Brunos krönika: Busterklubben

Serien "Juniorerna" i tidningen Buster fängslade Bruno Franzon. Bild: Pressbild

Hur många av er är det som minns Buster? Tomas Brolin, en av bronshjältarna från fotbolls-VM i USA 1994 har ju sagt att så sjuk att han läser böcker blir han aldrig. Men – peppar peppar – serietidningen Buster slukade han som pojke! Precis som jag själv. Jag prenumererade på Buster. På så sätt var jag också automatiskt medlem i Busterklubben. Jag älskade fotbollsserierna. Som till exempel Benny Guldfot.

Allra mest fängslades jag av ”Juniorerna” . Serien om det osannolika fotbollslaget Newton Town, en avdankad klubb på väg ner i divisionsträsket. Under ledning av den gamle stjärnspelaren Joe Carson, 38, letas sensationella tonårstalanger fram, den ena efter den andre. Tyvärr har jag inte kvar något av de där numren och Buster är sedan länge nerlagd. (”Juniorerna” publicerades även i Seriemagasinet med namnet Carsons gäng.) Jag kommer ihåg några av figurerna:

Pud Perry, en korpulent kille i Newtons Towns försvar som visar sig vara nickspecialist med exceptionell spänst.

Twiggy, en blond 15.åring med bländande teknik.

Curly, en slags värsting med mörkt spretigt hår som hittas på en bakgård. Hans makalösa talang visar sig i förmågan att skruva bollen så att den plötsligt tar en helt annan riktning än vad någon förväntat sig.

Lord Algy Davenport, en elegant sprätt av adlig släkt. Stel som en frusen frack, hela han. Men så sker det mirakulösa… Får han bollen så drämmer han till sensationellt, hårt och preciserat: Mååål!

Det var sådana här framgångssagor som man drömde om som liten grabb. Ingenting var omöjligt. Kanske är det därför som jag fortfarande drömmer om det. Ett gäng underdogs som gör succé och vars rykte växer vida när de börjar klättra i seriesystemet. Det är lite som med IFK Värnamo faktiskt. Framför allt tänker jag nu på IFK:s på sistone mycket och välförtjänt uppmärksammade spelare Johnbosco Samuel Kalu som efter en massa motgångar gått från division 5 i Vrigstad till succé i allsvenskan. Han går givetvis rakt in i min personliga Busterklubb!

För min egen del handlar drömmen numera inte om att ta för mig som vänsterback med sjysta glidtacklingar som specialitet i Gnosjö IF:s knattelag i täta möten mot IFK Värnamos och Skillingaryds dito, utan om att klättra från typ division 5 till minst allsvensk nivå i litteraturens osynliga seriesystem. Enligt initierade följare är det där jag hör hemma. Sedan länge : ) Okej, egentligen är ju då drömmarna redan förverkligade. Nästan i alla fall.

Bruno Franzon, även kallad "Stjärnan med pennan". Arkivbild: David Alin

Häromdagen vid kassan inne på Lidl råkade jag hamna intill en för mig främmande äldre man. Han sa: ”Jag läser dina krönikor.” Så vände han sig till kassörskan med ett övertygande ”Han är Stjärnan med pennan!” . ”Ja, jag hör det”, sa kassörskan. Jag blev förstås smickrad och levererade ett ”Stort tack!” till mannen. Då tittade han förvånat på mig och sa: ”Men tycker inte ALLA det då?” Jag svarade: ” Jo, det är rätt många men det är inte alla som säger det.” Då såg mannen ännu mer förvånad ut. Det visade sig att han läst mina krönikor tidigare i Värnamo Nyheter. Jag informerade honom om att jag har skrivit och utgett böcker också och till dags dato publicerat mer än 80 krönikor i Värnamo. Nu. Nu skulle han hem och läsa : )

En liknande sådan här Busterkänsla får jag med historierna om Åshöjdens Bollklubb. Laget som i rak följd avancerar från division 5 till allsvenskt kval. Pekorallitteratur, säger en del akademiska förståsigpåare. Kanske det, ja. Det var länge sedan jag läste de där böckerna av Max Lundgren men jag gillade dem. Jag läste dem med samma njutning som jag slickade på tomteklubbor och glassen Piggelin. Böckerna finns även överförda till teveserie där den legendariske landslagsbacken Björn Nordqvist gör en skön tolkning av Åshöjdens spelande tränare ”Bagarn” Olsson. Och så finns förstås Åshöjdens Bollklubb som tecknad serie i just Buster. Kolossalt populär på sin tid!

Även om det publikt sett är begravningsstämning på Finnvedsvallen så tar jag mig gärna dit för att se IFK Värnamo. Där finns ett gäng stjärnspelare som i de flesta fall har hämtats från lägre divisioner. De har utvecklats från medelmåttor till stjärnor. Det är inte många fotbollslag från mindre städer som i modern tid har lyckats göra en sådan resa som IFK Värnamo. Vi vet att det finns många duktiga personer som ligger bakom de sportsliga framgångarna men utan maestro Jonas Thern hade det knappast skett.

Jonas Thern är en färgstark ikon i min egen version av den tidlösa Busterklubben. Han plockade fram ett helt gäng talanger som också de platsar i den eminenta och lekfulla Busterklubben: Viktor Claesson, Loret Sadiku, sonen Simon Thern, Niclas Hult, Joseph Baffo. Kepsen av!

Om du tror på en idé, tränar och arbetar hårt så är det möjligt att dina drömmar så småningom förverkligas. Oavsett vad det handlar om. Om det inte lyckas fullt ut, eller rentav misslyckas helt, så har du åtminstone försökt. Att nudda vid stjärnorna med en lilltå eller en fingertopp skapad av stjärnstoft är ändå mödan värd.

Ballong!