Brunos julnovell: ”Innocence” – del 5
Nyheter Läs fortsättningen av Bruno Franzons julnovell "Innocence" nedan.
Huvudpersonerna tar sig en fika. Bild: Pixabay
När Maria och Sebastian tillsammans kom ut från Åhléns föll fortfarande snön från en tät ulvgrå himmel och på Storgatsbacken hördes Silent night med Elvis.
Sebastian tänkte: fika med Maria… Jag lovade mig själv att aldrig ha någon kontakt mer med den tjejen. Men okej, nu är det jul igen, bjällerklang, bjällerklang! Inte kan det väl vara så himla farligt att fika tillsammans? Bara en gång, och sedan farväl.
De gick förbi Flanaden ner mot Åbron. Sebastian kunde inte låta bli att glo närmast oavbrutet på Maria. Han trampade flera gånger fel, klev rätt ner med sina svarta kängor i de nybildade decimeterhöga strängarna av slask. Maria fnittrade.
”Sebbe, se dig för hur du går!”
Sebastian fokuserade sig på marken, skärpte till sig.
”Förlåt, Maria”, sa han. ”Det är ju inte meningen att jag ska stänka ner dig. Du, eh… du har en väldigt snygg kappa, förresten!”
”Åh, tack för komplimangen, Sebbe lelle!”
”Den passar såhär i juletider också.”
”Du är inte ironisk nu, va? Tomteröd eller…?”
”Nädå, jag menar alltid vad jag säger när jag säger vad jag menar.”
”Det vet jag väl”, sa Maria och skrattade.
Och snön föll över Värnamo. Stora flingor virvlade kring Sebastian och Maria. En rå kyla slog upp mot dem nerifrån Lagan men de skyndade sig snabbt över Åbron.
På caféet var det nästan fullsatt. Maria och Sebastian skyndade sig fram till ett bord intill fönstret ut mot ån; ett annat par höll på att bryta upp där. De markerade revir: svart duntäckjacka, röd kappa!
Så satt de där mittemot varandra i cafévärmen: Maria med Budapestbakelse och cappucino, Sebastian med bananbakelse och vanligt kaffe utan socker. Han tyckte att Maria hade en jättefin tröja, en mörkblå med vita prickar. Den fick honom att tänka på snö i en stjärnupplyst natt. Men han sa inget om det för han tänkte att nån måtta får det väl vara på komplimangerna.
Efter att ha sörplat i sig en skvätt kaffe frågade han:
”Och du… du firar jul som vanligt hemma hos dina föräldrar?”
”Ja”, sa Maria. ”Mormor och morfar är med också, förstås. Och så kommer Sofia, syrran, hon och hennes nya kille. Det blir skinka och dopp i grytan, fast för mig blir det bara grönt. Vegetarian, du vet.”
”Jaha, det var nåt nytt!”
”Mm, sen sådär ett år tillbaka.”
”Man blir som Hitler.”
”Va!?”
”Hitler var en riktig Grönsaks-Jesus. Och förr eller senare så blir man väl helt jävla schizo av broccoli, spenat och sån skit.”