Brunos krönika: De osynliga tidningsbuden

I sin 86:e krönika berättar Bruno Franzon om yrket som tidningsbud. Bilder: Valeria Fridrik, Bonway

Brunos krönika: De osynliga tidningsbuden

Jag fick ett tips av en kamrat om ett nummer av serietidningen 91:an Karlsson i vilken Översten blir arg på ett TIDNINGSBUD! Då slog det mig att tidningsbud aldrig har presenterats som hjältar i konsten. Vi är för övrigt klent representerade i allsköns konst. Finns ju ingen chans att någon författare eller filmskapare från överklassen ens skulle tänka tanken att gestalta ett tidningsbud. Om någon från medelklassen utan erfarenhet från yrket gör det så tänker jag att resultatet kan bli lattjo lajbans men något skevt.

I Lasse Hallströms film En kille och en tjej har yrket sådan låg status att Brasse Brännströms uttråkade rollgestalt (arbetslös journalist) symboliskt skickar i väg den gamla skruttiga barnvagnen med blaskor utför Hornsgatans puckel så att den slutligen brakar ihop mot en husfasad: Ha! Ha! Slut på skitjobbet med de eländiga tiderna! Akademiker och journalist, det är ju mycket finare än ett simpelt stackars tidningsbud som kutar i trappor drypande av svett och hjärtats knytnävsslag bankande innanför revbenen.

I den fackliga månadstidningen Transportarbetaren har det förvisso funnits en tecknad serie om tidningsbud kallad ”Nattens hjältar” . Mycket ironi instoppad i den titeln. För här är det kämpigt, förnedrande och extremt mycket vardag. Mörker. Regn och rusk. Slit och trycksvärta. Otacksamt ensamhetsgöra. Ilskna hundar som skäller och tuggar sönder tidningen i brevinkastet. Eländes elände. Det blir väl roligare så. Det här är arbetarklassperspektivet. Så här blir det när tidningsbuden själva får göra konst. Då blir det galghumor. Men nästan så negativt skruvad att det blir självförnedrande.

Bodil Malmsten har skrivit en novell om ett tidningsbud. Jag har ännu inte läst den så jag vet inte på vilket sätt hon gestaltat det yrke som hon testade under en kortare tid. Ibland behöver inte en författare så fasansfullt lång tid på sig för att pregnant kunna beskriva sina erfarenheter. Evert Taube, till exempel. Han berättar om sjömansliv och äventyr på Pampas, fast han egentligen inte levde det livet någon längre tid. En begåvad diktare kommer långt med skarp iakttagelseförmåga och fantasi.

Alltså, jag tycker att hågade konstskapare borde kunna se de fina aspekterna av tidningsbudsyrket, uttrycka yrkesstoltheten och samtidigt kunna förmedla humor.

Hur är det då – utan några skönhetsomskrivningar – i verkligheten…? Som i mitt fall med många års plikttrogen tjänstgöring! Ja, på vintern kan det vara kärvt men på sommaren kan det vara ett privilegium. En bra skola. Ett livets universitet för alla tappra medborgare som inte motsätter sig ensliga arbetsnätter i snö, regn och snålblåst. Vi delar inte bara ut tidningar numera utan även många paket. Till hjälp har vi både elcykel, bil och paxter (ett slags mopedbil). Vi kallas ”early birds”. Tidiga fåglar. Dock inte lika skräniga som måsarna : )

Bruno Franzon