamle mannen till livet.

Efteråt sov inte Lars på flera dygn. Chockad av det han sett försökte han förstå vad det var för någonting som han hade varit med om. Hur kunde mannen veta? Har jag blivit skogstokig? Det här kan ju bara inte… Men någon dröm eller hallucination, det var det då inte. Nej, det var på riktigt för Lars Kihlbom. Fullständigt verkligt.

Nu började en intensiv sökarperiod för Lars Kihlbom. New age. Meditation. Så småningom landade Lars i den kristna tron. Där upplevde han trygghet och glädje. Hos Jesus från Nasaret föll bitarna i det intrikata pusslet på plats.

I förlängningen av denna mognadsprocess växte ”Spegelryttaren” fram. En märkvärdig sak. En pärla. Du begåvade man, Lars Kihlbom? Jag skulle så gärna vilja tala om för dig att du spridit ljus i mitt liv, lyft och berikat mig.

Den här berättelsen – tillsammans med många andra nära döden-upplevelser och mycket annat fint som jag personligt upplevt i mitt liv – har hjälpt mig att inse att allt hör samman. Ungefär som de hexagonformade kristallerna i en snöflinga. Det andliga och det fysiska är åtskilt men ändå inte. Allt hänger ihop. Allting finns.