Brunos krönika: Bingo

Arkivbild

Hundar kan vara något alldeles förkrossande oemotståndligt charmiga och de har verkligen ett fint sinne för humor. De mest företagsamma jyckarna kan rentav få det att snurra till sig som i en sängkammarfars. Men då kan det för husse och matte bli förtretligt, ja riktigt pinsamt.

När jag var liten så hade vi en hund av blandras som hette Bingo.

Bingo var snäll men ökänd i Gnosjö som en hundarnas egen Casanova. Många tikägare i det lilla samhället fruktade Bingos amorösa attacker. Inte var han lätt att hejda, den gamle Raggarkungen!

Om dagarna hade han sin koja och sin löplina, där hölls han säkert. Men om kvällarna togs han in och det behövdes bara ett litet tunt vinddrag från en obevakad dörr för att Bingo skulle vakna till liv, sniffa in frihetspustarna och försvinna. Min kusin Solveig gav honom smeknamnet ”Flinta” på grund av att det när Bingo rymde såg ut ungefär som när Fred Flintstone sprang loss på sin stenautomobil.

Fred Flinta på ett frimärke.

Det dröjde bara några minuter och så hördes upphetsat skall från hundgårdarna i närheten. Min far brukade vid dessa tillfällen få rycka ut med bilen för att försöka luska reda på vår potente familjemedlem.

Det fanns för all del fler lösdrivande förförare i Gnosjö. En av dem hette Lassie. Även han var en snabb och slug byracka. Bingo var dock den mest fruktade av hundarna och det låg nära till hands att han fick skulden om det var någon tik som blev havande. Men bannorna slapp han ju, hund som han var. De fick istället min far. Som den gången då fotohandlaren ”Kodak” insinuerade att det var Bingo som betäckt hans lilla tax. ”Nej, det är inte fysiologiskt möjligt”, svarade min far förnärmat. Nåja – för den som vill är knappast något omöjligt!

Händelsen blev till och med en polisiär angelägenhet. Min far fick nämligen hämta Bingo på polisstationen i Gnosjö. Han hade omhändertagits av polis Andersson och placerats i finkan. Där brukade annars samhällets ”fyllhundar” få sova ruset av sig. Någon ordning måste det ju vara! För inte kan väl en sådan där kåt jycke tillåtas av myndigheterna att springa lös i samhället och sätta på små villiga taxar.

Bruno Franzon. Arkivbild. Foto: David Alin

Bingo var ytterst rymningsbenägen, som sagt. Under en av dessa rymningar befann sig som av en händelse mina föräldrar i bilen utanför Konsum i Gnosjö centrum då de fick syn på Bingo. Min mor rusade då ut ur bilen som ett jehu ropandes högt: ”BINGO!”

Ni kan tro att detta fick en och annan Gnosjöbo att dra på smilbanden. Men Bingo själv gjorde ingen ansats att lyssna på mattes vinstutrop, tvärtom. Efter att ha pejlat läget någon sekund och sedan rusat igång kroppastollen i en sådan där sedvanlig Fred Flintstone-rörelse försvann han som ett streck i luften –